Kill your darlings (men skona barnen)

Detta är based on a true story, det utspelade sig sommaren 2013 vid en badsjö, min två barn var huvudpersoner, övriga närvarande hade som vanligt biroller.

Prinsessan och Prinsen badar. Prinsen loskar på prinsessan och får tillsägelse från följet att låta bli.
Han lätt uppbragt: Men hon är ju med på det!
Vi: Du får inte ändå.
Prinsessan inställsamt: Men jag ÄR med på det.
Vi: Ni får inte spotta på varandra, det är äckligt.
Prinsessan besviket: Men jag hade ju samlat ju!
– – – – –

sync-diagram-mastebordevillskullekunnaJag förstår känslan. Man har precis harklat sig, grundligt, hämtat slem längst bort i bihålorna och djupt ner bland gomseglen, sen fått ihop en skön loska. Att i det läget bli avbruten kan ju inte vara kul. Snopet.

Rätt så ofta får jag ta den rollen i byggprojekten – att dräpa älsklingar, kväsa roliga idéer och avstyra till synes charmiga små upptåg av kreativitet.
Inte sällan använder jag mig då av min lilla bild på MåsteBordeVillSkullekunna-diagrammet (antingen Filosofiskt, Ekonomiskt eller Helt enkelt)

Oftast i mitt jobb handlar det om pengar ellerom lagar och regler. Mer sällan om uppfostran och hyfs.

Snorloskor kostar förvisso inte så mycket men går bort ändå. Så gammelmodig är jag.

– – – – –

Så hur opassande det än kan vara att använda uttrycket Kill your darlings i berättelser om sina barn så vill jag ju dem inget ont. Aldrig. Men de får nog trots allt lära sig att man inte spottar på varandra.

Sommar, sommar, sommar

Jag tänkte börja jobba denna veckan. Gjorde ett par tafatta försök, ringde lite, kollade på några byggen som var igång. Började på en kalkyl men slutade igen. Hm, tänkte sen en gång till att det ändå är rätt gott att vara ledig om kan kan.  Fasadrenovering, markarbeten på en skolgård, arbetsmiljöplaner och sånt? Visst det är ju kul, men…

… jag gillar Spanien…

Spanien

…och mat…

Mat

… och svensk sommar med kusinkollo, altanhäng, badsjöar och familjen i en morgontrött hög på sängen fastän klockan är halv tolv mitt på dan.

– – – – –

Hjälp! Min dotter kan bli revisor

Det finns saker i livet som är märkliga. Till exempel det faktum att jag, som så många andra småföretagare, har en kroniskt dålig förmåga att hantera egna kvitton. Jag vet att många duktiga, framgångsrika företagare får ungefär samma älskvärt formulerade mail:

”Saknar kvitton på din Mastercardfaktura för mars månad.
Och februari och januari också faktiskt, om du har glömt.
Med vänlig hälsning
Bokföringen”

– – – – – –

Nu är jag jag ju inte bara företagare utan även pappa, så jag rafsade ihop allt jag hade i kvittohögen, stuvade det i en plastpåse och tog hem det. Lösningen fanns ju hemma i Familjen AB.

Den på bloggen närmast rikskända sjuåringen som transformerades till åttaåring har lite i skymundan varit nioåring och är nu på slutfasen som tioåring. Snart elva alltså. Hennes egenskaper och sätt att bete sig i ekonomiska spörsmål är alltså grundligt redovisade tidigare. Hon är dessutom ljuvligt nöjd med att sortera och strukturera saker, lägga i ordning och pricka av. I koncentrat kan man säga att hon har allt som krävs för att sortera mina kvitton.

Ja, eller nästan då. Hon förhandlade självklart fram en ersättning på hundra kronor för egen del. Ingenting är gratis.

Frid och fröjd. Hundra spänn, det känns värt det. Ända tills hon börjar. Då kommer frågorna.

– Varför skall Sync betala din parkering?
– Har du handlat på Systemet för Syncs pengar?
– En vegetarisk !? Vem har ätit vegetariskt?

