Platschef sökes – Ett jävla callcenter

Jag citerar ett gammalt inlägg om platschefskompisens dåliga vana att svara alla tider på dygnet:

”Kompisen berättade om den kommentar hans fru brukar lämna ibland när det ringer mitt i middagen och han bara måste ta det.

–          Du är ingen byggare, du är ett djävla callcenter!”

Nu skall det sägas att han inte formellt är platschef, men han är ägare och chef för en byggfirma med ett tjugotal anställda. Det är ungefär lika samma jobb.

—–

Ett annat gammalt blogginlägg om platschefstelefonerandet. Det var 1996 och jag ringde eller svarade 60 gånger om dan. 3 minuter åt gången.

Det gör jag inte nu, å andra sidan finns mailen i telefonen hos alla numera och den plingar snart dygnet runt. SMS är dessutom betydligt mer använt även bland icke-ungdomar. Mängden samtal/mail/meddelanden är kanske konstant.

—–

Tillgänglighet är viktigt, chefen skall vara nåbar och på plats. Men en platschef får också tusentals onödiga telefonsamtal, alltså de som rings bara för att det är enklare att ringa än att ta block och penna och notera frågan för senare hantering. Det verkar för vissa vara en bortglömd konst att skriva ner, strukturera lite och sen artigt ställa frågan eller lämna beskedet i rätt forum vid rätt tillfälle.

Kort sagt – Allt behöver inte vara så jävla bråttom!

—–

Kommunikation är viktig, byggbranschen sumpar miljarder varje år då dålig sådan. Platschefen är en central person, en länk mellan de som faktiskt bygger och övriga inblandade, det kan vara konsulter eller kunder kundernas kunder. Branschens lönsamhet hänger på att platschefen kommunicerar bra och effektivt.

Telefon och mail är verktyg för kommunikation, så även personliga möten där man har ögonkontakt, uppfattar varandras kroppsspråk och faktiskt pratar med varandra.

Platschefen är alltså ett callcenter. Eller snarare en kommunikationscentral.
(Den skall användas med förstånd – överbelastning kan bli dyrbart!)

Mer om platschefer på denna länken.

—–

Annonser

Platschef sökes – En central figur

Tänkte ta upp tråden om platscheferna igen.
(konstpaus för klädsam applåd?)

Tack

Jo, jag har  tänkt lite till. Och pratat lite med folk. Så här tänkte vi då.

—–

Ja, självklart säger ni. Nej, säger jag det är det inte.

Alla fattar inte detta.

Platschefen i den Lone Ranger-tappning som HAN gärna ses är inte min bild av hur det skall funka. HAN som får ansvar för allt, som inte besvärar sin omgivning med bekymmer utan fixar det själv. Han som sköter allt inom den stora ringen ensam. Han som levererar en prognos till kontoret varje månad och sen en hyfsad vinst när allt är (nästan) klart.

Jag har haft tur att träffa på en beställare som ser platschefen (jag i det fallet) som en ”väldigt central person”, men också en människa som behöver stöd och hjälp. Lustigt nog så är det precis det jag enligt honom är sämst på – att be om hjälp. Min bakgrund som Lone Ranger är inte bara av godo.

—–

Platschefen är alltför värdefull för att h-n skall slitas ut på det viset, det krävs en rimlig arbetsbelastning, det krävs tid att backa ett steg och överblicka, det krävs trygghet och självförtroende att umgås med kunder och entreprenörer på ett bra sätt.

Den i mitt tycke kompletta illustrationen ovan av platschefens jobb är i egentligen lite förenklad. Vad jag vill komma fram till är att h-n är en central person, en centralperson, en mittpunkt i organisationen. Det skall finnas specialistfunktioner, projektstöd, whatever.

Lämna HONOM aldrig ensam!
Mer om platschefer på denna länken.

—–

Platschef sökes – Arga Gubben

Häromdagen skrev jag i den här något ostrukturerade platschefsutredningen som pågår på bloggen att humor är ett krav. Det stämmer inte alltid.

