Tack Henrik och alla byggnördar

Att få in kommentarer på blogginläggen värmer, inspirerar och känns allmänt gott för egot.

Henrik är en av dem som flikar in ibland, gärna med länkar till allt möjligt som relaterar till ämnet för dagen. Jag fick lite inspiration när det kommit in rätt mycket länkar senaste tiden. Det är ju så att jag proffesionellt har ett svårtartat behov av att sortera allt i fack och kataloger och det började bli lite yvigt.

Så jag har börjat lite smått med en ny sida här som har massor av byggnörd-länkar. Den ligger uppe i bannern så länge, jag får se om det skall bli i en annan form så småningom.

Varsågoda, fortsätt skicka tips, det gillar jag!

—–

Twitter-nytta i byggbranschen? Kanske lite

Jag forskar ju i ämnet Sociala medier i Byggbranschen. Det går sådär.

Facebook är mest trams, maffiakrig och bondgårdar.

Twitter för byggare är begränsat, det har Sync konstaterat här tidigare, det mest de stora byggbolagen som matar ut pressreleaser och blänkare om sin egen förträfflighet. Med andra ord ganska glest mellan höjdpunkterna.

Men.

Igår så hände det lite minsann. Av någon anledning finns det en Twittrare som heter Konradkrabba som frågade efter byggare på Twitter, han ficj Sync till svar och blev en follower. Så av artighet och lite nyfikenhet så followade jag honom också.

Det visar sig att han är någon slags tekniksamordnare på ett stort konsultbolag i branschen och just igår var han på ett seminarium som jag av någon outgrundlig anledning missat. inte likt Sync, det var en miss.

Nåväl, Konradkrabba twittrade hela dagen, en hel massa och det var faktiskt lite roligt att följa det hela. Det var LEAn och logistik på schemat. Sync favoritämnen.

Typ så här såg det ut:

”Hörde just Per-Erik Josephson prata om slöserier – riktigt bra. Bara att börja gräva där vi står!”

”Nu Janne Byfors om Lean – utmaning för konsulter att hänga med. Huvudbudskap: låt långsiktighet styra även över kortsiktig lönsamhet. Oj då.”

”Mest om vad ÄR lean, inte vad gör vi med lean. Pekar på ledningens engagemang som nyckelfråga.”

”Aha, logistiken bestämmer allt – tidplanen är underordnad logistikplaneringen!”

”Mätning och uppföljning av logstiken. Vid avvikelser – håll fast vid logistiken och justera med resurser, inte tvärtom.”

”Låt materialleverantören sköta leveranser hela vägen in i till montage, vara temporärt lager etc, använd en standardiserad process”

Sammanfattning – jag fick lite underhållning och vatten på kvarnhjulet via Twitter och byggbranschen pratar på 🙂

——-

Sen var det lite om kundvärde och sånt också, men det får ni ta med Byggblasket.

Letter of intent – Discoplanering

Vi vuxna tror ju vi är så himla avancerade när vi håller på med våra viktiga jobbpapper och kontrakt och sånt. Barnen bevisar om och om igen att vi sysslar med saker på lågstadienivå.

När dottern planerade disco härhemma tillsammans med kompisarna nyligen så skrev hon ett program för kvällen, sen har att alla tre signerat och därmed avtalat om hur schemat skall läggas. På vuxendagiset så kallar vi det för Letter of Intent och är ofta märkvärdigt nöjda när det författats och skrivits under.

Samma dag, en kort stund senare. Barnen sprang i flock ut på altanen när någonting dånade flög förbi. Åttaåringen hade två kompisar hemma och de hävdade att det var en satellit som flög förbi. Femåringen som sa att det var två ”krigsflygplan” hamnade i numerärt underläge. Jag som inte sett farkosterna, men väl hört dem, kunde konstatera att det var ett sällsynt besök av jaktplan på ganska låg höjd.

Jag sa att Ludde minsann hade rätt, men stortjejerna stod på sig och hävdade att det var en satellit. Jag försökte förklara vad en satellit är och skillnaden med ett flygplan, men en av dotterns kompisar gav sig inte, hon sa att hon hade bevis! Va? Jodå, hon kom in med en lapp där det stod: – Jag har rette.

Så vad säger man, hon lägger ju fram skriftliga bevis. Eller det kanske inte riktigt är ett bevis men ett dokument som hävdar att hon har rätt och jag har fel, utan att egentligen ha något underlag för det. Hur många juridiska dokument och förhalningsförsök, låt vara lite mer välformulerade och utförliga, har gjorts i större sammanhang med samma klena underlag?

Projekteringsledaren – übermensch

Skojigt att Sync Blog får Byggtjänst att förlänga kaffepauserna för att disktuera lite. Min nya favoritbloggare Lennart Wågstöm finns på Byggtjänst, han hade ett inlägg om projekteringsledning. Det är förmodligen den mest kvalitetskritiska och kostnadsstyrande rollen överhuvudtaget. Det är i den fasen beställaren har maximal kostnadspåverkan, och det är i den fasen det riktigt dyra felen görs. Tuff skit alltså. Läs gärna vad Lennart säger om det.

Jag kör min kommentar till det nedan, i sann miljömedveten återvinningsanda.

Jag tror det är en pedagogisk fråga till stor del. Man måste börja med att informera projektören om projektet. Då tänker jag inte på det vanliga tjafset om databaser, dokumenthanteringsrutiner, bla, bla, bla (sånt skall funka bara).
Nej, den som ritar och projekterar måste veta vad det skall bli, man måste veta vad det är för entreprenadform, man måste veta hur ritning skall användas – Är det en konkurrensupphandling eller skall du bara på bästa sätt beskriva en funktion? Den som ritar måste veta vem som skall använda ritningen, till vad den skall användas och hur den används.

