Platschef sökes – En central figur

Tänkte ta upp tråden om platscheferna igen.
(konstpaus för klädsam applåd?)

Tack

Jo, jag har  tänkt lite till. Och pratat lite med folk. Så här tänkte vi då.

—–

Ja, självklart säger ni. Nej, säger jag det är det inte.

Alla fattar inte detta.

Platschefen i den Lone Ranger-tappning som HAN gärna ses är inte min bild av hur det skall funka. HAN som får ansvar för allt, som inte besvärar sin omgivning med bekymmer utan fixar det själv. Han som sköter allt inom den stora ringen ensam. Han som levererar en prognos till kontoret varje månad och sen en hyfsad vinst när allt är (nästan) klart.

Jag har haft tur att träffa på en beställare som ser platschefen (jag i det fallet) som en ”väldigt central person”, men också en människa som behöver stöd och hjälp. Lustigt nog så är det precis det jag enligt honom är sämst på – att be om hjälp. Min bakgrund som Lone Ranger är inte bara av godo.

—–

Platschefen är alltför värdefull för att h-n skall slitas ut på det viset, det krävs en rimlig arbetsbelastning, det krävs tid att backa ett steg och överblicka, det krävs trygghet och självförtroende att umgås med kunder och entreprenörer på ett bra sätt.

Den i mitt tycke kompletta illustrationen ovan av platschefens jobb är i egentligen lite förenklad. Vad jag vill komma fram till är att h-n är en central person, en centralperson, en mittpunkt i organisationen. Det skall finnas specialistfunktioner, projektstöd, whatever.

Lämna HONOM aldrig ensam!
Mer om platschefer på denna länken.

—–

Sync visar omtanke om kunderna

Jag har fått en del kritik från folk i min närhet för mitt emellanåt burdusa sätt att tala om för (tänkbara) kunder att de kanske borde tänka om, inte göra det så dyrt och krångligt som de först tänkt.

Kritik alltså – konstigt nog, jag tycker jag är omtänksam och medmänsklig.

Skönt då att Byggidioterna delvis har samma inställning som jag

—–

”FATTAR DU INTE ATT DET BLIR SKITDYRT? PISSAPJÄVLA DYRT! SÅ MYCKET PENGAR SÅ ATT DU ANTAGLIGEN SKULLE DÖ OM NÅGON KASTADE DEM PÅ DIG.

Ingen människa är värd så mycket (Hur mycket jävla hippie man än är).

Men vi kan bygga något mindre åt dig.

Hur mycket pengar har du?”

—–

Tjejen ville bygga ett slott – Hon skall naturligtvis få svar på sin fråga.

Sync 0-100%

Byggvärlden hade för ett tag sen en artikel om svenska chefers värsta missar.

Missarna i siffror:

  • 37 procent undrar om medarbetarna fattar trögt
  • 24 procent favoriserar en medarbetare de gillar.
  • 19 procent har avfärdat idéer utan att reflektera över om de skulle kunna vara bra
  • 12 procent har berättat känsliga saker om medarbetare för andra kollegor
  • 10 procent har varit fulla på en personalfest
  • 9 procent har tänkt att vabbande medarbetare inte visar framfötterna
  • 3 procent har haft sex med en kollega.

—-

Jag tänkte så här.

Jag är  chef och kan tänka mig att svar på den här enkäten också.

  • 0 procent undrar om medarbetarna fattar trögt
    (fast man kan ibland undra om han har hör lite dåligt)
  • 0 procent favoriserar en medarbetare de gillar.
    (likaprincipen, han är lika bra)
  • 100 procent har avfärdat idéer utan att reflektera över om de skulle kunna vara bra
    (förmodligen dagligen)
  • 100 procent har berättat känsliga saker om medarbetare för andra kollegor
    (jag är en riktig skvallerkärring)
  • 110 procent har varit fulla på en personalfest
    (medvetslös)
  • 100 procent har tänkt att vabbande medarbetare inte visar framfötterna
    (VAB har aldrig stört mig, så länge det inte går ut över jobbet)
  • 0 procent har haft sex med en kollega.
    (??? homofobi, kanske. eller dålig fantasi)

—–

Uppdrag granskning – säsong II

Jag vet inte om ni sett första säsongen. Om inte så säljer vi den som DVD-box.

Pengarna lämnas i ett kuvert en mörk gränd i närheten på av Järntorget sent på kvällen när barnen lagt sig.

Skojar!

——

Men man kan läsa om det här på Syncbloggen.

Janne J och redaktionen på Uppdrag Granskning är på gång igen och det är generande och skrämmande och för byggbranschen ytterligare ett steg ner på Dantes stege.

Ett av dagens första samtal till mig var från en entreprenör som jobbar just med kommunen som sin största uppdragsgivare. Han var både ledsen och irriterad samtidigt. Han tycker att det är bedrövligt att branschen sitter tyst. Han hade en uppgift om att bolagen i Göteborgs Kommun har 4500 anställda och ännu fler byggare i Göteborg. Om man skall tro Josefsson slutsats så är de all skurkar. Eller?

Nej.

Min vän hade på ett möte med kommunens tjänstemän ”läxat” upp dem, han hade skällt och krävt att någon i ansvarig ställning ställer sig upp och säger att så här går inte till.

Jag kan hålla med. Men just nu är det som att be någon ställa sig upp så fienden kan få avlossa kanonen ordentligt. Skyldig eller inte spelar ingen roll.

Alla är redan dömda.

——

Platschef sökes – omedelbart och på sikt

Idag har det varit platschefstema på Sync vill jag lova.

En lunch och diskussion med en mindre byggare som har ett, för honom, stort projekt men saknar platschef och arbetsledning. Vi har gemensamma bekanta och Sync kan kanske vara till nytta där. Vi får se.

