Skönhetens tillflyktsort?

Ja, mycket skall man få höra innan man får hörapparat. (sen kan det ju möjligen bli lite mer ändå)

Sync besökte CMB Chalmers idag för en lite för dyr lunch sett till själva maten. Det kompenserades dock av sällskapet (träffade på några arkitekter jag ser för sällan och en projektledare som var besiktningsman 1994 när jag var platschef och byggde kontor åt Göteborgs Hamn – long time och allt det där 😉 ) och ämnet förstås. Det handlade ju om byggbranschen och arkitektens roll i densamma. Jag brinner lite extra för just det att prata om den roll och påverkan var och en av oss har i den stora bilden.

Denna gången var det arkitekturprofesser Claes Caldenby som pratade om sitt imponerande, trägna arbete under många år.  Han berättade om hur arkitektens roll förändrades i slutet på 60-talet och början på 70-talet. Detta är påtagligt i Sverige men märkligt inte lika tydligt i motsvarande länder i Europa.

Jag har så många sarkasmer i ämnet att det kan bli en bok så jag besparar oss alla detta och kör en helt annan vinkel. Det var en bild Caldenby la upp på duken som jag fastnade för, och ett uttryck på bilden – Skönhetens tillflyktsort?

Va, wtf? Diametralt motsatt till Produktionsanpassad projektering ligger Skönhetens tillflyktsort. Autonom och med maximal konstnärlig frihet, då blir det bra arkitektur. Eller?
Slutsats – om ingenjörer/ekonomer (dvs projektledare) får bestämma så blir det dåligt, typ.

Från vänster till höger – Autonomi där arkitekten bestämmer själv, heternomi där någon annan bestämmer över arkitekten.
Nerifrån och upp – Minustecken (dåligt) till plustecken (bra).
längst upp till vänster så har alltså A sin Happy Place.

Caldenby avslutade med med samma bild, nu med ett tillägg att den proffsiga arkitekten håller sig i mitten  och även med en ganska storslagen fråga som krydda.

Bild CMB

Det där molnet i mitten – ”Professionalism” – känns ju perfekt i mellanmjölkens land, men kanske lite fegt? Det kan väl bli väldigt bra även om arkitekten rättar in sig i en ”svensk” struktur och skapar något i gott samarbete med byggherre och byggmästare? Längs upp i högra krysset, tack. Stenhårt med sträckt vrist.

– – – – –

Men så var det frågan om frågan.

– Hur får vi det kollektiva självförtroendet i byggbranschen att växa?

Ja, herregud, här gick det snabbt från arkitektens roll i branschen till hela alltet på en gång. Caldenby och moderatorn lämnade ca 20 sekunder för fri diskussion.
Självförtroende – Hur skall det gå till?

– – – – –

Jag behöver nog fundera mer på det där. Återkommer.

– – – – –

Nya PBL – dålig på ett annat sätt

”PBL, plan- och bygglagen, den är nyss omgjord för att den var så dålig. Den är fortfarande dålig fast på ett annat sätt”

Ungefär så sa han, Göteborgs nye stadsarkitekt, Björn Siesjö. Man kan ju gissa att han har lite smekmånad ett tag i nya ämbetet och lite fräsch vilja att provocera så han säger en del bra grejor. Lite mer än man annars hör från dem som bestämmer.

Uttalanden som ”tvånget att bygga p-platser höjer hyrorna” och ”vi har inte råd att tillgänglighetsanpassa allting” gör honom nästan lite radikal som officiell person i den ställningen. Det låter som p-normen ryker och hisskravet med. Kanske kan vi bygga enstaka lägenheter på 23 m2 där man får kliva ett par trappsteg upp och inte självklart kan rotera en rullstol i badrummet?

– – – – – –

Det var debattkväll på Älvrummet i tisdags, den 17 april – ämnet var Göteborg som blandstad.

Två timmars debatt, en panel med sju personer, en moderator. Panelen bestod av Anna Van Der Vliet (Mobile Art Production) som jobbar med tillfällig utsmyckning i stadsrummet, Hans Lind (fastighetsekonom KTH) som är namnkunnig i bygg-Sverige, Mark Isitt (arkitekturskribent) som fått stort utrymme i GP och lite här på Sync BlogJohan ”Red Top” Larsson (kulturföretagare) som ordnar konserter och annat, Johannes Åsberg (YIMBY) som nästan är synonym med Yimby Göteborg, Birgitta Lööf (planchef vid stadsbyggnadskontoret) som bland annat jobbat fram planen för Södra Älvstranden och Björn Siesjö förstås. Alla på en gång.

Sju personer i panelen, lägg till att publiken skulle medverka med frågor, då blir det tajt och avkortat. När moderatorn Morten Lund (Chalmers) tidvis dessutom gav sig själv mest utrymme så blev det än värre. Kort och avklippt. Allt på en gång.

Så, konkret, sades det något av värde?

