Varning för grovt språk!

Våren 2011. En beställare, min kollega och några till satte sig ner för ett byggmöte.  Kaffet var på gång fram på bordet och beställaren sa:

– Ni har väl inte ollat mjölken?

Den nämnda hanteringen av mjölk är främmande för mig och sannolikt för de flesta andra också. Min salig farmor hävdade i och för sig att filmjölk hjälpte mot urinvägsinfektion, så i medicinska syften så har kanske någon enstaka man också använt mejerivaror på just det viset, men det känns lite långsökt.

Nej, vår beställare hade ingen anledning att tro någon gjort så. Istället var det en ice-breaker som hette duga. Beställarens satte nivån, på flera sätt. Han manifesterade en manlig höhö-jargong som är på utdöende men som lätt får liv om man bara värmer den lite grann. Dessutom markerade han att han inte alltid litade på entreprenören (som stod för kaffet och mjölken).

Ingen kvinna var närvarande.

– – – – –

Våren 2013 i ett fikarum hos en entreprenör gör sig en av platscheferna vid bordet lite lustig och refererar till en gammal kuf som varje fredag drog sin replik:

– Idag är det fredag. Då är det fitta och jordnötter! (breeeeed götebosk dialekt)

Listigt sätt att återge någon annans skämt, då är det inte lika illa om någon tar illa upp. I byggbyssjan med 100% testosteron går det slämtet säkert hem, med uppmuntrande skratt och grymtningar som belöning.  På kontoret passade det inte lika väl, men ingen protesterade heller. Jag som utböling kände i magen att det var över gränsen men fegade ur i stunden och jag sa inget.

2 kvinnor var närvarande. Oklart vad de tyckte egentligen.

– – – – –

Jag träffar inte på speciellt många kvinnor ute på byggena, det är enstaka arbetsledare och tjänstemän. Inne på kontoren hos byggfirmorna och brukar det finnas några få, ofta är administratörerna just kvinnor. Hos konsulterna är fördelningen bättre, i vissa fall faktiskt helt jämn.

I ett inlägg på byggcheferna.se så kan man läsa att ”andelen kvinnor som arbetar i byggbranschen ungefär 17 procent, i den siffran ingår även administrativa tjänster som exempelvis assistenter”. Japp, ingen överraskning alltså. Balansen blir bättre efterhand enligt prognoserna, i alla fall i utbildningsväsendet. Fler kvinnor väljer att bli tekniska ingenjörer. Det står inget om hur man skall locka fler att vilja bli hantverkare, dock.

Bara ett tipsJag känner inte att jag tillfört så mycket i frågan, för länge sen blev i alla fall lite diskussion i en serie blogginlägg här. Då skrev jag det högtravande:
”Om byggbranschen rycker upp sig en smula, putsar upp sitt sargade anseende, satsar på att skapa arbetsglädje och stimulerande arbetsmiljö så tror jag att det här kommer lösa sig självt med tiden. Kompetenta kvinnor tar plats bredvid kompetenta män och jobbar tillsammans och bygger bra boende för framtida generationer utan att slita mer än nödvändigt på Planeten Jorden.”

En stimulerande arbetsmiljö kan kanske för en del vara att skämt om fitta och jordnötter inte förekommer. En annan sak kan vara att vi hjälper dem som känner sig illa behandlade att inte vända ansvaret för olusten mot sig själva.

– – – – –

Epilog 2013. Den nästan unge mannen som drog det ovan nämnda fredagsskämtet är för övrigt en trevlig prick, han hade nyligen ansvaret för att byta kök på firmans kontor. Som alla förstår är det en grannlaga uppgift, risken att råka ut för tråkningar är mer troligt än allt smör i Småland.

Så slutet gott allting gott när kollegorna en fredag ordnade invigning av mästerverket och den ena av de två kvinnorna i sällskapet till platschefen överräckte ett hjärtligt leende och en påse jordnötter. (Om någon ollat dem först förtäljer inte historien)

🙂

– – – – –

Tjejer kör bättre än höns.

När jag var liten så kunde man se den dekalen på vissa riktigt coola Volvoraggarbilar på landsbygden.

Tjejer kör bättre än höns?

Män kör som höns. Ryckigt och och lite nervöst, rädda att komma sist fram.
Tjejer kör alltså lite bättre? Än oss.

Bevis? Se nedan

—–

Jag är ganska stor. Relativt till medelsvensken vill säga. Det är jag som står och poserar så fint, två meter lång med hjälmen på huvudet. Hjullastaren på bilden här under är också stor, typ åtta meter hög. Den är stor relativt till ungefär vad som helst. Gäller även i Norrland.

