Mikrobiell tillväxt

När jag för ganska länge sen jobbade med fukt- och mögelskador så pratade vi om det. Mikrobiell tillväxt. Eller påväxt kanske mer korrekt. Skitsamma. Det var något till synes ganska oansenligt som knappt märktes men som med tiden började lukta illa och till slut kunde ställa till stor skada.

Lite så känns tjafset om inlägget från Jonas P häromdagen och hans ganska klumpiga försök att koppla ihop fackets roll i byggbranschen med branschens låga produktivitet. Han kan gotta sig åt upprörda kommentarer från motståndarlaget och hejaropen från kompisarna på hans egen planhalva, Per Ankersjö, Staffan Danielsson, Johan Hedin och Dayana Jadarian

Han hänvisar till utredning och rapporter, arbetsmarknadsforskare, Statskontoret, SNS, Riksbanken och samhällsbyggnadsforskare. Han gör dessutom en smått ironisk vinkling till debattinlägget som bl a Schyman stod bakom före jul.

——

Så jag tänkte så här. Sync har inte tagit ställning politiskt och tänker inte göra det heller. Så därför kan jag inte räknas in i vänsterfalangen som rycker ut för fackets räkning. Förmodligen tvärtom om vi ser det på lite håll. Vit medelålders man med hög inkomst och eget företag. Facket klarar sig utan mig;)

——

Så mina kära politiker-wannabees – jag har också läst de här rapporterna, de som handlar om min bransch. Byggbranschen. Jag har också läst Gudrun Schymans och Hyresgästföreningens inlägg (och sagt vad jag tyckte om det). Det har vi gemensamt.

Jag dessutom jobbat i byggbranschen i drygt tjugo år. Jag har jobbat som arbetsledare, platschef, egen företagare, snickare. Numera projektledare och projekteringsledare med egen konsultfirma. Man kan nog säga att jag skaffat mig en kunskap om hur det fungerar i byggbranschen. Ändå från det lilla villabygget och upp till finrummen där det stora projekten tar form. Den bakgrunden har inte ni.

——-

Jag ställer helt upp på Chalmers rapporter, jag har lyssnat på Per-Erik Josephson vid ett par seminarier. Problemet är att översätta hans forskning till verkligheten. Där har vi en lång väg att vandra.

Statliga utredningar som Sega Gubbar och Skärpning Gubbar är mer tveksamma, det är omfattande och ingående, men är ändå urvattnat och upplöst på något sätt.

Det som stör mig i allt det här är att politiker och opinionsbildare lyfter upp rapporter och siffror och slänger iväg dem för att det skall tjäna andra syften än att faktiskt göra branschen bättre. Det saknas ju helt resonemang om vad som konkret skall göras.

——

Bygg- och fastighetsbranschen gör åt 40% av vår energi, vi har en generande bostadsbrist och bygger ibland uselt dåligt och alldeles för dyrt. Vi har en besparingspotential på åtminstone 15-20 miljarder varje år. Vi behöver all hjälp vi kan få.

Så kom igen nu, Centern. Sluta upp med bullshit och catfight i nere ankdammen. Kom med konkreta förslag. Då kan vi börja snacka.

– – – – –

Det här inlägget fick fick fart på en diskussion här på bloggen, klicka gärna på nästa inlägg så kommer det mer.

– – – –

Fastighetsägarens ansvar

En styck lätt störd byggnörd satte sig på tåget häromkvällen. Inget konstigt med det.

——

Nu är det så att jag trots det skenbara yttre av ordning och reda kan vara lätt disträ och tankspridd på andra sätt. Den gång jag precis satt mig på tåget, pratade med kollegan i telefon och efter en stund skriker rakt ut – Helvete! – när jag kommer på att jag faktiskt hade bilen med mig till stan. Då fick jag snällt åka med en halvtimme, vänta en halvtimme och åka en halvtimme tillbaka. Sen på det köra hem en timme och landa hemma klockan tio på kvällen.

Det gladde flertalet av min närmaste. (Kul för er!)

