SMS:a över skiten bara!

Det var i slutet på nittonhundratalet någon gång. Det gick en radiojingel som faktiskt gjorde reklam för att man skulle skicka SMS. Då var det ett för de flesta helt nytt sätt att kommunicera. (Valfri Iphoneuppfostrad unge född detta årtusendet säger: ööööh? Serri? Sjukt!)

I alla fall. Killen i reklamen ringde till en firma och beställde ett lass grus, han bad dem SMS:a över det. Kundmottagaren var naturligtvis lätt tveksam till detta. Då skrek killen:

– SMS:a ÖVER SKITEN BARA, JÄVLA BAKÅTSTRÄVARE! Ta ur fetvadden ur öronen så skall jag berätta för dig vad som har hänt sedan Finska Vinterkriget! SMS:a skiten säger jag!

Det var förmodligen en lyckad reklamsatsning. Jag och många andra har de senaste femton åren skickat ett flertal SMS.

—–

Byggbranschen anklagas ju ibland för att vara lite seg men vi tar våra små myrsteg, till exempel så har de flesta byggföretag redan idag en hemsida och på det medelstora byggbolaget där jag en gång jobbade så har den siste gamlingen krupit till korset och packat upp sin dator (Han kan nu ta emot mail – *plats för applåder’*).

Nej, det där var orättvist. Jag tror tvärtom att de flesta som jobbar i byggbranschen är ganska snabba på att plocka upp det som känns nyttigt, lull-lull och skrytteknik  får inte plats i en byggbyssja. Faktiskt så hade vi på mitt första bygge 1989 på NCC en dator (kors i taket). Det var ganska ovanligt, den saknade i och för sig Windows och platschefen körde prognosarbetet i ett program som firmans egen dataknodd byggt ihop. Primitivt på alla sätt.

Själv är jag en spritpennekille och gillar att rita analogt på väggarna, men tycker samtidigt det är fantastiskt att NCC (och kanske en del andra) använder Google Sketch till att göra levande och åskådliga APD-planer. Utvecklingen av metoder för att hantera BIM i även utförandeledet pågår och är höginstressant. att sitta på kontor rita digitalt är inga konstigheter men överföringen till hammare och spik är inte självklar. Möjligheten att tagga allt (varenda regel) med en kod kommer  påverka logistiktänket och öka spårbarheten. Exemplen på utveckling i rätt riktning är många.

Kommunikation med boende är ofta en omfattande arbetsuppgift och något som vi traditionellt skött dåligt. Sync hade projektledningen i ett bostadsrättsprojekt där vi från start kommunicerade med de boende via sluten en facebookgrupp. Det var ett test som blev riktigt bra. Så snart en köpare skrivit på kontraktet bjöds hen in till gruppen, där fanns stadgar och dokument som rörde brf:en, där kommunicerade vi löpande information om bygget, det underlättade för oss i projektet helt klart. Bonus blev att de boende lärde känna varann direkt. De gemensamma grillfesterna startade mycket tidigare än brukligt i den föreningen, lån av socker/sprit/dammsugare gick snabbare.

– – – – –

Kanske är besiktningen den sista bastionen att falla? Jag har tjuvkikat på appen Ispect hos Björn Selling på Besiktningsman.se och anar ljuset i tunneln. Björn tror den revolutionera byggbranschen. Den som lever får se. Den kommer definitivt sätta press på dem som fortfarande går runt och pratar i en bandspelare, skickar hem ljudet till kontoret där en sekreterare sitter och skriver ut för att sen skicka tillbaka till besiktningsmannen som godkänner och skickar vidare. Den tiden är snart förbi. Några besiktningsmän för krokiga blyertsanteckningar i ett kollegieblock som sen skannas i på kvällen och skickas till entreprenören som dagen  efter sätter den i händerna på en snickare (den riktiga utskriften kommer inom ett par veckor), snickaren som får gissa sig till vad som står på lappen. De besiktningsmännen får svårt att försvara sina timmar. 

Nej, Besiktningsman.se har redan styrt upp hur en besiktning skall gå till och hur en besiktningsman skall agera, metodiken är viktig. Nästa steg är att i Ispect malla noteringar av fel, göra det tydligt/korrekt/systematiskt och sen maila utlåtandet omgående. Som bonus noteras i Ispect ansvar för respektive fel, det kommer underlätta än mer för entreprenören.

Som bonusbonus kommer det då också att växa fram en statistik som kommer göra vissa av oss ganska generade å byggbranschens vägnar och några kanske rent av lite illamående överlag. Det är fler än jag som kan ta kritik på ett bra sätt. Så länge den inte är befogad vill säga, välgrundad och befogad kritik vill ingen ha.

Det kan bli bra, den som lever får se. 🙂

– – – – –

OBS – man kan inte leverera grus via SMS, det har aldrig gått. Vi kör det fortfarande på en lastbil och kommer fortsätta göra så tills luftskepp blir ett rimligt alternativ. Däremot kan man beställa gruset via sms, mail, telefon eller brevduva om så vill. Chauffören i lastbilen använder helt säkert en GPS för att hitta fram till nya adresser, hans lastbil har datorer för färdskrivare, den väger förmodligen gruset också, troligtvis får han sina uppdrag på en liten skärm i hytten. Så utvecklingen går framåt även där.
(Dock kan det vara så att han fortfarande käkar en kaloribomb med vitt bröd med ägg, bacon och stekt potatis till frukost, röker, har keps och trätofflor, är lite tjock och lyssnar på dansbandsmusik – man kan inte få allt)

– – – –

Annons

Fiddler on a roof

I den gamla filmatiseringen av musikalen ”Fiddler on a roof” säger huvudpersonen en så skön grej:

”On the other hand, our old ways were once new, weren´t they?”

