Få nya jobb i byggbranschen

”Man får inte jobb. Man skaffar jobb.”
(det säger vår styrelseordförande)

—–

Hursom. Jag hamnade via Aftonbladet på en sida som listade vilka jobb som gav högst lön just nu.

Nu vet ju alla (!) att hög lön inte är målet, det är att överhuvudtaget få en lön som är viktigt, dessutom vill man ha den ofta, gärna varje månad. Och på listan över det utbildningar där man har störst chans att få jobb dominerer byggbranschen.

—–

Men som sagt – Man får inte jobb, man skaffar dem. Tänk på det, ungdomar.

—–

Annons

Lennart undrar – Eget folk eller underentreprenörer?

Lennart Wågström på Byggbloggarna skriver om problemen med inhyrt folk i stället för egna anställda.

——

Det var väl så fram till mitten åttiotalet att gubbarna projektanställdes för varje bygge? De kunde bli arbetslösa hela vintern eller när som helst om det var dåliga tider och hade inte någon större anställningstrygghet att tala om.

Jag är ju för ung 🙂 för att veta men jag har fått berättat för mig. Lagbasarna hade mer makt och tog med sig sitt gäng från ena till andra bygget. Visst höll företagen hårt i dem som var duktiga och såg till att de hade nya byggen att flytta till, det ligger i sakens natur.

Egentligen liknade ju den gamla modellen ofta dagens variant. Byggföretagen hyr in mindre firmor på ofta ganska lång tid, gärna löpande, gärna samma gubbar som känner sen länge. Skillnaden är att det större företaget inte har ansvaret för folket när jobben tryter, då är det enkelt att avsluta. Ingen uppsägningstid.

En avart som förekommer nu är att man hyr in halvsuspekta firmor som är en slags bemanningsföretag, fast utan den genomtänkta affärsidén som de seriösa har. Det är firmor som skickar gubbarna till A-kassan direkt om det blir en lucka i beläggningen, tryggheten är borta. Vidareutbildning, skyddskläder och gemenskap är mer sällsynt. Det enda som gäller att leverera in en hundring i timmen i vinst till ägaren.

Den ena varianten av inhyrt folk funkar jättebra, man får ofta kontinuitet och bra gubbar som lämnar hög kvalitet efter sig. Den senare är inte lika rolig, du kan få guldgubbar även i det sammanhanget men ofta blir det inte så bra som du tänkt.

——

Jag tror inte att det faktum att gubbarna på bygget är anställda på den ena eller andra firman är avgörande för kvalitén. Inte alls. Det som bestämmer resultatet är hur väl man trivs med sitt jobb, att man är tillräckligt kompetent för sitt jobb och hur väl bygget är planerat och organiserat.

——

Välkommen till min värld, Berra (vecka 14)

Välkommen till min värld, Berra

Tisdag morgon började kasst, brandskyddskonsulten som jag skulle träffa på en arbetsplats där jag är projektledare hade missat tiden, vi bokade om och jag fick lite annat gjort i stället. En stund senare kom plåtbesiktningsmannen och vi gick runt på taket, käftade lite med en gammal plåtslagare. På vägen träffade jag platschef, arbetsledare ett gäng snickare, rörkrökarn och två elektriker. Dessutom den lille glade smeden som alla tycker så mycket om, han som själv säjer att han är den bäste svetsaren i världen. Han är knappt enosextio lång och kommer förmodligen från Italien eller möjligen Kroatien.

Strax innan lunch träffade jag en fastighetsägare på ett annat projekt. vi skall bygga om intill hans fastighet och vill hyra plats för omklädning och platskontor. Platschefen var med en stund också, vi fortsatte med lunch.

I runda slängar träffade jag kanske trettio byggare den dan och pratade med några till i telefon. Säg att det var minst förtio, kanske femtio, personer som jag hade kontakt med den dan.

——

Onsdag så träffade jag brandskyddskonsulten, vidare till en ett restaurangbygge och möte med byggare och ventilationsgubbar. Rätt många telefonsamtal med ett annat projekt som är i uppstarten. Några telefonsamtal med min bror som elektriker och jobbar på restaurangbygget. Lunch med kollegan och två sköna arkitekter om ett specialprojekt med lite framtidstro och glädje inblandat. På eftermiddagen satt jag på kontoret med vår interna fakturering,  men ringde till byggaren på restaurangen och mailade avtalsförslag med en jurist på HSB och så rullade det på.