——

Så, häromkvällen var det bra jävla nära igen. Jag ringde hem på den näst sista gnuttan batteri och meddelade åttaåringen att jag kommer med bussen kl 20.45 och ville bli hämtad. På sista milliwattimmen (?) av batteriet ringer hon tillbaka, glatt skrattandes, och frågar varför jag vill bil hämtad, jag har ju en bil vid stationen. Just det ja. Glömde det. Vi har ju två bilar igen efter en månad av tråcklande med bara en fungerande bil. Så med bara lite mindre flyt kunde jag blivit stående ute i kylan utan batteri och med en sambo som trodde att jag kunde ta mig hem själv. My lucky day.

För att kompensera detta beteende och direkt bestraffa mig själv så läste jag denna boken på vägen hem (Sync måste vara en de bästa kunderna på Byggtänst räknat per capita). Bra bok hursomhelst. Spännande. En lång radda lagar och regler att följa för fastighetsägare (stackare!).

Så i genomsnitt känner jag mig åtminstone lagom ordningsam. Tankspridd men ambitiös. Disträ men läskunnig. Byggnörd.

Sync har haft ekonomimöte…

…och det finns väl få saker som är roligare än att gå igenom kostnader, konstatera årets resultat, bli förvånad och lite trött och sen optimistiskt spika nästa års budget.
(Jag skulle kunna tänka mig minst ett alternativ som vi helt säkert föredrar – sitta i myshörnan på kontoret och prata om vad vi måste göra och borde göra, sen världsförbättra lite i teorin och ganska frekvent göra avbrott för fika och skvaller).

Nåväl, att vara född på sextiotalet har man ju gemensamt med både Reinfeldt och Anders Borg, jag tolkar det som att jag blivit vuxen och ansvarig för mig själv, alltså måste det bli ordning i leden. Reinfeldt/Borg har ju varandra, måcklisarna, jag får göra bägges jobb själv. Kollegan är mer som den där Schlingmann, en spinndoktor som sitter och planterar tankegångar, intrigerar och påverkar i smyg. I övrigt vet jag inte om vi har så mycket mer gemensamt med moderaterna faktiskt.

Vi har spikat budget, bestämt vissa saker vi skall göra och andra saker som vi skall försöka göra och några saker vi vill göra. Vi har formulerat en antal mål och rankat dem inbördes:

  1. Fakturera en bra summa varje månad
    (kan verka lite självklart, men tro mig, det är det inte alltid)
  2. Hålla egna kostnader på en viss maxnivå varje månad
    (dock lägre än faktureringen, inte heller självklart, konstigt nog)
  3. Utvecklas
    (ej definierat, men vidareutbildning på ett par kurser ligger nära till hands)
  4. Ha roligt och må bra
    (vi är lättroade både jag och kollegan, den delen av målet uppfyller vi lätt)
  5. Göra lite gott i världen
    (samvetet gnager och vi vill göra lite mer än slentrianmässigt autogiro till alla)
  6. En resa om året
    (inte inom räckhåll just för stunden, men resan till Montelavar 2008 är modellen)

——

Montelavar, Portugal 2008

Sync har haft statustest…

…och man kan konstatera att vi ligger i fas med tiden. Någorlunda. I alla fall jag.

Dagens Industri har en artikel om en undersökning av vad folk tycker är viktigt för att få hög status.

Sync vill ju inte missa chansen att kolla av det hela internt, status är viktigt för oss medelålders vita män. Även om nu inte Sync´s uppfattning om vad som bygger status är densamma som listan i DI så funkar det väl som en slags omvärldskontroll ändå. Så jag har gjort en ganska avancerad excelsnurra som alla två på kontoret fått fylla i. Resultatet av min enkät finns härunder. 62 % status. Inte illa för en medelålders lantis ändå.

——

Nördigt? ~98% (funderar på att snygga till den och lägga upp den på bloggen för alla att fylla i)

Sync har haft en konstpaus…

…eller en av oss. Kollegan. Men nu är han på det igen.