Sync har ibland lite jobb uppe i norraste Norrland. När vi var där en gång passade vi på att besöka dagbrottet i Aitik. Där finns det coolaste man kan tänka sig i maskinväg. Hjullastaren som var inne på service i verkstaden och riktiga monstertruckar på 220 ton. På bilden ser det kanske inte så imponerande ut, men hjulen är 4 meter höga och truckarna kan ta mer last än 15 vanliga lastbilar.

När vi åkte runt i, som det kändes då, en pyttepytteliten turistbuss nere i stenbrottet så berättade chauffören att det var rätt många tjejer som körde de här dumprarna. Tjejerna var bättre förare, körde skonsamare med mindre slitage på grejorna och med färre olyckor. Där ser man.

Nu är det inte bara i Norrland man har stora maskiner. Det finns ju även i Göteborg. Förstås.

Under en period i mitt yrkesliv så byggde jag mycket i Göteborgs Hamn. Där finns det också monster. Grensletruckar som staplar containrar i tre våningar under sina gigantiska ben. Teleskoptruckar som är sex meter breda och lätt bollar med en container på 30 ton. Även där är kvinnliga förare välkomna och uppskattade, men få.

—–

Nu är jag inte så över sig förtjust i att någons kön/nationalitet/sexpartner skall vara vägledande för chansen till anställning. Jag tycker att den som bäst kör monstertruck skall köra monstertruck, vi andra kan göra något annat. Men jag tycker det är ganska roligt när tjejer gör utför traditionellt manliga jobb bättre än traditionellt manliga män.

Under min tid i byggbranschen har jag träffat få kvinnor som brutit sig in i den manliga domänen – bygget. Vi gjorde ett tappert försök och fick till det rätt bra i ett projekt, men det var kanske också den enda gången. Det finns lite att jobba med i vår bransch, det är inte bara antalet kvinnor per kvadratmeter, vi kan justera vår jargong, tagga ner lite på machostämningen och hoppas på att åtminstone en Anton Hysén vågar kliva fram och konstatera att bögar också kan snickra.

Så jag kan bli lite less när man läser en artikelserie i DN  med namnet ” MANNEN – VINNARE ELLER FÖRLORARE?”. Artikeln med rubriken ”Gubbarna är mycket mer macho” handlar om elever som är på väg in i branschen och som redan fått med sig en god portion gammeldags attityd. Suck.

Imorgon: Atmosfären i männens omklädningsrum”
(spänningen är olidlig)

—–

Sommar, sommar, sommar

alternativ rubrik:

Riktiga män jobbar i byggbranschen (?)

Anledning till rubrikfunderingen?

Jo, jag har lyssnat på Eva Gabrielssons sommarprogram från lördagen 03 juli 2010. (direkt till MP3-länk)

Jag gjorde så efter ett tips från Henrik när han kommenterade ett inlägg här om Trenddagen 2011. Jag lyssnade först på de minuter som Henrik hade nischat in om Evas tid på byggena. Det var så pass intressant att jag började om från början och lyssnade på hela. Fick dessutom en ny (?) musikfavorit på vägen, Steeleye Span, låten Gaudete är ju helt suverän och rullar på min Spotify just nu. Tack för det Henrik och Eva 🙂

—-

Jag kände inte till så mycket om Eva Gabrielsson, annat än att hon var Stieg Larssons sambo och inbegripen i en sorglig tvist om en massa miljoner, arvet efter Millenium-triologin. Jag visste inte att hon är verksam inom byggbranschen, som arkitekt på en statlig myndighet och med passion för stadsplanering.

15 minuter in i programmet berättar hon om när hon studerade till arkitekt. Man skulle ha praktik ute på bygge, minst 2 månader men blev 2,5 år. Det blev start halv sju på mornarna och mycket ansvar.

Evas beskrivning av bygget är rolig att höra. Inget fungerar på byggen om man inte samarbetar, säger hon.

Byggen är, säger Eva, speciella arbetsplatser, väldigt humanistiska arbetsplatser. Det enda som räknas är att man inte jävlas med varandra. Det enda som funkar är att alla samarbetar. Det funkar inte med rasism och diskriminering, det blir väldigt opraktiskt för det stör människors samarbete och det stör produktionen, enligt henne. Jag håller med och gläds åt orden från en person som sannolikt har en väldigt klar uppfattning om hur rasism och diskriminering annars regerar på olika platser i samhället.

Den enda gången hon själv kände sig diskriminerad var den gången en leverantör klev in och trampade tungt runt på platskontoret, han frågade Eva – Ingen inne?
Eva funderade på om karln var blind och svarade: – Näe?
För hon satt ju där med komradion på skrivbordet, bordet som var fyllt med tidplaner och fakturor. Han gick ut och letade efter en ”ansvarig” ute på bygget, 16 trappor upp och ner. Det tog en stund.