Kanske tjugo-tjugofem personer i byggsvängen den dan.

——

Torsdag hade vi internt möte med vår styrelseordförande som också är fastighetskonsult och projektutvecklare, hans tre kompanjoner var inne och sa hej och pratade lite blandat om allt. Sen lunchade vi och träffade en möjlig kund. Han skall bygga lyxiga övernattningslägenheter, hon hade rivare och elektriker hemma hos sig och två gladlynta glasmästare som skulle lämna offert på ett glasgolv. Lite mer internt Syncjobb innan jag träffade en kille som skall vara sakkunnig på bergteknik i projektet som startar nu i dagarna. På plats där träffade jag ett gediget gäng byggare. På vägen hem till dagishämtningen pratade jag med min beställare för nya projektet om ditten, datten och lite annat.

Jag gissar ca tjugo pers inom bygg på torsdagen.

——

Idag fredag. Pratade med platschefen på ett bygge på morgonen, jobbade själv på en kontrollplan och undvek telefon. Träffade sen en entreprenadjurist om ett avtalsmässigt ganska knepigt projekt som förhoppningsvis kommer igång. Fortsatte efter lunch med kontrollplan innan jag gick till restaurangbygget. Restaurangen skall öppna på tisdag, så det var fullt kaos, massor av folk och slutspelsstämning. Byggare och kockar i ljuv förening.

Säg att jag pratat med ca femton byggare idag.

——

Vecka 14 på Sync. Snickare, ingenjörer, elektriker, platschefer, bergtekniker, fastighetsägare, murare, entreprenadjuristen. Minst hundra personer som jobbar profesionellt inom bygg- och fastighetsbranschen. I min telefonbok så har jag över sexhudra kontakter, det stora flertalet är i byggbranschen. Faktiskt så tror jag att flertalet av dem som läser det här är byggare eller i branschen på något sätt.

I ditt resonemang, Berra, så är ett försvinnande fåtal av mäniskorna i byggbranschen seriösa och hederliga, resten är skräp. Så mina kompisar, arbetskamrater, kunder och kollegor är alltså enligt dig skurkar.

Jag undrar lite vad som ger dig rätten att bestämma det.

——

Detta är tyvärr också byggbranschen, Berra (du har rätt)

Håhåjaja – del 4 (av ungefär hundra…)

——

Erik skriver på byggbloggarna om Berra och Berras vänner. Tråkigt men sant.

Sync har ju gjort en djupdykning i det här med att jobba för privatkunder.

Kan kanske vara skäl att lyfta fram det igen.

Och igen.

Och igen.

Och igen.

Och igen.

—-

Puh! Det är jobbigt att vara så redig…

——

”Det finns några som har det oförtjänt bra – Ni”

Så sa en entreprenadjurist ganska nyligen när vi satt och pratade lite så där lagom avslappnat och gott.

Det var juristen, arkitekten och jag, projektledaren. Det han sa var att vi som jobbar på villkoren i ABK 96 har en oförtjänt bra position när det någon gång skiter sig. Tack för det.

——

Idag kan man läsa på Byggvärlden:

”En konstruktör och ett företag fälls för dödsraset vid Kista Galleria. Nu finns en oro bland ingenjörer.
– De blir oroliga att de som konstruktörer ska bli ansvariga om de ritar fel, säger , säger Jens Jacobsson, chefsjurist på Sveriges Ingenjörer.”

——

Oroliga för att behöva ansvara för sina fel?!

Shit. Jobbigt. Skitjobbigt.

Sopsortering – Nej tack!

Släng allt i samma container – det var modellen när jag började jobba på byggen 1989. Ett par år senare började det talas om sortering, och vi delade i brännbart och blandat. Nu skall man helst ha 5-6 fraktioner på arbetsplatsen. För ett par dar sen fick jag smäll på fingrarna för att jag inte drog av plasten på köttfärstråget och sorterade det som mjukplast. För Planeten Jorden är detta ett framsteg.

