Besiktning kan vara roligt och lärorikt

Hej

Idag har Sync gjort en besiktning i en fastighet. det var lite läckor i tak, tveksam dränering, fukt i källaren och ihoptejpade stuprör. Som vanligt ungefär.

Inte så sexigt alls.

Det som gör en sån besiktning rolig är folket man träffar och smygtitten i folkhemmet som man får på köpet.

Till exempel den hör monteringen av parabolantenn som är helt ny för mig.

Genial i sin enkelhet. Icke-förstörande montage, billigt stativ, snabb montering.

—–

Kolla här sån grannlåt!

Raringen längst till vänster är en H2:a fick jag lära mig. Killen som bor i lägenheten och hans granne är musiker bägge två. Grannen avundades den svarta, åttasträngade elbasen.  Tydligen en raritet.

Basisten hade spelat mycket på Pub Stubinen i den hood där jag växte upp för länge sen. Jag var för ung och fick tyvärr aldrig besöka det stället,  förmodligen cyklade jag istället förbi på väg till fritidsgården strax intill. Världen är liten.

—–

Annons

Glory Days – They´ll pass you by

Bruce Springsteen sjunger om sina Glory Days och det uppenbara problemet att man tröttar ut sin omgivning med gamla minnen:

”And I hope when I get old I don’t sit around thinking about it
but I probably will
Yeah, just sitting back trying to recapture
a little of the glory of, well time slips away
and leaves you with nothing mister but
boring stories of glory days

—–

Fick en känsla lik detta när jag läste på Byggidioternas blogg och sen fick en kommentar från Nisse. Nu när jag är på väg hem från en långhelg med gammal gubbrock spelad av ett band som firar förtio år på scenen i år så är snart nostalgibägaren full, jag borde kanske släppa den tråden men men men – inte då.
(känsliga  läsare varnas – medelåldersnostalgi, självgodhet och historierevisionism väntar nedan)

—–

Jag känner igen mig från hur det var för tio år sen. Jag hade den lilla firman med några anställda och några hangarounds ständigt närvarande. De åren har blinkat förbi här på bloggen i berättelser om när vi sov i en norsk container, fredagarna på Smulans Café, när vi byggde en (1!) villa, hur vi sa ja till allt och kunde snacka oss till vad som helst.

Jag inbillar mig att Byggidioterna är där nu. Jag tror de kör artontimmarsdagar där man glatt kör på till midnatt för att bli klar med skiten. Sen tror jag de fikar bort en halvdag eller åker till järnaffären och pillar på nya, dyra maskiner. Jag tror de är halvbra på att fakturera, jag tror de är väldigt bra på att få jobb bara för sitt trevliga sätt, jag tror de är in i helvete bra på att vänta med att göra något tills det är riktigt bråttom.

Vi var ett gott gäng känsliga, snygga och lite tuffa killar. Vi hade ett överskott på social kompetens och utnyttjade det. Vi gillade att fika och umgås, men vi kunde briljera när det behövdes, vi behövde bara något som triggade inspirationen. Det har gått tio år sen vi peakade, nu är de annorlunda. Samma killar har alla varsin firma numera och jobbar ihop när tillfälle ges. De står alltid högst på önskelistan om jag är inblandad i bemanning på random bygge.

Men tiden går och det händer annat i livet också. Vi hann med att fira ett bröllop (inte mitt), vi fick en skock ungar (jag fick två), en av oss hade en jobbig skilsmässa (han som gifte sig), några av oss kämpade med egna husbyggen (ja, herregud, ja). Så möjligtvis är den tiden romantiserad i mitt huvud, skit samma, jag behåller det goda av det 🙂

—–

För övrigt så är jag alltmer övertygad om att tiden just nu kan vara mina nya Glory Days om tio-femton år. Vi bygger en konsultfirma på stabil grund, detta utan att det går ut över privatliv och familj. Jobbar på det i alla fall.

—–

Igår var det fredag

ja, och fredagen drog över några timmar, typ fyra faktiskt. Man kan säga att den våldsförde sig lite lördagen som är lite ynklig och stukad just nu. Men det ärr det värt, det var ju kalas. Takstolskalas.

Sync projektleder en vindsombyggnad åt en bostadsrättsförening och nu var det dags att kalasa lite. Byggarn fick ordnat lite bord, bänkar och stolar, städat bygget och gjort fint värre. Beställaren ordnade en gedigen dryckesbuffé. Sync fick fixa mat, det kan vi ju bra men fuskade denna gången. Mycket jobb och kort om tid så vi fick ta lite  hjälp.

Ordföranden i föreningen hör nog lite dåligt så för säkerhets skull hade han skaffat en musikanläggning som kunde funkat för en rockkonsert på Ullevi. Det blev en tung rockn´roll-kväll, hehe. Sync likealot.