—–

Minne från sjuttiotalet någon gång.

Det fanns alltid en arg gubbe som bodde i något av miljonprogramhusen runt vår gård. Vi kallade honom för Arga Gubben. Han var aldrig glad, åtminstone inte när vi var i närheten.

Så var det. Då.

—–

Nittiotalet.

Jag hade en kollega på mellanstora byggfirman som skötte sitt jobb genom att vara arg på alla. Oavsiktligt men rättvist, tror jag. Det underlättade naturligtvis att ingen blev undantagen och att man kunde räkna med att bli idiotförklarad emellanåt. Ett återkommande skämt var att han var jämn i humöret. Förbannad jämt. Arga Gubben.

Han dog för ett tag sen, tyvärr.

Egentligen var han ganska mysig. Speciellt om man som jag hängde inne på kontoret kvart över fem på morgonen med nybryggt kaffe och en så långt oförstörd dag framför sig. Då kunde han komma in och småprata och skoja lite.

Efter klockan sju när övriga branschen vaknat så var han som sagt mer vrång. Han var inte gärna med på privata tillställningar och krogbesök, han fjäskade inte gärna med beställarna, han höll sig för sig själv. Han levererade alltid in minst 10 % i vinst på en bra omsättning. Bäst på den grenen, helt klart.

—–

Nutid

Jag hade stor respekt för kollegan och visste ju att han egentligen var ganska snäll. det visste inte alla andra och han var omtalad, ökänd och fruktad för sitt humör. Management by Fear.

Men jag undrar lite hur kul han hade på jobbet egentligen. Jag är själv en mjukis och vill vara kompis med alla. Åtminstone var jag sån, det har med åren tillkommit en viss stridslystnad och några hårda ord iblan. Det kanske kommer med ämbetet/allvaret/åldern?

Det finns möjligen några platschefer som fortfarande tar sig fram genom att gorma och skrika, som löser problem genom att skälla och hota, som offrar den sociala glädjen med jobbet för att maxa sista raden på sin prognos?

Det kan inte vara något bra sätt. Väl?
(han drog ju in bra med pengar…)

Jag skäller bara ibland, hotar någon gång. Gnäller mest om man frågar kollegan.
(och jag drog ju bara in hälften då, kanske…)

—–

Den här sortens platschef verkar ju ganska nära släkt med The Lone Rider som gästade bloggen för några inlägg sen.

—–

Mer om platschefer på denna länken.

—–

—–

Platschef sökes – humor är ett krav

Jo det är det. Ett krav. Jag skall återkomma till alternativet.

En platschef jag träffar dagligen visade nyss hur han skrivit ett referensintyg för målaren. Målarfirman är en liten skutt med två glada delägare och några gubbar till och de behövde en referens att bifoga till ett anbud till en ny beställare.

Min käre kollega platschefen skrev ett fint och högst korrekt brev med lite lagom högtidligt språk att NP Måleri bla bla bla bla har på ett förtjänstfullt sätt bla bla bla. Vanligt tråkbrev alltså.

Sen avslutade han så här:

——

Just nu bettar vi på platskontoret om chansen/risken att de inte skall läsa igenom utan skicka den vidare till sin nya beställare. Jag satsar en tjuga.

—–

Mer om platschefer på denna länken.

—–

Platschef sökes – cyniker

Syncs forskning om platschefen går vidare.

Dagens lunch åt jag med en rutinerad,  ärrad kämpe.

Fakta:

– Man
– 48 år
– lagom cynisk
– platschef
——
Dagens citat:

”Det finns bara två dagar som är bra för en platschef. Den dagen man får ett nytt bygge och den dagen man kan lämna det ifrån sig.  Allt däremellan är ett helvete ”

 

—–

Mer om platschefer på denna länken.

—–

 

Platschef sökes – omedelbart och på sikt

Idag har det varit platschefstema på Sync vill jag lova.

En lunch och diskussion med en mindre byggare som har ett, för honom, stort projekt men saknar platschef och arbetsledning. Vi har gemensamma bekanta och Sync kan kanske vara till nytta där. Vi får se.

