Kalkyler, kalkyler, kalkyler

Det är inte annat.

Projektkalkyl

Byggherrekalkyl

Kostnadsberäkning

Byggkalkyl

Alternativkalkyl

Produktionskalkyl

Efterkalkyl

—-

Kalkyler. Det är inte annat.

För ett tag sen så utlovades Kalkylkbloggen här, ett av de ämnen vi börjat hantera men aldrig riktigt trängt in i. Vi har några halvfärdiga inlägg om kalkyler, kalkylerande och  kalkylatorer men inget känns riktigt klart att publicera. Och det kommer annat emellan också, så det lär dröja. Vi kan dock trösta med att vi gör kalkyler hela tiden, faast dem får vi aldrig lägga upp på bloggen. Hemligt hemligt hemligt.

Ni får nöja er med att läsa Byggvärlden så länge. Om kalkylatorer och bristen på dem.

—–

Dyr skit (eller – Kostnadsdrivande trender i bostadsbyggandet)

Möjligen är detta inlägg för min del del som att kacka i eget bo. Lite dumt alltså. Jag livnär mig ju ibland på att bygga bostäder i det lite dyrare segmentet. Skitsamma. Den här bloggen har som ambition att upplysa, informera och kanske förändra. Oftast lite oklart vem som skall upplysas om vad i och varför i och för sig.

Idag är det riktat till alla som undrar varför det blir så dyrt att byta från golvstående till vägghängd toalett. Ett inte helt litet antal människor alltså.

Som alla vet är det en stor och betydelsefull grupp människor i vårt samhälle som gör detta val. Människor som knarkar inredningsmagasin, gillar nyproducerad vintage och är mer än genomsnittligt intresserade av IFÖ´s senaste kollektion av vattenklossetter men som oftast då inte lika självklart ser ekonomin i ett bygge så som entreprenören ser det.

Vi pratar alltså om de människor som står i begrepp att bygga/köpa ny bostad och som skall välja och vraka och kanske kosta på sig lite extra men ändå hålla hårt i plånboken och tänka smart men som gärna uppskattar design och som tyvärr är lätta offer för säljarnas snack om hur bra och enkelt saker och ting är och sen blir besvikna på sin byggare för att han skall ha hutlöst betalt för att byta WC på det nya ganska påkostade skithuset.

—–

– Så dyrt var det ju inte när vi var i butiken och kollade!

– Nej, det var det inte. Det såg ut så här, va?

Kanske så var det denna stolen som ingick från början?

– Och så vill ni ha den här istället?

– Det gjorde att du i och för sig fick köpa till den här, tråkigt men nödvändigt.

—–

Det skiljer knappt två tusen spänn i butik.

Sync Blog utmanar alla (!) att gissa vad kunden borde betala i merkostnad. Jag vet att denna bloggen läses av minst en chefredaktör, några arkitekter och konsulter, en reklamare, flertalet småbyggare, en och annan fastighetsägare och så förstås av min mor och far (som iofs inte kommer ta det här på allvar, inte detta heller). Det borde bli åtminstone tjugo klick.

—–

Det står var och en fritt att sen fortsätta med en trovärdig motivering i kommentarsfältet nedan, det går bra att vara anonym.

Jag kommer se till att minst en kakelsättare/badrumsbyggare kommer hit ganska snart och förklarar det hela ordentligt en gång för alla. Sen pratar vi inte mer om det här. Ok? 🙂

—–

Platschef sökes – obildad inget problem

Läste en tweet för ett tag sen som RT:ats mer än hundra gånger:

CFO asks CEO
”What happens if we invest in developing our people & then they leave us?”
CEO:
‘What happens if we don’t, and they stay?”

(Citatet lär härstamma från Stefan Erschwendner.)

—–

Vad händer om ett företag inte satsar på att utveckla, stimulera och utbilda sina anställda?
Vad händer om dessa underutvecklade, ostimulerade och dåligt utbildade människor blir kvar?

Kanske ingenting.

Ingenting som i betydelsen att ingenting förändras. Man går till jobbet med sin lunchlåda, jobbar av sin tid på det symboliska fabriksgolvet som kan vara ett bygge eller ett konsultkontor eller lite vad som helst, sen går man hem precis som vanligt och livet är frid och fröjd. Allt liksom rullar på.

Eller också så händer verkligen ingenting.

Ingenting som i betydelsen att inte ett skit händer på dagarna, att kalkylen går åt helvete och att ingen kan, vill eller orkar göra något åt det. Kreativitet och arbetsglädje skrumpnar och dör, någon jävel uppfinner en datamaskin och de mekaniska skrivmaskinerna man producerar blir till slut omöjliga att sälja och fabriken läggs ner. Ridå.