Svårt att säga. Bredvid mig stod Björn Siesjös bägge före detta kompanjoner på Kanozi Arkitekter. Ingen av dem var särskilt imponerad av utfallet. Same old story var känslan. Kanske blir det så när frågan är för allmänt ställt, för många skall hinna prata och tiden är för kort?

Van Der Vliet, Red Top och Isitt hade väl ärligt talat inte särskilt mycket att bidra med. Johannes Åsberg strider ju på barrikaderna för lokaler i bottenvåningen och mot köplador, det är väl bra, kanske. Birgitta Lööf är en luttrad tjänsteman, hon påminde om att det måste få ta tid, stadsbyggnad går inte fort.

För mig som yrkesskadad byggare så är det mest intressant att höra Hans Lind prata om de realiteter som råder, rent ekonomiskt. Trots hans ibland övermåttan raljanta ton så är det det väl så som han säger? Pengarna styr. Det hade varit roligt att höra honom prata mer om hur planarbetet kan ta hänsyn till ekonomin, det är ju liksom ingen idé att planlägga något som sen inte går ihop sig ekonomiskt.

– – – – –

Nej, jag tror inte det framtida Göteborg blev mer blandat av debatten. Det hade varit roligt att höra en konkret diskussion om och svar på ett par konkreta frågor från publiken:

  • Varför kan kan man inte skriva in valfri användning av bottenvåningen i alla hus?
  • Kan man tänka sig att avstå tillgänglighetskravet om man bygger en våning uppe på gamla hus? Vindsvåningar utan hiss!
  • Om nu alla vill ha blandstad – vad är som står i vägen?

Jag kan tänka ett par stötestenar till som jag vet att jag själv, Björn Siesjö och fler snubblar på:

  • P-platserna – måste vi bygga dem? För vem? Behövs det fler parkeringar?
  • Är kraven på bullernivåer rimliga? (Det stoppar många projekt redan i sin linda)
  • Är det rimligt att detaljplanearbetet är så trögt? att tolkningarna är så stela?

Jobba på de frågorna så ses vi igen om ett tag.

– – – – –

Alla gudars kyrka

Sync gjorde ett avbrott i vardagen på konsultkontoret och besökte Fastighetsmässan idag.

Varför då? Det brukar ju vara svagt till måttligt intressant.

Jo, det var en paneldiskussion mellan några Anneli Hulthén (s), Sabine Söndergaard, Vd för Göteborg & Co, och Helene Odenjung (fp) om framtidens Göteborg. Aaah, ett favoritämne för oss – Det var värt en chansning. Den gick hyfsat hem faktiskt. Helt ok.

De bägge politikerna verkade väldigt överrens om det mesta. Anneli Hulthén sa: ”inåt tätare, inte utåt glesare”. Odenljung ungefär samma men med andra ord. Lite snack om ikonbyggnader hanns med också, alla verkar överens om att det är krävs mer än ett högt hus för att göra det avtryck man vill.

—–

Moderatorn gjorde ett gott jobb och hade gett alla tre var sin plats i stan att utan begränsning måla upp en vision för vad hon ville se om tio år. Det var intressant.

Sabine Söndergaard fick Heden, västvärldens mest söndertjatade parkeringsgarage. Hon hade naturligtvis en vision, et har många om den platsen. Lätt att önska sig, svårt att genomföra med tanke på hur viktig korpfotboll och boule är för allas välbefinnande.

Helene Odenjung fick tycka till om Avenyn. Lika svårt, men hon ville få väck spårvagnarna, helst under mark. mer bostäder i direkt anslutning, mer fart på restaurangerna, mer folklliv (hur?) och ljusare. Tanken med att  bättre nyttja vallgraven är ju egentligen självklart.

Mest intressant för min del är platsen som Anneli Hulthén fick på sin lott – Södra Älvstranden. hennes vision ligger väl ganska nära den plan som ligger i linje planen som ligger i pajpen. Badplats är enligt Annelie ett krav. Två gamla hus skall bevaras – Merkurhuset och Kinesiska Muren – det gillar vi på Sync.

Eftersom man fick önska fritt så tyckte Hulthén att GBG Energi kan lämna Rosenlundsverket till annan verksamhet. ett förslag var en kyrka för alla religioner. Coolt tycker jag. Alla gudars kyrka, typ.

Pantheon i Rom är en ikonbyggnad och kallas också ibland Alla gudars kyrka, den byggdes ett bra tag innan kristendomen tog över i Rom. För mig är den definition av ikonbyggnad. Utan övrig jämförelse som byggnadsverk betraktat så kan Rosenlundsverket bli en fantaststisk ikonbyggnad i Göteborg. Inte säkert det behöver kallas kyrka i och för sig, men det ger sig.

Jag tycker vi bestämmer det, GBG Energi drar därifrån. Sen låter vi konstnärerna i VSBK´s regi gå loss på det 🙂

—–

(Not. Pantheon är den häftigaste byggnad jag sett – har du inte varit i Rom så åk dit!)