…så är detta en grej. Rita och förklara byggbranschdjungeln, relationer, beroende, förutsättningar och kopplingar.
(och samtidigt hoppas att få ett uppdrag på köpet)
🙂
– – – – –
– – – – –
Etikettarkiv: projektering
Projekteringsledning på allvar
Eftersom jag även i år avstår Vasaloppet så hinner jag slänga iväg ett inlägg innan målgången vid tolv
(hade jag åkt så hade jag kanske hunnit förbi Mångsbodarna så dags)
Nåväl. Nog om det.
Henrik gjorde en kommentar här nyss om ett projekt där man hanterat sina konsulter lite mer stringent, det triggade lite:
”Det ovanliga man gjorde i början var att verkligen noggrant specificera upp exakt vad som skulle ingå även på projekteringssidan. Allt utöver detta skulle ha prissatta tilläggsbeställningar med budgetpris innan de fick påbörjas. Ofta är det ju bara en preliminär ritningsförteckning som inte säger så mycket som specificerar omfattningen på det som ska göras.”
(Kommentaren är längre än så och tagen ur sitt sammanhang, den kan läsas här.)
—–
Vänta nu lite! Vad då?
- ”noggrant specificera”?
- ”prissatta tilläggsbeställningar med budgetpris”?
- ”innan de fick påbörjas”?
Ok, vi snackar projektering här nu. Med andra ord ett antal konsulter runt ett bord. Kan man verkligen ställa såna här krav på konsulter?
Jag ser så här.
Alla kostar pengar, jag kan säga en tusenlapp i snitt inklusive moms. 10 konsulter blir tiotusen i timmen. Det är extremt dyra möten när alla är samlade. Där gör vi normalt sett inte riktigt nytta för våra arvoden, tyvärr. Sen jobbar man naturligtvis mellan mötena också och då kan normalkonsulten vara hur duktig som helst vill jag lova.
Sync som gärna och ofta är projektledare och projekteringsledare sitter vid änden på bordet och pekar med hela handen. Jag ser egentligen inte skillnad på att leda ett projekteringsuppdrag jämfört med att byggleda ett projekt i produktion. Ett antal aktiviteter skall utföras på ett visst sätt, på en viss tid, till en viss kvalitet, till viss kostnad. Inget konstigt alls.
Det är ändå där det skiter sig. Vi lyckas inte med det. Lite grann som förberedelserna till året när jag började åka Vasaloppet.
Jag som predikar att vi skall använda hela projekttiden lika effektivt, inte koncentrera allt till slutspurten, lever inte som jag lär. Projekteringsfasen är inte lika styrd som byggtiden är. Vi kör inte lika hårt med våra projektörer som vi kör med entreprenörerna, det är mer mysigt och mindre press.
Att definiera uppdraget och sätta kostnad och tidplan borde vara helt självklart, jag har inget försvar mot att det inte görs alltid. Projekteringstiden som är den viktigaste tiden i projektet, där lägger vi grunden till allt, smart/korkade lösningar, rimlig/orimlig omfattning och tid, bra/dåliga materialval. Allt bra vi gör då är tiofalt tillbaks i byggskedet.
Jag inser att detta faller helt och hållet på min lott att fixa. Börjar skärpa mig imorgon.
—–
Läs mer om projektering på Sync Blog
- Projekteringsledaren – übermensch
- Kommunikation ur kurs
- LEAN Projektering
- Ansvar för lämnade uppgifter
- Lyssna nu, arkitekter!
—–
Oj då, vi glömde människorna!
En artikel i Byggindustrin från idag som är läsvärd. Det handlar om de gåtfulla folket.
Barn är som bekant ett gåtfullt folk. När barn blivit vuxna är de också ganska gåtfulla, lite otydliga och faktiskt svåra att begripa sig på. När barn blivit vuxna på riktigt startar de företag och fabriker och jobbar med med jätteviktiga grejor. Fabriker och kontor och sånt måste fungera bra och alla vuxna måste trivas och kunna jobba bra annars beter de sig som barn.
Artikeln som egentligen är en krönika handlar om att det kan vara lite lurigt att koppla ihop ovanstående med byggbranschens frälsning – BIM.