Vi hade workshops för ett nytt projekt våren 2008, där jag envist frågade om det är miljömässigt bäst att sortera byggavfall på arbetsplatsen. Min slutsats av diskussionen är – Nej, det är det inte.

Arbetsmiljömässigt så skall vi hantera rivningsmassor så lite som möjligt på bygget. Om man skickar iväg det som blandat avfall så sorteras det ändå, men på ett kanske mer rationellt sätt. Det töms på ett golv i en stor hall, där står en grävmaskin med gripklo och plockar isär vårt blandade skräp. Snyggt och prydligt sorteras trä, isolering och annat. Att bara hantera en fraktion på arbetsplatsen betyder färre transporter från bygget, det blir samma antal ton men färre resor med lastbil alltså.

Så kanske, men bara kanske, så är det bättre att slänga skiten i samma container. Igen. För miljöns skull.

Anledning att välja byggbranschen – del 3

Jag tar mig friheten att bli lite tramsig så här, det är ju lillelördag fast känns som fredag före semestern,  för i byggbranschen slutar man alltid tidigt innan man skall vara långledig:)

En anledning att bli hantverkare är att du blir snygg. Jag vet inte varför det är så men hantverkare kommer alltid högt upp på snyggast-listan, sexigast-listan och förmodligen ganska bra på Fuckability-listan.

Är det så att det bara är snygga killar som blir snickare? Eller är det så att snickarn blir snygg när han drar på sig blåbyxorna, snickarbältet och lite sololja på den bara överkroppen? Fan vet.

Nä, min forskning pekar på att byggbranschen rekryterar enligt en normal fördelningskurva, alltså några riktigt snygga, de flesta helt ok och några som kanske bara får komplimanger från sin mor. Sen inträffar det fantastiska – rent generellt blir alla snyggingar som vrider nackar ur led, får busvisslingar efter sig och rentav skamliga förslag att ta ställning till. Coolt.

Det finns ingen anledning att bli popsångare, tandläkare eller jurist. Ingen alls.

Polsk riksdag – helt utan polacker

Jag har glädjen att fått jobba med ett gäng polska byggjobbare under en hyfsat lång tid. De hade sin första anställning i Sverige, efter en tid i den mer gråsvarta sektorn av branschen. Med hjälp av polskt yrkesbevis fick de 130 kr/tim och betald semester dessutom. Fantastiskt för dem, helt normalt för oss svenskar.

Vi har uppenbart en del kulturella skillnader mellan länderna, de polska vännerna har en tydlig respekt för överheten (d.v.s. jag, platschefen då). Man har inte heller någon vana vid att ta egna beslut, eller att ifrågasätta mina. Språkförbistring gör att en diskussion om bästa sättet att lösa ett specifikt problem blir svår. Resultatet blir att man ger enkla order om enkla uppgifter, och jobbet utförs tills man säger stopp.

Fördelen jämfört det svenska resonerande sättet att leda är att jobbet blir gjort, om platschefen säger att det skall göras. Nackdelen för platschefen (definitivt för mig) är att jobbet blir gjort, även när det inte borde bli gjort, mina misstag blir synliga direkt. Den svenska hantverkaren är van att ifrågasätta, och gör sällan något som han anser är fel eller dumt och det skall alla platschefer vara väldigt glada för.

Nackdelen med den svenska modellen är att vi kan få en oklar organisation där alla är chefer, eller möjligen ingen organisation alls beroende på situationen. Vi anstränger oss för att få alla med på tåget, vi har personalmöten och informerar om allt. Ändå finns alltid några som bevakar sina rättigheter, men som inte är lika noga med sina skyldigheter och sitt eget ansvar. Inte sällan hänger det ihop med ackordsjagande eller gammaldags skråtänkande.

Så uttrycket ”Polsk riksdag” som beskrivning på ett rörigt och stökigt möte har förmodligen inget med polska byggarbetare att göra, det låter mer som högst normalt planeringsmöte på en helsvensk arbetsplats med stort inflytande för alla. Det är ingen lätt balans för en platschef att vara kompis, chef och slavdrivare i en samma person. Jag tror det är mycket lättare att vara ett riktigt svin på heltid.