—–

När Byggvärlden idag toppar med en artikel om att platschefer inte får tillräckligt bra betalt så dammade jag av ovanstående inklägg, det har legat som utkast i någon månad. Jag tänker på det därför att vi pratat så mycket nu ett tag om varför folk vill  vara platschef, vad drifkrafterna är och vilka som skall axla det jobbet i näste generation.

Jag tycker visst att platschefer skall få högre lön, högre än trettioåtta ynka tusenlappar. Släng på tolv i månaden och säg femtio tusen jämt.

Bra, nöjda så? Antagligen inte.
Kommer det att hända? notinamillionyears
Pengar är ingen bra drivkraft, inte alltid.

Slutsatsen hamnar där vi landat varje gång förut. Lönen måste vara bra men företaget måste vara bättre, helst bäst. Arbetsgivaren, arbetskamraterna och arbetsuppgifterna måste vara på topp. Möjligheten att utvecklas och göra roliga saker är en avgörande faktor.

—–

Mer om platschefer här på Sync Blog i serien Platschef sökes och Byggvärldens artikel här.

—–

Nätverk vs Korruption

Jag har funderat på en sak. Svågerpolitik, vänskapskorruption och nätverkande. Ja, det blev ju egentligen tre, men saken är det som knyter ihop dessa tre.

—–

Vi pratar ju i byggbranschen en hel del samverkansentreprenader, partneringavtal och rätt så mycket sitta-i-en-ring-runt-lägerelden-och-tycka-om-varandra-känsla. Man måste förstå allas del i det stora, alla är beroende av varann, bla, bla, bla. Sync eldar gärna på det, jag tycker i princip att samarbete är överlägset de tradionellt skarpa avtalen enligt AB/ABT.

När jag käkade lunch i måndags med Årets Byggchef, Magnus Rudén, så var det andra gången vi träffades. Däremot känner han ju min kollega väl, kollegan var Magnus platschef på NCC på nittiotalet. Med i lunchsällskapet var också en av Syncs beställare som är från samma ort som Magnus. Gemensamma bekanta och kopplingar dem emellan drogs snabbt upp till ytan. Samtidigt – vid bordet intill två personer som jobbar på det bolag där både jag och kollega och Årets Byggchef  jobbat. Vi tjingsade och de skulle hälsa så gott från mig till en gammal kollega som jag numer bara ser på Facebook (bättre än inte alls).

Årets Byggchef har jobbat på en firma som jag känner lite grann, vi delade bygge och byssja med hans kollegor för drygt tio års sen. Innan han började där förstås. Beröringspunkterna blir många. Så där kan jag fortsätta länge. Det är så nätverket funkar. Jag har tusen kontakter i min telefonbok och det är vår största tillgång. Man känner en massa folk, de känner en massa andra plus några man själv känner. Nätverket.

—–

Jag läser Byggvärldens reportage om den så kallade muthärvan i Göteborg. Alla inblandade är i 50- och 60-årsåldern, alla inblandade är män. Män som har varit yngre och jobbat på olika ställen och byggt upp ett nätverk.

Åklagarens beskrivning av hur det hela kan börja. Två killar är polare, den ena utför arbeten och den andre beställer. I något svagt ögonblick har beställaren skott sig privat med hjälp av utföraren, sen är hjulet i rullning. Han har försatt sig i ett beroendeförhållande, säger åklagare Schultz.

Min beskrivning av hur det hela börja. Två killar är polare, den ena utför arbeten och den andre beställer. Sannolikt har de killarna som yngre startat ett samarbete , ett enklare och mer effektivt sätt att få saker gjorda. Kanske gjorde man det i all välmening, för att vara beställare i kommunal regi med dyr byråkrati och snåla budgetar är inte lätt. Om du har skolor, daghem eller lekplatser som behöver fixas och pengarna går åt till den egna administrationen kan det bli lite frustrerat. Följer du reglerna så blir helt enkelt sämre daghem, sämre skolor och mer papper att arkivera. Sen – i något svagt ögonblick har beställaren skott sig privat med hjälp av utföraren. Ridå.

Jag vill inte släta över bedrägerierna, men jag kan inte släppa upprinnelsen till dem.

—–

Jag funderar på några grejor:

  • När övergick det från att ett smidigt samarbete till att bli skumrask?
  • Leder nätverkande och partnering till osunda kontakter mellan beställare och entreprenörer?
  • När räknas man till 50- och 60-årsåldern?
    (jag är 42 år)
    (…och man)

—–

Bara kringlor

Jag läser Byggidioterna igen och får en ny fräsch nostalgikick.

