Bruce Springsteen sjunger om sina Glory Days och det uppenbara problemet att man tröttar ut sin omgivning med gamla minnen:
”And I hope when I get old I don’t sit around thinking about it
but I probably will
Yeah, just sitting back trying to recapture
a little of the glory of, well time slips away
and leaves you with nothing mister but
boring stories of glory days
—–
Fick en känsla lik detta när jag läste på Byggidioternas blogg och sen fick en kommentar från Nisse. Nu när jag är på väg hem från en långhelg med gammal gubbrock spelad av ett band som firar förtio år på scenen i år så är snart nostalgibägaren full, jag borde kanske släppa den tråden men men men – inte då.
(känsliga läsare varnas – medelåldersnostalgi, självgodhet och historierevisionism väntar nedan)
—–
Jag känner igen mig från hur det var för tio år sen. Jag hade den lilla firman med några anställda och några hangarounds ständigt närvarande. De åren har blinkat förbi här på bloggen i berättelser om när vi sov i en norsk container, fredagarna på Smulans Café, när vi byggde en (1!) villa, hur vi sa ja till allt och kunde snacka oss till vad som helst.
Jag inbillar mig att Byggidioterna är där nu. Jag tror de kör artontimmarsdagar där man glatt kör på till midnatt för att bli klar med skiten. Sen tror jag de fikar bort en halvdag eller åker till järnaffären och pillar på nya, dyra maskiner. Jag tror de är halvbra på att fakturera, jag tror de är väldigt bra på att få jobb bara för sitt trevliga sätt, jag tror de är in i helvete bra på att vänta med att göra något tills det är riktigt bråttom.
Vi var ett gott gäng känsliga, snygga och lite tuffa killar. Vi hade ett överskott på social kompetens och utnyttjade det. Vi gillade att fika och umgås, men vi kunde briljera när det behövdes, vi behövde bara något som triggade inspirationen. Det har gått tio år sen vi peakade, nu är de annorlunda. Samma killar har alla varsin firma numera och jobbar ihop när tillfälle ges. De står alltid högst på önskelistan om jag är inblandad i bemanning på random bygge.
Men tiden går och det händer annat i livet också. Vi hann med att fira ett bröllop (inte mitt), vi fick en skock ungar (jag fick två), en av oss hade en jobbig skilsmässa (han som gifte sig), några av oss kämpade med egna husbyggen (ja, herregud, ja). Så möjligtvis är den tiden romantiserad i mitt huvud, skit samma, jag behåller det goda av det 🙂
—–
För övrigt så är jag alltmer övertygad om att tiden just nu kan vara mina nya Glory Days om tio-femton år. Vi bygger en konsultfirma på stabil grund, detta utan att det går ut över privatliv och familj. Jobbar på det i alla fall.
—–
Gilla detta:
Gilla Laddar in …