Ett exempel – jag var biträdande projekteringsledare för ett stort ombyggnadsprojekt. Gammalt hus som skulle fyllas med modern teknik, nya stammar, badrum, rubbet. VVS-projektören hade en yngre ambitiös tjej som satt vid datorn och ritade rör och ventilation. Vi hade på A-ritningen markerat var schakterna fans, och hon satt och flyttade runt sina rör på den begränsade ytan, orolig att det ont om plats. Hon la en hel del tid på att få rören i snygg ordning, på ritning alltså. Jag försökte förklara att det där måttet som finns på hennes digitala ritning – det kommer inte stämma. Lagen om alltings otrevlighet (gäller vid ROT-jobb) säger nämligen att digitala mått inte stämmer med hundraförtio år gamla hus. Vad värre är – verkligheten kommer alltid överst i rangordningen (vad vi än skriver i vår AF-del). Livet är hårt.

Jag tror att projekteringsledaren måste teknisk och ekonomiskt överdjävlig. Hon (det kan vara en han också) måste dessutom vara en klockren ledare och organisatör. På toppen av det skall projekteringsledaren vara en lysande kommunikatör som är omtänksam, tuff och tålmodig intill döden.

Den som har de egenskaperna borde ha högsta timpengen;)

1000 m2 Steni-plattor – så jävla dumt

2001 hade jag med min dåvarande egna firma ett jobb åt en av stans största byggare. Vi skulle montera stomme och vindskydd på ytterväggar på en industribyggnad. Jag var anlitad som arbetsledare för min aktivitet, men kunde inte låta bli att lägga mig annat också.

På en av fasaderna skulle det monteras Steni-skivor, ca 1 000 m2. Det var en eftergift till stadsarkitekten som inte ville ha så mycket plåtfasader. Han kan numera glädja sig åt en slät vit kassettfasad riktad mot en skogsdunge, där ingen någonsin har ett ärende.  Hursomhelst, vi blev inblandade därför att vi skulle läkta våra väggar och frågade snällt om mått och instruktioner. Tyvärr kunde ingen på bygget svara. Så jag grävde och det visade sig att en orutinerad arbetsledare fått på sitt bord att avropa dessa Steni-skivor, köpet var sannolikt avklarat högre upp i hierarkin.

Materialet var beställt – i standardmått!  Någon skulle alltså få ställa sig och kapa Steni-skivor, jag räknade till över 400 lm sågsnitt. Det hör till saken att Steni-skivor är tillverkad av polyester och sten, de är mycket hårda och, i detta fall, högblanka. Chansen att man skall lyckas med ett snyggt sågsnitt utan flisor är lägre än reporäntan.

Jag satt med på stora byggfirmans interna arbetsledarmöte, och tog upp frågan om konfektionering av skivorna. Jag sa att det blir fiasko om någon ens skall försöka börja såga dem på plats. Jag hade kollat med leverantören och kapning i mått kostade inte ens extra, det ingick i deras normala rutiner. Då frågar den ene projektchefen rakt ut i luften:

– Klarar vi det då?

Jag vet inte exakt vad han menade, men jag tolkade det som att han inte trodde att platsledningen mäktade med att gå ut och mäta, göra en specifikation och sen beställa skivorna i rätt mått. Ridå.

Så på grund av resursbrist på platskontoret kör man på som vanligt. Man köper in halvfärdigt material som drar med sig problem ut till arbetsplatsen som någon skall lösa senare. Det blir mer timmar ute på bygget, förseningar och sämre resultat. Det blir dessutom dyrare.

PS

Skivorna beställdes i rätt mått, levererades i snygga paket och passade alldeles utmärkt. Tyvärr så måste allt plockas ner på grund av ett konstruktionsfel och monteras upp igen i mindre bitar, men det är en annan historia:)

LEAN i Lönneberga

Man kan ju lätt få för sig att LEAN-tänket är något nytt, men det är det inte. Toyota har det sen 40-talet. Men det vore ju lite förmätet av oss att tro att det uppfanns i modern tid. Jag tror faktiskt varje fattig afrikansk bonde känner igen principen, sen några generationer tillbaka. Han eller hon måste använda sina knappa resurser på ett effektivt sätt. Det funkar inte att administrera bort en stor del av omsättningen, det finns inget kapital att binda i ett lager, det finns inte resurser att slösa med.

Emils pappa Anton var säkert utbildad och aktiv i LEAN-tänket. Han anlitade drängen Anton på lång tid och de lärde känna varandra väl. Jag tror att de hade en givande processutveckling över kaffebordet, vi kallar det erfarenhetsåterföring de stämde av med Bondepratikan. Även Lina och Krösa-Maja fanns med i systemet, nödvändiga för att det skulle fungera. Möjligen var det utåt sett ett hierarkiskt patriarkat, men i praktiken måste det funkat nästan som LEAN. Jag har sett filmerna, det är en platt organisation, jag tycker det är solklart.

Jag var på ett seminarium nyligen där Hans Reich från Chalmers pratade om LEAN. Han droppade en del kul saker omkring sig, till exempel citatet av Gustav Möller ”Varje ineffektivt använd krona är en stöld från de fattiga”. Emils farsa var fattig och han grymtade surt när mor i huset slet ut blyertsstiftet i sin dagbok. En ineffektivt använd krona var för honom skillnaden på att gå hungrig eller äta sig mätt.

Jag tror att LEAN är ett alldeles utmärkt sätt att tänka och jobba. Ingvar Kamprad har ju lyckats med en liknande variant, i Småland precis som Anton Svensson. Men principen med resurssnål produktion föddes inte i Småland eller Japan helt nyligen, den måste rimligtvis vara tusen år gammal. Till och med äldre än Astrid Lindgren.