Nisse visar på det helvetets kval man får gå igenom när man skall skriva sina kompisars löner och får försöka att räkna ut om, när och ibland för vem de varit och jobbat. Man kan säga att redovisning av egen tid borde vara en enkel och rätt viktig grej för de flesta men att alla med få undantag suger hårt i grenen. Extra intressant att samtliga närvarande nu driver egen verksamhet och trots detta beteende har mat på bordet.

På min lilla firma där min yngste bror fick sin duvning av betydligt äldre och luttrade (men på den tiden ändå ganska unga) män så gällde följande uttryck:

– Bara kringlor!

(för den oinvigde – detta betyder ”jag skiter att skriva min tidlapp, jag har jobbat åtta timmar varje dag åttor=kringlor!)

—–

För övrigt så får jag alltid sån fin nostalgikänsla när jag läser byggidiotbloggen, det påminner på alla sätt om våra stolliga år runt sekelskiftet (alltså det senaste). Unga, snygga och hopplösa. På ett café, förstås.

Those were the days

Det kom ett mail till bloggen

Det kom ett mail om bloggen eller mer specefikt om fredagkvällens lite allvarliga inlägg:

”Livet i almenhet

Att vända vindarna, man blir både glad, röd och upprymd av att läsa din Blogg! snart är det vår å då..

Med goda hälsningar”

Inklippt komplett med gulliga stavfel och allt.
Sen kom rättelsen i nästa mail

”rörd inte röd, röd är jag sen barnsben”

—–

Den gode vännen som skriver är en av dem som driver ett litet byggföretag, en av dem som kämpar med blanketter och siffror men som sannolikt egentligen bara vill jobba med sina händer. Jag vet att han är konstnär också, han behärskar ett hantverk som andra människor avundas honom. Det är nog bra om han tänker på det ibland.

Dessutom bevisar han i sin justering i mail nr 2 att ett tidigare inlägg här stämmer bra – F-skattare är kommunister.

🙂

—–

Oj då, vi glömde människorna!

En artikel i Byggindustrin från idag som är läsvärd. Det handlar om de gåtfulla folket.

Barn är som bekant ett gåtfullt folk. När barn blivit vuxna är de också ganska gåtfulla, lite otydliga och faktiskt svåra att begripa sig på. När barn blivit vuxna på riktigt startar de företag och fabriker och jobbar med med jätteviktiga grejor. Fabriker och kontor och sånt måste fungera bra och alla vuxna måste trivas och kunna jobba bra annars beter de sig som barn.

Artikeln som egentligen är en krönika handlar om att det kan vara lite lurigt att koppla ihop ovanstående med byggbranschens frälsning – BIM.

BIM hjälper  oss att rita våra tre mest vanliga  dimensioner och sen göra en koppling till ekonomi och tid. Så långt är det perfekt och jag är djupt avundsjuk på dem som kan det eller får utveckla tekniken. Det är precis det jag håller på med på dagarna fast lite mer som på Jesu tid, typ färgkritor, penna och papper. (ibland ritar vi med en pinne i gruset, ja…)

BIM är en fantastisk tanke där det fysiska bygget kopplas ihop med pengarna, resurserna och tidplanen. Det är just det som vi i projektledning och på platskontor bollar med på ett högst analogt sätt, mer eller mindre framgångsrikt. Jag ser egentligen ingen gräns för bra det skulle kunna vara, jag ser perfekta arbetsberedningar med nyttiga kontrollplaner liksom poppa ur skärmen så fort man klickar på en byggdel, jag ser en att-tänka-på-notering om att man först måste göra hålet i väggen innan man monterar dörren.

BIM kan med andra ord bli en total katastrof som missar det mest väsentliga av allt, människorna som skall använda det vi bygger. Dagisbarn, fabriksarbetare och kontorslavar. Risken är att systemet blir så tekniskt och teoretiskt bra att det börjar leva sitt eget liv, lite som den fantastiska filmen Terminator. Det är det krönikan handlar, fast med andra ord.

– Hur digitaliserar man krav och hur kopplas kraven till själva modellerna? Hur tidigt kan man börja bygga en modell? Innan man riktigt har en aning om hur byggnaden/anläggningen ska utformas rent fysiskt?

/…/

Ser vi på de flesta tillämpningar av bim i dag kan vi konstatera att dessa har ett starkt projekterings- och produktionsfokus. Det är inget fel med det, men vi är övertygade att bim får en ännu större effekt när vi lyckas få med systematisk hantering av brukarkraven.”

Precis. Att ta in människors behov, förväntningar och drömmar i en digital modell och sen plotta ut dem som en ritning är inte självklart. Inte på något sätt.

(Länk till artikeln)

—–

Sen har jag en invändning som inte får plats här – Lone Ranger, den som skall hantera tekniken ut i fält måste uppgraderas till en ny version.

—–