Själv är jag ju konsekvent tråkig och formaliserad i mitt tänk och beteende. Budgetfascist, kontrollfreak och ständigt redo att sänka roliga idéer onödiga/dyra/dumma. Allt in the name of projektledning. Sån är jag.

Kollegan däremot har en annan ingång. Med minst en halv fot kvar i konstnärsvärlden och ett oförtröttligt barnasinne så vill han göra lite roligt och fint också. Kollegan är djupt insyltad i arbetet med att knyta konstnärer till byggbranschen och har egen nyckel till huset där konstnärerna håller till. Sån är han.

——

Det finns ju några kommuner i landet och faktiskt några företag som tagit ett principbeslut att 1 % av byggkostnaderna skall gå till konstnärlig utsmyckning. Det är mycket pengar det.

Skeptikern i mig säger: – Håhåjaja, vi får väl se.

Det brukar inte finnas pengar över på slutet, så gäller att konstnären får komma in tidigt i spelet i så fall. Att med hopplöst liten budget hitta på något när bygget är klart och färdigt är en ganska otacksam uppgift.

Däremot tror till och med jag som auktoriserad tråkmåns och glädjedödare att det kan funka bra om man tidigt i processen bestämmer sig att detta är viktigt för projektet och att beställaren är väldigt tydlig med detta. Det behöver inte kosta så mycket heller, 1 % är väldigt mycket om man frågar mig.

Så om vi ger plats för en konstnär med kreativa och roliga idéer i projekteringsskedet, har en lyhörd arkitekt och en engagerad och tydlig beställare, om vi får konstnären att stanna i ramarna för vad som funkar ekonomiskt, då kan det bli riktigt bra.

——

(hittade teckningen i en gammal bok – Barbara Henniger – duktig tjej det)

Sync har haft konferens…

… och kommit fram till många kloka saker.

  • Teoretisk sett håller vi minst världsklass, så som vi uppfattar saken.
    (Om alla andra bara kunde fatta det också så är tredubbling av arvodet hemma och en årlig sexmånaderssemester inom räckhåll)
  • Moraliskt är vi förhoppningsvis över snittet för MVM (medelålders vita män).
    Här måste bättring ske omedelbart.
  • Självförtroendet är lite för lågt, BMI lite för högt.
    (Det går dock att fixa)

M.a.o. – samma bullshit som vanligt.
Men.
Vi har nu koncernbeslut på att i alla fall inte tänka så här:

——-
Saknar tyvärr källhänvisning till denna, men va fan den är för bra för att inte återges omochomigen

(Fixat – tack till Blasket)

Ny byggbloggare

En nykomling kommer in på arenan. Fredrik Karlsson är chefredaktör på Byggvärlden och startar Byggbloggen.
(Egentligen fusk – killen är ju proffs, han få bildbyline och allt, direkt från start.)

Namnet är ju fantasifullt värre. Men bra att det händer något ändå. Det börjar bli lite enkelspårigt häromkring, ByggBlasket kämpar ju på men vi ältar rätt mycket same same.

Nej, det hänger på dig, Fredrik – Ge oss några smaskiga ämnen att tänka på och få en nystart. Bring it on.

Årets bygge 2009 – årets fiasko grandissimo

Tänk att ett i teorin så enkelt projekt gå så fel.

Tänk hur enkelt det var att hitta på kul idéer, projektera och bygga.

Tänk hur självklart det att att det var entreprenörens fel när taket rasade.

Tänk hur förvånade alla blev när huset började falla isär och syndabocken måste sökas bland de skummisar som rör sig i skuggorna av varje projekt.

———

Nu är det i alla fall rivet, sanerat och lagt på hög.

Orsak och ansvar är inte utrett men det finns mycket som tyder på att den undersökningen aldrig kommer att bli rätt utförd. Min insats som projektledare, kvalitetsansvarig, konstruktör, bagare och numera BAS P/U gör det hela en smula generande. Byggblasket antog i sitt slentrianmässigt (?) slarviga könsrollstänkande att Fru Sync var ansvarig för inköp av byggmaterialet. Tyvärr – inte ens det kan jag skylla på någon annan.

