Lennart på Byggbloggarna skrev häromdagen om en brygga han skall fixa till. Underhållsbehov efter 30 år i skärgården. Jag är avundsjuk, 29,5 år längre än jag behövde vänta.

Nåväl. Det var 1998. Jag hade en liten byggfirma. Firman hade en stor kund. Kunden hade ett sommarställe. Sommarstället hade en egen fin liten vik i västerläge. I viken fanns ett båthus och en ganska trasig brygga av trä. Båthuset fick sig en renovering värdig en Rolls Royce, förmodligen smula mer än vad vi fick lov till. Sen var det bryggan.

De sorgliga resterna av den gamla bryggan tog säkert minst en kvart att plocka bort och lägga på lägerelden. Sen ”återställde” vi de 5 meter brygga som kanske funnits med 22 meter ny bred brygga. Rak och fin var den också. Och ganska dyr. Vi pålade med stålrör och ansträngde oss, den kostade väl sisådär 150 000 pix.

Sen hade vår beställare en riktigt fin sommar med gäster och fester och bad.

Våren efter så pratar jag och beställaren om allt möjligt som vi brukar när han så där gott tankspridd säger att – du föresten, bryggan har ju gått helt åt helvete. Jag tror naturligtvis det är en bluff men han framhärdar. Det kan väl inte vara sant?

Jodå. När vi åker dit och kollar så ligger hela skiten som ett plockepin, våra klena (?) stålrör och tryckimpregnerat trä i en stor förvriden röra. Isen har gjort processen kort med vår konstruktion och meddelandet från havet var tydligt

– Landkrabbor skall inte bygga bryggor.

Underbart, nej. Jävlaskitfan, ja.

Vi fick vänta ettochetthalt år på den skojarn som åker runt och slår ner järnvägsräls. När han varit där i en dag så fanns det i och för sig en gedigen stålstomme, men också en ännu mer gedigen faktura. Den bryggan står å andra sidan kvar än idag, tror jag. Jag fick väl ingen direkt kritik för fiaskot men min tid som bryggbyggare var över för den gången, i den viken, för den beställaren, på den firman.

—-

En annan som byggt brygga är Joel, förmodligen med bättre framgång.

—-