Råa ytor med provisoriskt utlagda skivor på golven, bygglampor och värmefläktar, maten uppställd på en plyfaskiva, drickat på en gipsskivepaket. Det är tacksam miljö att ställa till med kalas inne på ett bygge som är mitt uppe i allt. De boende i huset får ju inte komma upp annars så det var mycket nyfiket frågande och undrande varför man gör si och hur man gör så. Jag gillar mixen av byggubbar och civilister som sällan rör sig på byggen, det blir ett skönt möte.  Klipper in lite bilder nedan – festen så som jag minns den…

Platschefen och Synckollegan

Beställarens ombud

Dags att gå hem nu?

och när vi ändå är inne på rock’n roll…

Fick lite inspiration av mitt eget inlägg tidigare idag. Det har varit dåligt med rock ett tag här nu. Peters Blogg skrivs av en kollega i byggbranschen. Han lämnar gärna tips om musik och länkar till låtar som han gillar. Sync tänker inte tillfället gå oss förbi. Faktiskt så ingår det i uppdraget Rädda Planeten Jorden att just sprida bättre musik.

Melissa Etheridge kallades för Tjej-Springsteen av min bror, ett ärofyllt epitet. Här är ett klipp från en Janis Joplin–hyllning ihop med annan pärla, Joss Stone. 

Och i en duett med bossen själv i Thunder Road skickar Springsteen en vänlig passning till den homofoba avdelningen i sin fanclub och det stora blir mäktigt när den homosexuella sångerskan sjunger raden i slutet på det amerikanska nationaleposet.
”… so Mary climb in, It’s a town full of losers, we’re pulling outta here to win”

LEAN Rock´n roll

1987 så var jag på en konsert med en grupp som heter Toto. Ett gäng grymt duktiga studiomusiker som lyckats med några egna hits, piano-introt till Hold The line är genialt och klassiskt. Men Toto betraktades nog som lite tråkiga, perfektionister och opersonliga. Lite för välproducerat och organiserat.

Jag hade läst recensionerna från tidigare konserter på turnén, man körde samma setlist och avslutade sina två största hits, improvisation lika med noll. Mitt minne av konserten är att recensionerna stämde ganska bra. Man körde rutinartat igenom låtarna, vers-vers-refr-vers-solo-refr, väldigt ospännande. Men efter andra extra-numret (Rosanna) i Scandinavium så hände det något. Bandet kom tillbaka ut en gång till på publikens rutinmässiga begäran. Någon i bandet gick fram till mikrofonen och sa ungefär:

– We usually don’t do this, but tonight we do it anyway!

Och sen, djälvlar i taket, så rockade Toto skiten ur oss i publiken. Om taket i Scandinavium rasat då hade det var befogat i den stunden. Jag minns inte vilken låt de spelade, men det var inte deras egen. All slentrian var borta, spelglädjen sprutade fram och några av världens bästa musiker släppte loss allt de hade.

I LEAN-tänket så nämner man åtta olika sorters slöseri – outnyttjad kreativitet är en av dem. Kanske är det så att vi på en del byggprojekt kan släppa fram spelglädjen och utnyttja all den skicklighet som finns i huvudet och i händerna på alla våra artister (byggnadsarbetare)?

Kan vi prestera på våra byggen såsom Toto presterade på sitt extra extranummer – ja då kommer publiken (beställarna) att stå upp och jubla, och de kommer köpa biljett till nästa konsert (förlåt, bygge), sen startar de fan-clubs (årsavtal) och talar om för andra hur bra vi är. Då blir det mer rock’n roll, det är bra.

”Nånting måste gå sönder..” – Eldkvarn hjälper byggbranschen vidare

 

Plura och Tomas Andersson Wij sjunger. ”Nånting måste gå sönder, nånting inom mig skall gå isär”. Kanske är det vad som hänt byggbranschen.

Byggbranschen kanske kan lära lite av Eldkvarn hursomhelst. Nästa helg har de bokat ett hotell i Helsingborg, där bor de tillsammans med sina fans. Konserter och umgänge hela helgen. Gränsen mellan stjärnorna och beundrarna suddas ut, gemenskap över gränserna. Tänk den Plura-dyrkare som får skaka hand med idolen och få ”sin” låt spelad i hotellbaren. Snacka om att skapa känsla av delaktighet .

Kanske är det så man får ett bra byggprojekt också, genom att öppna de annars vattentäta skotten mellan rivare och beställare, konsulter och rörläggare, arkitekter och snickare. Så starta bygget med ett kalas. Det kan synas som att det kostar mycket att fixa ett lättsamt umgänge, men det går att fixa för rimliga pengar med lite vilja. Det kan betala sig många gånger om under lång tid.

Eldkvarns projektmodell innefattar förmodligen i stort sett rimliga mängder alkohol och helt säkert ordentligt med rock’n roll. Om det är det som krävs i för ett bra byggprojekt så ställer jag upp. Alltid:)