Det var inte min tanke att jag skulle behöva stå till svars för vad jag handlat. Tror hon att HON är revisor?

Efter en stund så är inspirationen inte lika stor

Hon: – Det här är tråkigt 😦
Jag: – Ja, du fattar varför jag  samlar på hög
Hon: – Det är ju bättre du lägger dem i ordning direkt

Så. Ett angrepp på min ordningssinne och min disciplin också. Tack, kära dotter.

– – – – – –

Så när jag så enfaldigt tänkt att hon skulle bli en simpel byggprojektledare så kanske jag var för blygsam, han kanske blir revisor. Just nu är det i och för sig smyckesdesigner, delfintränare eller allra helst bonde. Artist skulle också funka, sjunga och dansa i utbyte mot lyx, flärd och berömmelse. Men, som sagt,  bonde – ”inte så lyxigt” – det verkar hon tro på just nu.

Eller revisor då.

– – – – – –

Julknytkalas – känn ingen press men…

…men, vi vill gärna se konkreta resultat av våra projekt.

Resultatet av vårt Julknytkalas 2008 blev, förutom våra fina minnen, att en min sambos bästisar blev ihop med en av mina före detta jobbarkompisar på stora byggbolaget. Det gick snabbt för dem efter det. Blev ihop på vårt kalas den 18 dec 2008, meddelade detta på Facebook lite senare, köpte hus, hade hemmakvällar framför brasan, fick barn den 9 november 2010. Puh.

Konkret projektresultat.

Hoppas verkligen vi på Sync för medverka till fler såna här sötnosar 🙂

—–

Det får ta sin tid

Det får ta sin tid ibland.

Jag har bestämt för att inte skriva några såna där inlägg om att jag inte hinner blogga, det blir inget med det. Jag har annat för mig faktiskt.

Typ jobba jobba jobba. Och förstås hämta barn, lämna barn, leka med barn och lite till.

Det går fort dessutom. Barnen växer fort.

Jag som aktivt försökt smita undan det där med att växa upp passerar nu den ena efter den andra milstolpen på väg mot pensionens lyckorus (alternativt den sista pinan i sällskap med övriga hjonen hos Kommandoran – oklart vad gäller så dags, runt år 2035).

Det var ett år sen jag fick den härvänliga käftsmällen, jag har precis hämtat mig från den :).
Igår kom ytterligare en lök i lag med laxen. Från SBR.

SBR. Sveriges Byggnadsingenjörers Riksförbund.

Det är ett gäng gamla stofiler enligt vissa. Kanske, säger jag – nu finns det i alla fall nytt fräscht lammkött i lokalavdelningen här. Drygt hundra kilo faktiskt.

Jag får skylla mig själv, jag skickade in ansökan. Nu blir det möten och fikastunder med ärrade ingenjörer. Enligt en säker källa kan det faktiskt vara ganska bra, intressant och nyttigt. Vuxet alltså.

”Vitalt” sätter jag dock lite frågeteckan bakom – det återstår att se.

—–

PoÄng (seriöst trams om viktiga saker)

Ackordslönesystemet i byggbranschen är en för närvarande helt iskall fråga. Undrar varför. Det finns mycket att fundera över .

—–

Jag är verksam i och deläger ett par olika företag. Hemma driver jag med min sambo en verksamhet som tidigare på bloggen kallats Familjen AB. De anställda i Familjen AB, även kallade Barnen, har förhandlat fram ett poängsystem som i utbyte mot hushållsnära tjänster ger dem en del extra favörer. Vi testade systemet under semestern.

Först vill jag påpeka – jag är ingen tyrann, vi har en lägsta nivå här hemma. Stupstocken kallas det i byggbranschen.

I systemet utbyttes  poäng mot prestationer, poäng som kunde omsättas på olika sätt. Poängskalan var förmodligen lite för snabbt framarbetad och borde justerats. Enhetstiderna stämde dåligt överens, vissa jobb blev väldigt bra betalda medans andra jobb helt enkelt inte blev utförda när de anställda inte såg sin personliga vinst i det.