(Henrik som ofta kommenterar här skrev detta i en kommentar för länge sen)

– – – – – – –

Det tål att tänkas på.

Ibland måste man tänka nytt och våga förändra.
Erfarenhet är inte en garanti för framgång.

Det här blogginlägget är helt nytt och oprövat. Oklart om det har någon betydelse. Inlägget.
Den här bloggen lanserar ”gammalt hederligt nytänkande”. Oklart vad det betyder egentligen.
Slut på meddelandet.

– – – – – –

Då var det dags igen :)

Den 9 december ordnar Sync ett nytt Julknytkalas.

Vi satsar blygsamt på att samla till största, värsta, bästa, mesta kartellbildningen nånsin
(vad gäller julmat).

Inbjudan kommer till utvalda i mailen,
(bloggläsare får tigga och be, Janne Josefsson kommer väl objuden 🙂 ).

—-

Fredrik bakar kakor

Fredrik på Byggvärlden är hemma och gosar med familjen. Han bakar dessutom kakor och filosoferar om jämställdhet. Allt detta samtidigt, vilket säger en del. Om honom.

”Kvinnors ovilja att tävla, göra karriär och våga visa att de är riktigt duktiga på någonting är en av grunderna till arbetslivets bristande jämställdhet.”

Jojo – Rätt eller fel, myt eller sanning. Fan vet. Byggbranschen behöver kvinnor, den saken är klar.

Här på denna bloggen var det lite jämställdhetstema för ganska länge sen nu (tre delar med början här). Kanske dags att skaka liv i det igen?

—–

Känner mig inte så sugen på det, dock 🙂

Fredriks inlägg gör mig mer sugen på ihopsjunken sockerkaka och mys med barnen. Det blir ju etter värre att min dotter just nu bakat en kladdkaka hemma hos kusinerna ett par mil härifrån.

Så här sitter jag med datorn i knät, utan barn och utan kaka. Stackars mig.

—–

Modern medveten mat – typ som i byggbranschen

Jag är ju sådär lite fånigt snobbig för att jag var platschef när restaurang Wasa Allé byggdes. Det var 2005 och vi byggde om ett f.d. apotek till en krog med höga ambitioner.

Mats Nordström som driver Wasa Allé är en av landets vassaste kockar. Hans satsning på nyttig, högklassig mat har slagit väl ut vad jag kan förstå. Han parkerar i toppen på listan i GP över stans bästa krogar, det säger en del om nivån.

På Wasa Allé kan man få en sjurätters meny med vin och rubbet som är fantastisk. Fantastisk för att det är så gott, men också för att man efter fyra timmas ätande inte är sprickfärdig och i svår paltkoma. Avsaknaden av smör och grädde har nog en del i det här.

Mats Nordström lagar mat som är genomtänkt, nyttig och lätt. Detta utan att släppa det minsta på smak, kvalitét eller upplevelse. Dessutom till ett helt ok pris i jämförelse med konkurrenterna.

Modern, medveten mat.

—–

Det här har ju egentligen inte ett skit att göra med byggbranschen, men jag kände att jag hade snott Modern, medveten kund ifrån Mats N (minus alliterationen då).

Men kanske ändå – om våra beställare var mer intresserade av ingredienserna (i byggprojektet) och deras ursprung, hur maten (bygget) tillagats och undvek smör och grädde i det längsta så kanske det kändes lite bättre i magen efteråt.

—–

Jag får be att få återkomma, Fredrik

Fredrik på Byggvärlden tycker inte vi skall skälla på kunderna i byggbranschen.

Jag vet inte om vi gör det, kanske. Jag vet däremot att den här bloggen varit lite tjatig om beställarens ansvar och hans/hennes roll i byggprocessen.

Jag hinner inte riktigt utveckla det just nu, om tjugotre minuter skall jag förklara det IRL för en (förhoppningsvis) ny beställare (a.k.a. kund).

—-

Så mycket kan jag dock säga att jag inte håller med Fredrik fullt ut. Beställare – förlåt, kunden! – har ett stort ansvar.

Återkommer i ärendet.

—-

 

Jag kommer förmodligen överleva detta.

Jag är förkyld idag. Det är  en tramsig myt som odlas att män svävar i livsfara så fort de är förkylda. Livsfaran kan nog oftare bero på stor käft, obetänksamhet eller dumhet.

Gårdagens solskenshistoria sitter kvar i minnet. Det var i godisaffären.

Det är sonens favoritaffär bara för att man får smaka, det står utskrivet på hyllkanten. Det tyder ju på att någon klok människa förestår butiken.

Och mycket riktigt – när vi står där och plockar (smakar) så så hör jag ett halvt samtal bakom ryggen, det är mannen bakom kassan som pratar med en kund. De har träffats för länge sen, mannen bakom kassan känner igen den yngre mannen och påminner om tillfället de träffades.

Den yngre skrattar och säger att allt är bra nu, han har barn och så. Sen går han med ett glatt hejdå

—–

När vi skall betala skojar mannen bakom kassan lite med Ludde, han bjuder på en lakritspipa och ett tuggummi också. Sen berättar han för mig om mötet som ägde rum en minut innan.

Killen som nyss handlade hade varit en av några killar som rånade en närbutik. Mannen som stod bakom kassan var ensam i sin butik den gången. Han berättar att killarna hade leksakspistoler och att det knappast skrämde honom efter hans år i kriget mellan Iran och Irak. Han säger att han jagade ikapp och tog en av dem, polisen grep de andra.

Senast de sågs var i tingsrätten för femton år sen. Nu skrattade de ihop och skakade hand. Det kändes nog bra för bägge, men bäst för den unge mannen med barnvagn.

—–

Det här har väl egentligen ingenting alls att göra med byggbranschen? Eller också har det det.

—–