Sixten, kollegan, kom så småningom in på platskontoret med chauffören i släptåg. Sixten som var från Norrbotten, uppvuxen med 10-11 systrar, tålde inte såna här dumheter. Han sa: – Här är hon ju. Var hon inte inne?

Polletten hade ramlat ner och chaffisen var generad och tyst.

—–

Hon säger att det är skillnad på plastmachos och riktiga män, på byggen är det väldigt tydligt. De riktiga machosarna med hjärta och hjärna är de som tar ansvar och är de naturliga ledarna. Ingen har något problem med dem. Det är plastmachosarna med för mycket ego och för lite att backa upp det med som ställer till det.

Så jag hoppas jag inte går i fällan själv denna gången, det här kan naturligtvis tolkas som könsterotypa slutsatser och generaliserande i övermått. Kanske. Jag tolkar det istället som en hyllning till kollegan Sixten, de snickare, betongarbetare, murare och platschefer som annars får ta rätt mycket skit för sitt påstådda sätt att vara.

Eva är en klok kvinna. Eva säger att man måste ha överlevt leran på bygget innan man fick flytta in på kontoret och jobba med projektering. Jag tycker man kan förstärka det. Jag tycker att man kanske skall ha överlevt leran innan man uttalar sig om något alls som har att göra med just leran.

—–

För övrigt
Hon och Stieg Larsson hade planer på en bok om byggsektorn. Tänk så bra det kunde blivit. Kanske bättre än Sync Blog.

—–

Min relation till Blondinbella har blivit en snackis i…

…, ja, typ i hela byggbloggar-Sverige vilket är en mysig liten ankdamm.

Min relation till en evigt sjuttonårig blond flicka är faktiskt ganska sval, snudd på inte alls om jag skall vara ärlig.

Mats på Byggbloggarna, Fredrik på Byggvärlden, Rotpartnern och Jens på Dipart har alla sin vinkel på det. Jag tror jag delar känslan med övriga att vi saknar Byggblaskets kommentar och Calles syn på på saken.

—–

Men, men, men.

Jag har ju tidigare outat mig som representant för MVM (medelålders vita män). Noga räknat underavdelningen MVsM (medelålders vita straighta män). Vi är alltså en grupp som på olika sätt försöker komma till tals i samhället och som tyvärr lyckas väldigt väl.

För så är det. Samtliga nämnda i detta inlägget kvalar in i MVM, förmodligen även i MVsM
(mer osäker där, ingen har sagt nåt).

Alltså saknas följande i Byggbloggarleden:

  • Kvinnor
  • Unga människor
  • Riktigt gamla människor
  • Bögar och flator
  • Andra nationaliteter än mellansvenska
    (tror iofs Mats är skåning)

—–

Andra frågan: Var finns alla andra?

—–

Klok gubbe

Jag läser på Byggindustrin.se en artikel om en som det verkar ganska klok man, Hans Lind. (tidigare uppmärksammad här)

Han säger bland annat att man egentligen inte kan säga så mycket generellt om byggbranschen, den är alldeles för varierande i sina olika former. Lite som jag själv försökt få fram här, till exempel i den tråkigt avslutade dialogen med Berra för ett tag sen.

Vi är många som slarvigt tillskriver alla byggbranschen gemensamma egenskaper och i svepande ordalag klämmer in 450 000 personer i samma fålla. Jag vet att jag gör det.

Skall sluta med det nu. Startar en kampanj – Vi gillar olika!

—–

Fredrik bakar kakor

Fredrik på Byggvärlden är hemma och gosar med familjen. Han bakar dessutom kakor och filosoferar om jämställdhet. Allt detta samtidigt, vilket säger en del. Om honom.

”Kvinnors ovilja att tävla, göra karriär och våga visa att de är riktigt duktiga på någonting är en av grunderna till arbetslivets bristande jämställdhet.”

Jojo – Rätt eller fel, myt eller sanning. Fan vet. Byggbranschen behöver kvinnor, den saken är klar.

Här på denna bloggen var det lite jämställdhetstema för ganska länge sen nu (tre delar med början här). Kanske dags att skaka liv i det igen?

—–

Känner mig inte så sugen på det, dock 🙂

Fredriks inlägg gör mig mer sugen på ihopsjunken sockerkaka och mys med barnen. Det blir ju etter värre att min dotter just nu bakat en kladdkaka hemma hos kusinerna ett par mil härifrån.

Så här sitter jag med datorn i knät, utan barn och utan kaka. Stackars mig.

—–