Jag vet, göra rent kryddburkar är ett udda jobb. Men vi hade ett gäng stående på ett dumt ställe, de blev mer och mer ingrodda med stekflott med tiden och ingen ansvarig har tagit tag i det på länge. Tioåringen såg denna svaghet direkt, hon gjorde rent burkarna och cashade hem fett, som man säger.

Denna tioåring har tidigare figurerat här på bloggen som en kallhamrad kapitalist, en listig tjej som räknar ut sitt bästa utfall och inte backar för att utnyttja svagheterna i ledarskapet. Det var ingen överraskning att just hon skulle lusläsa underlaget och hitta kryphålen.

Dottern samlade poäng och planerade sina köp noga. Sonen gjorde hjälpligt en tur till brevlådan eller slängde en soppåse, sen brännde han rubbet på en datatimme direkt. Hon har alltid varit krass, han är mer drömmande och lever för dagen.

På raderna för Tvätt och städ hittade hon lättförtjänta poäng i att hänga tvätt på tork, sen att vika ihop densamma och lägga in i hyllorna. Förvisso ett jobb som varit en smula eftersatt de senaste åren här, vi har ärligt talat mer rafsat runt i högen för rena kläder och skippat vikandet/ordningen.

Belöningarna då?

Ja, tanken var att det skall vara lätt att tjäna ihop till en någorlunda dräglig tillvaro och en möjlighet att få det lilla extra med en rimligt bra prestation. De här barnen har en viss erfarenhet att att hjälpa till, de har också en viss erfarenhet av att äta godis. Betydligt mer av att äta godis och fredagsmys än av diskmaskinsjobb dock.

—–

Utfallet? Ja, det gick väl så där.
Sjuårige sonen var inte så pigg på jobbandet, han körde hundvalpstaktiken (=ledsna ögon och huvudet på sned) och fick på så sätt avtalsvidrigt mer datatid än han tjänat ihop. Dottern utnyttjade skamlöst svagheterna i systemet och ligger nu på ett besvärande högt poängantal, än så länge oreglerat och förhandlingarna lär bli tuffa. Utvärderingen i övrigt är inte helt klar än, men det lutar åt att det inte heller blev så påtagligt mycket bättre ordning i vare sig köket ellet tvättstugan. (Oräknat kryddhyllan som skiner av perfektion)

Så vad har det här att göra med ackordsystemet som används som lönemodell i byggbranschen undrar ni nu?
Typ, allt.

Återkommer om detta.

—–

Barn gör inte som du säger utan som du gör

Jag har startat dagen med att uppvakta sonen som fyller sju år. Frukost på sängen, stearinljus i yoghurten och en stabil LEGO-låda i present. Han fick en bok också av sina älskade storasyster, som hon köpt för sina egna pengar.

Det går fort de här åren. Hans syster gjorde sig känd här på bloggen som sjuåringen för att sen bli den före detta sjuårige åttaåringen, nu fyller hon tio om ett par veckor. Livet är underbart 🙂

Mitt i all denna tomtebolycka tänkte jag göra ett erkännande. Allt är inte så bra som det verkar. Våra barn är inte de små solstrålar man kan tro om man läser bloggen eller vissa Facebookstatusar. Det finns en mörk sida i denna familjens historia. Våra barn följer inte vårt kvalitetsledningssystem.

Vadå säger ni kanske nu.

Vadå vadå?

Våra barn bråkar ibland om struntsaker, trots att vi i ledningsgruppen säger till dem att sluta. Våra barn städar inte sina rum, trots att vi skrivit det på en ToDo-lista. Våra barn äter inte sina grönsaker, trots att vi säger till dem att göra så.

Om det här fortsätter kommer de förmodligen att åka trimmad moped innan de fyllt femton, dricka sprit på skolavslutningen i nian och tro att de är vuxna när de de är arton.

—–

En sak kom upp om och om igen i en diskussion om ledningssystem häromdagen – vi säger en sak och gör en annan.