Sen ett möte om platschefer och tillgång till dessa på sikt. Mycket intressant. En diskussion om vad man ställer för krav och vad man har förförväntningar på platschefen. Funderingar på hur det är nu och hur det kommer att vara i framtiden. Viktiga saker att tänka på och Sync kan kanske vara till nytta där. Vi får se.

En sak var vi på möte nr 2 överens om. Det skall inte vara så här.

Absolut inte.

ambiVALens

Idag är det det 19 september och vi skall välja vilka vi i Sverige skall som projektledare närmaste tiden. Jag som har tusen åsikter om byggbranschen och kan babbla ganska trovärdigt om nästan vad som helst känner mig ändå märkligt långt från att ha en klar uppfattning om vad jag tycker. Svårt val alltså.

Men välja något skall jag. Det finns knappt en blogg någonstans som inte uppmanar en att lyfta på röven och masa sig till vallokalen. Jag vill ju inte vara sämre. Så jag snor den bästa motiveringen av Frderik Backman:

”Det här är ingen politisk blogg, jag tror att ni och jag är hyggligt överens om det.

Men idag kanske man ändå ska säga något kort om det faktum att det här landet en mulen söndag i september har lagt makten över sin framtid i händerna på dig och mig. Vi kan ju tycka att det är rätt omdömeslöst att ge oss den sortens inflytande över huvud taget (du var förmodligen full igår, och jag är ju inte riktigt klok) men nu är vi trots allt här, och borde nog ändå försöka göra det bästa av situationen. För att vi kan. Och för att vi, i grund och botten, vill vara rätt hyggliga människor.”

Typ så.

”Idag har du chansen att gå och rösta i ett val där det finns parlamentariska krafter som försöker övertyga dig om att människor som är födda i Teheran, och deras barn, inte har samma rätt att bo i det här landet som jag.

Idag har du chansen att berätta vad du tycker om det”

Och så också.

——

För övrigt så är jag på god väg att bestämma mig. Jag använder uteslutningsmetoden, funderar på vilka jag inte tror fixar själva ledarskapet och projektstyrningen. Krasst.

Detta är inte helt utan ambivalens. Det blir olika utfall beroende på vilka kriterier jag använder.

Jag kommer ihåg att Bloggfrossa någon gång beskrev sig som en person med svår beslutsångest som mest grundläggande karaktärsdrag. Just idag vet jag hur det känns.

—–

Sync säljer ordning och reda, …

… är strukturfaschist,  organisationskonsult och allmänt jobbig att ha att göra med.
—-
Bara just därför skulle man väl kunna förväntas sig att jag en lördagsmorgon kan samla tre barn,  fixa tandborstning,  påklädning,  ha likadana skor på bägge fötterna och en plånbok så vi kan betala inträde till evenemanget när vi nu kört sex mil och står här på utomhuskalaset i ôsregn utan ytterkläder.
Jag känner att jag ibland kan bättre. Lite bättre.

image

Sync har inga fasta tider – vi fikar närsomhelst

Sync har inga fasta tider – vi fikar närsomhelst med bara minsta lilla anledning.

Den här till exempel var kl 16.22 i tisdags.

—–

Detta sagt som en inledning till fortsättningen av den kanske största stormen just nu i det minsta vattenglaset (a.k.a. byggbranschen). Det började med att vårt enda arbetareparti gjorde en affisch som Calle sänkte med ryggmärgen. Sen gjorde Sync sin version komplett med ordvits och allt. Vi försökte på ett mycket mer seriöst sätt forska djupare i den oerhört laddade frågan om rasttiderna.

Uppenbarligen är detta något som många tycker något om, och mycket riktigt så togs det snart upp i riksmedia. Självaste chefen för hela Byggvärlden hängde på. Han började jobba 1990, är alltså en ung pojk och är förlåten för sin okunskap om tre-fika. Som har funnits.

Well. Nu finns det ingen återvändo, allt måste upp på bordet. Vår gemensamma fikarastpolicy-byk måste tvättas. Janne Josefsson är härmed informerad. På Sync lägger vi allt annat åt sidan och kör igång detta.

—–

Repetition fakta

  • Arbetsdagen startar 06.45 och slutar 16.00
  • Första rasten är mellan 08.45-09.15 (den kallas frukost)
  • Andra rasten är mellan 11.15-11.30 (den kallas kaffet)
  • Sista rasten är mellan 13.30-14.00 (den kallas maten)

(OBS att lokala avvikelser kan förekomma)

Slut på fakta.

—–

Detta har vi att slåss mot/för
Fredrik fick några kommentarer, bland annat av Babar:

”- Sluta nu. Alla vet att bygglunchen är klockan 11 och fikat vid tre.”

WTF! Nu är det så att Sync Blog genererar skrivklåda så fort någon börjar  med ”Alla vet ju att…” följt av ett påstående som är tveksamt.

Nej, Calle är nog närmast sanningen trots allt. Tre-fika på byggen hänger i så fall ihop med vinterarbeten, blöta kläder, kyla och lidande människor. (detta helt utan vidare anspelning på moderater och deras arbetslinje bla bla bla)

Återstår för Sync att utreda och framlägga bevis om tre-fika, om man fikar mer på vinter, om någon byggare faktiskt ätit lunch klockan elva, osv. Prio på det alltså.

—–

Extramaterial
Faktiskt så gjorde vi för länge sen ju en (nästintill) doktorsavhandling om kaffevanorna i byggbranschen, det är nog bara disputationen som återstår där 🙂

Det var trams om dåligt med bra kaffe, problemen med bra kaffemaskiner och den allvarliga sidan av det missbruk som sker dagligen mittibland oss.

—–