———

Vi kan räkna in en allvarligt skadad pepparkaksgubbe, i övrigt inga personskador. Däremot har projektledningens trovärdighet och hushållets julstämning kraftigt fått sig en käftsmäll som svider. Jag får förmodligen kompensera med högre gran, vitare snö och godare godis. Precis som i byggbranschen.

De inblandade figurerna (prinsessan och väktarna) är ju i och för sig tillverkade av samma usla material som slottet, så visst har de en tveksam fysisk status just nu och mår kanske inte så bra heller. Projektet kommer få svara för rehabilitering. 10 minuter i 200 grader. Går det så går det. Det är så det går till i byggbranschen.

Årets bygge 2009 utsett

Redan vid rivningen av förra årets vinnare slogs det fast att 2009 krävdes något mer, något annat, något bättre. Typ ett slott.

Vi körde en sedvanlig arkitekttävling med parallella uppdrag – granskade alla två förslagen och klumpade ihop det i sedvanlig svenska dagisdemokrati så att alla deltagarna skulle vara nöjda.

Vinnarens bidrag:

Ett flådigt upplägg med lite färg och ett coolt namn på snedden. Akitekten skickade med ytterligare  material faktiskt:

Såja, lite hästar och lull kom med också. Nåväl, byggaren fick rita om för att tolka om han förstått intentionerna rätt:

Godkänt. Arkitekten och hennes bror körde igång direkt med provsmakning av garnityret.

Prefablösningen kändes självklar och enkel.

Taklösningen blev lite bekymmersam och tornen i hörnen på slottet blev ingen bra konstruktion och ändrades i all hast. Arkitekten grymtade men accepterade tyst. Mer problem blev det att bygget och arkitekten jobbat med olika skala på ritningar, prinsessan som skulle stå i ett fönster och släppa ut sitt hår nerför fasaden – ja, hon var liksom för stor.

Hon fick plats i uppe i det nyss omprojekterade tornet. Helt ok med arkitekten.

Sen kom målarna och blåste över hela bygget med säker hand.

Så där ja. Där står det. Årets bygge – Pepparkaksslott 2009.
(det enda hus som blivit färdigt på fastigheten, i år med:)

——–

Det står omringat av arkitektens morsas badsalt, så om ni kommer på julgransplundring i januari så kan det hända att pepparkaksslottet smakar lite kinky… 🙂

——–

UPPDATERING:

När detta inlägg skrevs så rådde julstämning, glädje och pepparkakslycka. Det gick fort över. Klicka vidare på nästa inlägg, och nästa, och nästa…

Möjligheter med vindslägenheter

Läste på Byggnadsvårdsbloggen om risker med vindslägenheter.

Suck.

Kerstin Westerlund Bjurström är ordförande Samfundet S:t Erik. Man värnar om Stockholm står det på hemsidan. Det är säkert så. Hon har skrivit en lååång kommentar på Byggnadsvårdsbloggen om vindslägeneter.

I koncentrat så verkar hennes budskap vara att det rent tekniskt är så svårt att bygga på vindar att man skall låta bli, risken är närmast uppenbar att huset kommer få rivas i sin helhet.

Sync håller med helt och hållet. På ett villkor – att vi stoppar allt annat byggande också. För vi i byggbranschen kan inte ens bygga nya hus utan att det läcker in, blir kondensproblem och annat jävelskap. Förbjud tilläggsisolering och exteriöra förändringar på samtliga byggnader direkt. Nej, vi får helt enkelt knõ ihop oss i de hus som finns och hoppas på att dessa kåkar håller in i evigheten.

Bostadsbrist, energislukande hus och en stadsplanering som bygger på bilberoende? Skit i det. Barack Obama kommer ju föresten till Köpenhamn nu i dagarna och fixar miljön och visst är mysigt med tre generationer i samma hyrestrea.

——

Jag tror att Kerstin Westerlund Bjurström´s avsikt är att bevara fina bebyggda miljöer. Lustigt nog så har vi i så fall ett gemensamt intresse där. Sen tror våra åsikter och sätt att bevara skiljer sig åt. Lite.