Sync är inblandad i en arbetsplats där vi har ett system och ett schema för möten och avstämningar – vi följer det inte. Än.

Sync träffade en kille från Boverket för ett par år sen, han sa att egentligen är BBR väldigt bra – men man följer den inte.

—–

Min bloggkollega Fredrik på Rotpartner skriver om LOU. Det aktuella exemplet är Akademiska Hus som försökt slippa LOU för att den fördyrar  och ställer till besvär. Fredrik fyller på med den värsta avarten, de ramavtal somtecknas till så låga arvoden att de blir självklart att entreprenören/konsulten måste krydda sina timma för att få ekonomi i sitt uppdrag.

Inget nytt under solen alltså.

Det har sagts ganska många gånger att LOU i sig inte kräver att jämförelsen måste leda till lägsta pris, det står den offentliga byggherren fritt att använda andra kriterier för att välja ut en leverantör. Kvalitet till exempel. Miljöpåverkan kanske, vad vet jag. LCC skulle ju vara intressant.

—–

Jag tror inte det är så mycket fel på LOU. Grejen är att vi  använder den fel. Precis som det faktum att en person på Boverket tycker att vi inte alltid använder BBR rätt. Ganska likt de tusentals företag som har fina, dyra och ambitiösa kvalitetsledningssystem men som inte använder dem.

Precis som mina barn.

—–

(Läs Fredriks inlägg här och mer på Sync Blog om LOU här)

PM1 – Samhällsbyggare – Entreprenad 2012-2032

Att: Alla Sveriges samhällsbyggare

På förekommen anledning vill vi förtydliga vår förfrågan daterad 2011-04-19 då oklarhet råder om omfattningen av entreprenaden, samt i viss mån komplettera vår förfrågan.

Tyvärr har också flera entreprenörer tackat nej till att lämna anbud, bland andra Viktoria och Stringfellow, vi ber er överväga detta ännu en gång.

Följande tillägg görs därför enligt ursprungliga rubriker samt några nya rubriker.

Förtydligande av omfattning

Entreprenaden omfattar att säkra uppväxt och utveckling av ett antal miljoner barn.

Det blir liksom ingen sommar om inte nån sättar fart, alltså på sommarn och gör lite somrigt. Entreprenaden omfattar att blommorna blommar och att 100% av kohagen blir grön.  För att sommaren skall godkännas måste E tagit bort snön.

E tillser att det finns vatten i bäcken, så där så det hoppar och far
E tillser att fullt med svalor flyger, och att erforderlig mängd  av de myggor som svalorna tar upphandlas och distribueras.
E tillser att någon gör löven nya på träden, och små fågelbon här och där
E tillser att himlen blir vacker om kvällen, lämpligtvis alldeles skär

E tillser att smultron finns åt barna, i kvalitet A i ca 50 gram per barn och år tills det år barnet fyller nio år
E tillser att det finns lite andra små roliga saker som passar när barna är små
E tillser att det finns roliga ställen där barna kan springa omkring

Då blir barna fulla med sommar och bena blir fulla med spring vilket är ett krav för godkänd entreprenad och att garantitiden kan börja gälla för nämnda barns uppväxt.

Anbudsföreskrifter

AF-del saknas och kommer ej att upprättas.

Entreprenaden avtalas i huvudsak enligt ABT 06 men LPP och GDSGD kan i lämpliga stycken åberopas. LAJ gäller generellt utan undantag.

Entreprenaden lämpar sig mycket väl för olika sorters samverkansformer. Beställaren ser gärna att det är flera aktörer som samarbetar och delar ansvar. Förslag till platsorganisatipon och projektörer lämnas som bilaga till anbud.

Övrigt

Beställare är Verklighetens Folk samt det Gåtfulla Folket i Samverkan (dock med betalningsansvar för det Gåtfulla småglinen).

—–

Förlåt igen.

Men gårdagens inlägg blev så skönt kommenterat från flera håll, dessutom en bra replik från Rotpartnern som nu gör åt polletter i snabb takt. 🙂