Sen ett möte om platschefer och tillgång till dessa på sikt. Mycket intressant. En diskussion om vad man ställer för krav och vad man har förförväntningar på platschefen. Funderingar på hur det är nu och hur det kommer att vara i framtiden. Viktiga saker att tänka på och Sync kan kanske vara till nytta där. Vi får se.

En sak var vi på möte nr 2 överens om. Det skall inte vara så här.

Absolut inte.

Gör platskontoret tillgängligt!

Jens Hoffman på Dipart har många roliga idéer, här är en till.

Det handlar om hur våra stora beställare kan göra en stor samhällsnytta utan det egentligen kommer kosta något (OBS – min tolkning). Jens har ett förslag på hur man kan handla upp stora entreprenader när miljonprogrammen skall rustas upp inom kort.

Jag gillar speciellt ”ska på platskontoret där ett 20:tal tjänstemän beräknas jobba beredas plats för minst en funktionshandikappad”.

Där har vi lite kvar att göra – att göra byggarbetsplatsen tillgänglig för den med funktionshinder.

—–

Anekdot:

För en massa år sen (1999) var jag inhyrd platschef på ett  bygge i Göteborg. Det var ett bostadshus i centrala stan. Jag har skrivit om det här tidigare, då med en annan vinkel.

Hursom helst.

Det hände sig vid vid den tiden att det ringde säljare till byggets telefon. Jag svarade och en kille ville sälja hopfällbara stegar. Nu var jag inte så sugen på att snacka med telefonförsäljare och var nog lite kort i tonen, men han stod på sig. När han öppnade för att komma ut och visa sina grejor så blev jag lite mer intresserad, jag tyckte det kunde vara ett bra inslag att förlänga en kafferast med gubbarna någon gång och en chans för alla att få se lite nya grejor.

Så jag gav med mig och vi pratade om en tid som kunde passa. När vi gjort upp om tid så frågade säljaren om hur platskontoret låg och om det var svårt att ta sig dit. Inga problem, tyckte jag, det låg ju i en butikslokal i bottenplanet. Bra det, tyckte han.

När den glade säljaren väl var på plats så mötte jag honom ute på gatan och fattade ungefär då vad han menat med sin fråga. Han svingade sig vant ur bilen och ner i sin rullstol, sen baxade han ut sin hopfällbara stege ur bagaget och rullade mot ingången till platskontoret. Kontoret som turligt nog låg i gatunivå med bara en mindre tröskel att övervinna.

När förvåningen släppt och vi fått en demonstration av hans fantastiska stegar så var jag så grymt imponerad av killen. Inte för att han sålde stegar, vi köpte ingen vad jag minns. Det som imponerade var att han inte såg miljön på en byggarbetsplats som ett hinder och att han så självklart förutsatte att det löser sig.

——

Nutid:

Jens Hoffman har en mer storslagen tanke i sitt inlägg än så här men jag fastnar vid det faktum att god tillgänglighet till platskontoret är en framgångsfaktor.  Inte bara tillgänglighet för rullstolar utan också för alla oss andra också.

Jag har ganska färsk erfarenhet av hur ett platskontor inte skall se ut. Flyttkartonger med pärmar från andra byggen skall inte stå i staplar i alla hörn, hyrmaskiner som är trasiga/nyinkomna skall inte ligga på golvet i platskontoret, fikaplasen för arbetsledarna skall inte vara ett mötesbord som är upptaget sju av åtta timmar. Nej nej nej.

Platskontoret skall fungera som navet i en stor maskin. Det är här tidplanen skall slås upp i extra stort format på väggen, det är här man skall kunna samla ett gäng runt ett bord och äta tårta, det här man skall hitta all information om vad som skall byggas, det är här platschefen och arbetsledarna skall finns tillgängliga men ändå ha möjligheten att stänga in sig och jobba i lugn och ro.

Platskontoret är en viktig plats. Glöm inte det.

——