Snabblektion i byggprocess

Stockholms Byggmästareförening har vänligt nog gjort ett vad vi förr i tiden kallade för bilderband.

(nostalgi – jag minns det som en diabildsprojektor och en rullbandsspelare i ett nedsläckt klassrum i slutet på sjuttiotalet, där en entonig röst långsamt malde något om något, förmodligen Bockstensmannen eller kostcirkeln eller skeppet Vasa, och det hördes ett pling varje gång fröken Berit skulle byta bild – typ 30 år innan Youtube)

Eeh, i alla fall. Det här handlar om byggprocessen i stort, om hur en bostadshus blir till. Den långa vägen.

För det är en lång väg från idé till inflyttning. Det har varit en käpphäst för undertecknad länge, det faktum att vi i branschen använder projekttiden så dåligt.  Många säger att de pressade byggtiderna är ett stort problem. Visst, det kan det ju vara, men jag brukar kontra med att det handlar om att planera tiden så det funkar alternativt avstå från projektet. Vi är inte så duktiga på det alltid. Men det är helt klart sjukt att de sista månaderna på ett bygge så ofta skall vara kaos och panik när hela processen lunkar fram i övrigt under många år. Men det är en annan historia :/

Tillbaka till bilderbandet  *pling*

– – – – –

– – – – –

Ambitiöst beskrivet och, tycker jag, väldigt komplett. Just nu är det populärt att påpeka att man i Tyskland på 2 år hinner med samma process som tar 10 år i Sverige. Oklart om det stämmer.

Kanske de uppgraderat från bilderband till Youtube, administrativt? 🙂

– – – – –

Detta är byggbranschen, Berra. Del 2

UPPDATERING:

De kändes som inlägget blev lite rumphugget, det kom till ganska snabbt i flykten i morse. Poängen är att visa ett av många sätt som privatpersoner möter byggbranschen.

—–

Detta är ett av sätten som människor möter byggbranschen. Bloggaren berör normalt inte min branch men jag följer henne ändå för att hon skiver bra.

Inte så smickrande för branschen eller myndighetsdelen av branschen kan man säga men heller inte helt ovanligt. Detaljplaneprocesser och bygglov i innerstadsmiljö kan bli riktigt långdraget, irriterat och ledsamt. Alltid finns det någon som känner att just h-n får det sämre. Ibland är det så jävligt att den klagande klagar för klagandets skull, ogint och elakt. Det finns många som tycker det skall gå annorlunda till. JAg vet om hur det är just i det här fallet, men jag har mina aningar.

En olycklig Veidekkeanställd ångrar för övrigt säkert sitt ordval en tid framöver men sa samtidigt en dagens sanning. Det blir inte mycket byggt i våra innerstadsmiljöer om alla som försvarar sitt revir skall få rätt. Tyvärr.

Tyvärr för att det inte är bra i hur man än gör. Om man utvecklar staden och närmiljön är det någon som blir ledsen eller arg. Om man fortsätter bygga förorter och lägga villamattor med tre mil att bilpendla till och från, ja då blir Planeten Jorden inte så glad. Inte lätt.

——

Jag är ett geni

Kanske.

Jag kan tyvärr inte avslöja varför jag kommit fram till det, men en sanslöst smart idé jag fick häromdagen kan lösa ett svårt problem i på temat Grannsämja. Vi får se om ett par dar.

—–

(ibland är jag en komplett idiot också, så i genomsnitt är jag väl i alla fall helt ok då)

Älska eller överklaga?

Sync jobbar med byggprojekt lite här och där, ofta i tidiga skeden där detaljplan och bygglov är på tapeten. När man gör det så får man hantera grannar, deras synpunkter och tyckanden. Det är bra, viktigt och rätt att alla berörda får en chans att yttra sig. Det är en balansgång mellan olika intressen och ofta en pedagogisk uppgift som kräver tid och att man lär känna varann. Kaffe och bulle funkar bra här, det löser inte problemet men är gott liksom.

Men. Det behövs två för att få till en någorlunda bra tango.

Vi hade en kund som gjort allt rätt. Ett villaområde i stans utkant, en tillbyggnad plus ett garage. Helt enligt planbestämmelser. Närmsta grannen är av typen att han inte hälsar på någon, är inte med på kräftskivan och han stör sig på lekande barn. Han har själv nyss byggt till och fick ett vänligt godkännande av sina grannar (mina kunder). När dessa grannar skulle göra samma sak så överklagar han – sista dagen innan laga kraft – i en skrivelse till kommunen. Fegisen vågar inte ens gå tjugo meter in till grannen och förklara eller lämna en öppning för diskussion. Tråkigt och långdraget.

Brorsan Anjo har skrivit detta sen han pratat med Abbes farsa som har just detta problemet. läs det, det är en annan vinkel på det än vi byggare har, vi som mest räknar pengar och timmar.

Sync bakar bullar och kokar kaffe så länge. Vi skall snart övertyga ett helt villaområde att vi vet bäst vad de behöver 😉

Sync fick just ett riksintresse

Sync följer vad som som skrivs på Yimby. I Göteborg alltså. Stockholm har jag inte haft koll på förut, det känns så långt bort på något sätt.

Men. Nu har det hänt. Ett länktips om Jan Jörnmark ledde till ett inlägg på Yimby Stockholm som han gjort nyligen. Det handlar om hur riksintressena för kulturvården är en tickande bomb för fastighetsägare och i förlängningen förkommuner och skattebetalare. Har man en väldigt lång stund över så kan man läsa hela inlägget, men också kommentarerna. Det är många som har åsikter och Jörnmark svarar flitigt och tålmodigt.

Fan vet om Jörmark har rätt i allt, men det verkar ju onekligen underbyggt med forskning. Tyvärr har jag lite för mycket annat att tänka på just nu, men så snart det blir tid så skalla jag skaffa mig en egen åsikt i ämnet.

Yimby Stockholm åker in i bloggrulladen och Sync börjar studera en tidigare helt vit fläck på kartan i östra Sverige.