BIM hjälper oss att rita våra tre mest vanliga dimensioner och sen göra en koppling till ekonomi och tid. Så långt är det perfekt och jag är djupt avundsjuk på dem som kan det eller får utveckla tekniken. Det är precis det jag håller på med på dagarna fast lite mer som på Jesu tid, typ färgkritor, penna och papper. (ibland ritar vi med en pinne i gruset, ja…)
BIM är en fantastisk tanke där det fysiska bygget kopplas ihop med pengarna, resurserna och tidplanen. Det är just det som vi i projektledning och på platskontor bollar med på ett högst analogt sätt, mer eller mindre framgångsrikt. Jag ser egentligen ingen gräns för bra det skulle kunna vara, jag ser perfekta arbetsberedningar med nyttiga kontrollplaner liksom poppa ur skärmen så fort man klickar på en byggdel, jag ser en att-tänka-på-notering om att man först måste göra hålet i väggen innan man monterar dörren.
BIM kan med andra ord bli en total katastrof som missar det mest väsentliga av allt, människorna som skall använda det vi bygger. Dagisbarn, fabriksarbetare och kontorslavar. Risken är att systemet blir så tekniskt och teoretiskt bra att det börjar leva sitt eget liv, lite som den fantastiska filmen Terminator. Det är det krönikan handlar, fast med andra ord.
”– Hur digitaliserar man krav och hur kopplas kraven till själva modellerna? Hur tidigt kan man börja bygga en modell? Innan man riktigt har en aning om hur byggnaden/anläggningen ska utformas rent fysiskt?
/…/
Ser vi på de flesta tillämpningar av bim i dag kan vi konstatera att dessa har ett starkt projekterings- och produktionsfokus. Det är inget fel med det, men vi är övertygade att bim får en ännu större effekt när vi lyckas få med systematisk hantering av brukarkraven.”
Precis. Att ta in människors behov, förväntningar och drömmar i en digital modell och sen plotta ut dem som en ritning är inte självklart. Inte på något sätt.
—–
Sen har jag en invändning som inte får plats här – Lone Ranger, den som skall hantera tekniken ut i fält måste uppgraderas till en ny version.
—–
Gammal är äldst
Säger jag som snart är 42 vårar. Ung alltså.
Jag har en plan. Eller snarare en ambition. Jag vill koppla ihop den enorma mängd kunnande och erfarenhet som finns i huvudet och hjärtat på en väldigt massa med dem som skall ta arvet vidare och utveckla byggbranschen till miljövänlig, serviceinriktad, jämställd, kvalitetsmedveten och lönsam stöttepelare i vårt samhälle.
För att lösa det måste vi lyssna på de gamle gubbarna. Erik på Byggtjänst får väl räknas in där, han var inne på samma sak nyss, och förstås Göran Lennart Wågström som definitivt kan räknas som gammal (enligt mig).
Jag har några till i min omgivning som sitter på en förmögenhet när det gäller anekdoter, kunskap, hyss, knep och attgörabättre-idéer. Jag träffade en häromdagen, han var en kort period min chef på en mellanstor byggfirma. Att perioden blev kort berodde inte så mycket på honom som på mig och min rastlöshet. Han har jobbat där större delen av sitt liv, nu skall han snart lägga av men säger i samma mening att han kan tänka sig fortsätta i någon form. Bra, tänkte jag och började fundera på hur man kan ta tillvara allt det han bär med sig.
Att chefredaktören på Byggvärlden använder Sync som referens och citerar härifrån är hedrande. Att han sannolikt är ett par år yngre än jag beror inte på satt jag är speciellt gammal utan att Byggvärlden har en väldigt ung chef.
Eftersom jag i föregående inlägg oroar mig lite för detta med ny teknik som används utan förstånd är detta för min del kanske det viktigaste vi har just nu. Oldboysen.
—–
Den mest flitige kommentatorn just nu, en (före detta) ung man man som kallar sig GJ (jag tror han har andra alias på olika byggbloggar 😉 ). Han lämnade en sån bra kommentar att den kommer inklippt här. Han triggades att lite milt tillrättavisa Byggblasket och av bara farten så hamrade han vidare på sitt tangentbord.
”…några av byggbranschens verkligt stora problem:
att LÄRA SIG AV MISSTAG.
Erfarenhetsåterföring. Analysera. Alla inblandade i hela kedjan har gjort fel – ofta fel som är väl kända i byggbranschen. Om och om igen sker det.
Lära av sina egna, men än bättre av andras.
att SE HELHETEN.
Inte vitt eller svart. Att utse en syndabock är alltför enkelt.
Att bygga med pusselbitar som inte passar ihop är vanligt.
att stå för HEDERLIGHET.