Peter, vad gör du om femton år? Har du tagit över firman då?

Frågan var knivskarp och Peter blev ännu blekare än bakfyllan egentligen motiverade. Uppenbarligen var detta inte det han funderade på innan han somnade på kvällen. Snickarn T fick en klump i halsen när det var hans tur, så han fick respit med sitt svar, dock max tre veckor. Vi satt runt ett bord på en öde restaurang i Hemsedal.

Den som ställde frågan är en förebild för mig. Snickare som blev lagbas och egen företagare, vidare till fastighetsägare och projektutvecklare. Han har lärt sig hur man tjänar pengar, och han delar generöst med sig av visdom och tänkvärdheter. Han kallas vidare för Beställaren, men på denna resan var han en i gänget av betalande polare. Han ställde frågan över en ganska slö eftermiddagsöl, vi var nog åtta man runt bordet. Man kan säga att skärpan ökade några hundra procent när frågan ställdes till första man till vänster. Beställaren har en viss respekt med sig och han skojade inte, så det var upp till bevis.

Peter jobbar som hantverkare på en firma som hans pappa startat och byggt upp under många år. Det är ju inte svårt att gissa att firman kan gå i arv. Men Peter svamlade, stakade sig och hade inte någon klar bild om vad han ville. Åtminstone inte sådär uttalat officiellt.

Övriga klarade sig mer eller mindre dåligt. Jag tror att Peters kollega ville bli sjökapten, han visste vad som krävdes men hade inte tagit de nödvändiga besluten ännu. Själv satt jag sist i varvet, och fick väl på grund av väloljat munläder  ihop en hyfsad målbild som blev knappt godkänd. Tre veckor senare så fick vi ett mail från snickaren T som klockrent redovisade sin framtid. Han hade använt tiden väl, och kunde presentera en ambitiös och fullt möjlig utveckling för honom och en del i hans omgivning.

Leckne lockade fram denna tanken tidigare idag. Den att vi, definitivt jag, är dåliga på att ha en positiv vision och målbild. Min egen slumpmässiga karriärplanering och flyktighet skulle imponera på en flipperkula. Jag har åkt på räkmacka, halkat på bananskal och haft ett iblan oförtjänt flyt med att träffa rätt människor. 

Kanske är det det som tydligast skiljer mig från en mer framgångsrik affärsman, en klar och tydlig målbild. Drömmar och fantasier har jag gott om, men målbilden saknas. Återkommer om den en annan dag.

Enkät till byggjobbare – Vad kan du, egentligen?

 

Tackar Calle för inspirationen till detta, häromdagen beskrev han ju vad han gör – egentligen.

På ett projekt där vi samlat en osannolik blandning personligheter fick jag tanken att jag skulle ta reda på vad folk kunde – egentligen.

Vi hade en finsnickare som egentligen var poet och författare, en tandläkare som mycket hellre marmorerade, en gitarrbyggare som fick snickra ihop en trappa, en murarbas som egentligen var lastbilsmekaniker. Vi hade dessutom rätt många kockar och minst en konditor, när vi började undersöka.

Jag gjorde en naturligtvis medarbetarenkät som tyvärr aldrig gick ut på bygget.
( jag skall lista ut ett sätt att göra den som webformulär i fullversion, så alla kan fylla i sina egna svar)

Nedan följer de frågor som är själva huvudtemat:

  1. Tidigare har jag jobbat som…
    (t ex poet, psykiater eller andra konstiga yrken)
  2. …men egentligen är jag…
    (t ex poet, psykiater eller andra konstiga yrken)
  3. …fast jag skulle helst jobba som….
    (t ex poet, läkare eller andra konstiga yrken)
  4. …och, om jag bara kunde, skulle jag jobba som….
    (t ex rörläggare, cirkusartist eller en kombination av just de två)

Jag tycker vi skall vara glada för att vi har så mycket löst folk omkring oss, människor med en historia i bagaget och som kan g något extra till kafferasterna. Om vi bara kan blanda upp med lite helt vanliga snickare också så är saken klar.