Att utse en syndabock, bland alla dessa som uppenbart bidragit till ett uselt resultat, på ensidiga uppgifter och utan källkritik, utan att granska tillgängliga uppgifter, det är ett uselt mediaarbete.
Att offra syndabocken, bakbunden, är omoraliskt.
Att självutnämnt dömma, vid sidan av rättsväsendet, på sådana grunder är maktfullkomligt.
Att sedan, mot bättre vetande, inte kunna erkänna misstaget är bara värt förakt.
Att stå för sina misstag är hedervärt.
Men att behöva stå för andras?
Att stå för det beställaren köpt ”vid sidan om” entreprenaden, dennes överdrivna krav eller juristens oskicklighet? Garbos märkliga ageranden eller besiktningsmännens?
Att en hantverkare – myndig, med yrkesbevis, medlem i Byggnads, kollektivavtal med företaget och med lön för sin prestation enligt detta – verifierar sitt utförda arbete i egenkontrollhandlingar med sin signatur trots att det är fel – medför inte något ansvar; enligt Byggnads kollektivavtal. Ansvaret är arbetsgivarens. Annars är denne inte hedervärd.
Är det ”a waste of time” att försöka se sanningen?
Varför lär vi oss aldrig i byggbranschen?
Varför är det underhållning i teve att kasta skit på oss?
Är det fel att ha yrkesstolthet och heder – oavsett yrke?”
GJ alltså 🙂
—–
Help Wanted: Project Information Officer
Anekdot
Min förste revisor sa så här:
”Skit in blir skit ut”
(detta på tal om min prestation rörande den tämligen viktiga bokföringen jag skötte/misskötte)
—–
I en artikel i Byggindustrin kan man läsa om en person som efterfrågas alltmer, titeln är än så länge bara myntad på engelska – Project Information Officer.
Officeren skall hålla ordning på kommunikationen i byggprojekt som använder BIM. För den oinvigde kan jag avslöja att det handlar om att byggbranschen numera ritar tredimensionellt och sen blandar in tid i fjärde dimensionen och pengar i den femte. 5D kallas de ibland.
Den som läst här tidigare kanske vet att jag välkomnar utveckling och nya sätt att jobba men är cyniskt skeptisk till system som implementeras som Guds frälsning till byggbranschen. Det finns för många kvalitetssystem, miljöstyrningssystem, kalkylprogram som direktkopplas till tidplanen, etik- och moralpolicys som vi inte använder rätt. Övertron på att ännu ett nytt system skall lösa problemen vi dras med. Så officeren i fråga behövs – Big time.
Risken är att vi hittar på system som är så stora och komplicerade och kompletta som sen blir pannkaka när systemet inte används rätt. Glömmer vi bort att grävmaskinisten som sitter vid spakarna skall med i 5D-modellen. Hans kunskap från 40 års grävande ryms inte i en digital modell. Vi har ett allt större inslag av byggare som inte så där klockrent behärskar svenska, det är inte självklart att de både kan ta till sig informationen och rapportera tillbaka på rätt sätt. Det finns dessutom ett inslag av de del stollar kallar för y-barn, svenskar som inte heller de är skapta för administration/ordning/reda men som kan vara in i h-vete duktiga att bygga ihop saker.
Det behövs en sjätte dimension för att få med lyhördhet för känsloläget hos människor, en sjunde för att överbrygga kulturella skillnader, en åttonde för…
(det kan ju fortsätta i oändlighet)
Förstå mig rätt nu – det behövs en officer. Det behövs disciplin och en jävla massa ordning och reda. Skit in blir skit ut. Så officeren behövs i varje projekt, kanske flera stycken. Hennes första jobb blir att övertyga alla om det fina med att systemet finns och att det är spöstraff på den som missköter sin del. Det som behövs mest av allt är att alla som är inblandade blir klara över sin delaktighet och sitt ansvar, att alla får förutsättningar för att behålla ditt goda humör så de kan fortsätta göra ett bra jobb.
Då kan det funka.
—–
P.S.
Kanske ölite off-topic men en fråga från Mats på Byggtjänst för länge sen gav upphov till det här inlägget, fritt associerat från den militära titeln i rubriken.
—–
Sökes – Modern medveten kund
Fredrik på Byggvärlden tycker som sagt att inte vi skall skälla på kunderna i byggbranschen.
Jag vet inte om vi gör det, kanske. Jag vet däremot att den här bloggen varit lite tjatig om beställarens ansvar och hans/hennes roll i byggprocessen. Så jag gör ett försök att förklara min uppfattning, som alltid med tre goda exempel. Exempel på situationer där vi alla är beställare av tjänster eller konsumenter eller till och med delaktiga i resultatet.
—–
Maten
Vi bryr oss om vad vi äter, hur det har odlats, transporterats och förvarats. Det är viktigt hur det smakar, att det både är nyttigt och ser gott ut. Ibland blir det fort, fel och onyttigt. Som småbarnspappa kan jag intyga att det dåliga samvetet får sig ett tillskott varje gång jag snabbfräser köttfärs och kokar pasta på en stressad kvart direkt efter dagishämtningen.
Planerad och omsorgsfull matlagning? Nej, inte alltid. För det vi värderar högst är det som är lagat med fina råvaror, mycket kunskap, gott om tid och en rejäl dos kärlek.
Kläder
Vi bryr oss om hur det ser ut, hur det känns på kroppen, passformen. Vi försöker undvika det som är tillverkat att kinesiska barnarbetare och det som badat i indiska kemikaliebassänger (tror vi). Det vi hemma hos oss oftast får nöja oss med är billigt från ICA Maxi.
Det vi uppskattar mest är högtidsdräkten man kosta på sig kanske en gång i livet, det där plagget med det fantastiska tyget sytt av en skräddare med precision och känsla.
Musiken
Vi konsumerar mest skit till vardags men vi vill gärna ha kvalitén. Radioskval, Idolprogram och Melodispektaklet skaver hårt på mina (och andras) nerver. Nej, jag menar den där musiken som är så fantastisk, så bra att man vill åka långt och gå på konsert för att få mer, intensivare och djupare. Några av oss nördar sitter och läser biografier om artister, vilken gitarrist som spelar vilket solo på just den skivan och annat viktigt. Några betalar gärna snart en tusing för en gigantisk show med U2 på en fotbollsstadium. Igen. Men de mest minnesvärda ögonblicken för min del är det oväntade, enkla och självklara.
Märk väl att det inte behöver vara det dyraste alternativet som är det bästa. Maten kan bli gudomlig med enkla, billiga råvaror, mina barns favoriträtt är köttfärssoppa med rotfrukter. Skräddaren kan vara en kär vän som gör dig en tjänst, favoritplagget kan vara ett fynd på secondhandmarknaden. Det irländska bandet som sitter i tvättstugan varje år på gårdsfesten på Storebacke kan mycket väl vara en av mina finaste stunder,vi var nästan tio stycken i publiken, killarna och tjejerna i bandet var lite fler.
—–
Det här är måhända ett onödigt krångligt sätt att säga att våra kunder (beställare/byggherrar) måste handla klokt precis som vilken konsument som helst. Modern, medveten kund alltså. Enveten är också bra.
—–
Jag får be att få återkomma, Fredrik
Fredrik på Byggvärlden tycker inte vi skall skälla på kunderna i byggbranschen.
Jag vet inte om vi gör det, kanske. Jag vet däremot att den här bloggen varit lite tjatig om beställarens ansvar och hans/hennes roll i byggprocessen.
Jag hinner inte riktigt utveckla det just nu, om tjugotre minuter skall jag förklara det IRL för en (förhoppningsvis) ny beställare (a.k.a. kund).
—-
Så mycket kan jag dock säga att jag inte håller med Fredrik fullt ut. Beställare – förlåt, kunden! – har ett stort ansvar.
Återkommer i ärendet.
—-
Platschef sökes – en del av problemet
Det verkar blivit akut brist på platschefer i byggbranschen. Speciellt senaste veckan. Byggvärlden, Ny Teknik och Byggindustrin har rapporterat samma sak nästan ordagrant. Per-Ingemar på Veidekke har samma budskap.
Jag säger:
– Åh fan.
——
Så här är det. Jag har jobbat på byggen i över tjugo år, som arbetsledare, som hantverkare, som platschef, som projektledare och beställarrepresentant. Been there, done that, got the t-shirt.
Min uppfattning är klar – Platschef är en alltför blygsamt titel för att täcka in det som krävs.
——
Så allvarligt talat – vad förväntas av en platschef?
Vad är det för person som alla står i kö för att anställa?
——
Han/hon skall som minimum vara:
- stresstålig
- erfaren
- välutbildad
- empatisk
- bestämd
- snabbtänkt
- analytisk
- kommunikativ
- tydlig
- lugn
- påhittig
- glad
- mänsklig
- innovativ
- metodisk
- nytänkande
- ekonomisk
- modig
- humoristisk
- teknisk
- administratör
- ordningsam
- klarsynt
- ständigt nåbar per telefon
(en del av problemet med att vara platschef)
——
Ja, det var det grundläggande kriterierna. Det är lite sent på kvällen så jag får återkomma med en mer utförlig analys av platschefsegenskaperna en annan kväll.
Men några till finns säkert om man funderar en stund:
- glömsk
- gambler
- tokig
- masochist (lite)
—–
Mer om platschefer på denna länken.
—–
Sync avslöjar lättköpta byggjobbare
Så enkelt det kan vara.
Sync jobbar med ett projekt som hamnat i en märklig stämning, allting är lite jobbigt, inget funkar lätt, alla går runt och tycker det vilar någon slags förbannelse över bygget. Ingen bra grund för produktiva byggnadsarbetare som vill bygga med kvalitet och arbetsglädje.
—-
Så därför jobbar vi nu med lite mer Sync-stil. Det vill säga vi äter godsaker och har mysstunder över kaffekoppen.
Idag på kvartöverelvarasten så samlade vi den tappra skara gubbar som jobbar i juli och provade den taktiken.
117 kr inkl moms. 12 personer, snabbt räknat en knapp tia per person i investering. Faktiskt så började vi inte på de finska pinnarna och det blev ju som synes ett par bitar över. Den direkta kostnaden stannar ju snarare på runt 7 spänn per person.
Man kan ställa det i relation till att hyrmaskiner och etablering kostar runt åttatusen kronar om dagen och har tveksam nyttjandegrad. Det räcker faktiskt att vi skickar hem en handmaskin och sparar ett par dagars hyra så är nästa tårta intjänad.
——
Extrainformation:
När Johan försökte inkassera 500 spänn av Morgan från en vadslagning fick jag konkret bevis på att förändringen är på gång. Morgan hade satt 500 kr på att det aldrig skulle komma en tårta på det här sketbygget. 🙂
(som så ofta i byggbranschen var man sen iofs inte överens om vad man slagit vad om, om det faktiskt gällde fortfarande eller om det helt enkelt var ett missförstånd så Johan kan glömma det tillskottet i vilket fall som helst)
——
Lennart undrar – Eget folk eller underentreprenörer?
Lennart Wågström på Byggbloggarna skriver om problemen med inhyrt folk i stället för egna anställda.
——
Det var väl så fram till mitten åttiotalet att gubbarna projektanställdes för varje bygge? De kunde bli arbetslösa hela vintern eller när som helst om det var dåliga tider och hade inte någon större anställningstrygghet att tala om.
Jag är ju för ung 🙂 för att veta men jag har fått berättat för mig. Lagbasarna hade mer makt och tog med sig sitt gäng från ena till andra bygget. Visst höll företagen hårt i dem som var duktiga och såg till att de hade nya byggen att flytta till, det ligger i sakens natur.
Egentligen liknade ju den gamla modellen ofta dagens variant. Byggföretagen hyr in mindre firmor på ofta ganska lång tid, gärna löpande, gärna samma gubbar som känner sen länge. Skillnaden är att det större företaget inte har ansvaret för folket när jobben tryter, då är det enkelt att avsluta. Ingen uppsägningstid.
En avart som förekommer nu är att man hyr in halvsuspekta firmor som är en slags bemanningsföretag, fast utan den genomtänkta affärsidén som de seriösa har. Det är firmor som skickar gubbarna till A-kassan direkt om det blir en lucka i beläggningen, tryggheten är borta. Vidareutbildning, skyddskläder och gemenskap är mer sällsynt. Det enda som gäller att leverera in en hundring i timmen i vinst till ägaren.
Den ena varianten av inhyrt folk funkar jättebra, man får ofta kontinuitet och bra gubbar som lämnar hög kvalitet efter sig. Den senare är inte lika rolig, du kan få guldgubbar även i det sammanhanget men ofta blir det inte så bra som du tänkt.
——
Jag tror inte att det faktum att gubbarna på bygget är anställda på den ena eller andra firman är avgörande för kvalitén. Inte alls. Det som bestämmer resultatet är hur väl man trivs med sitt jobb, att man är tillräckligt kompetent för sitt jobb och hur väl bygget är planerat och organiserat.
——
Sync Blog 