Varför en hög bro? Det verkar dumt

GP skriver den 12 sept om att det skall byggas en ny bro som ersätter Göta älvbron. Klart 2017. Så nu är det stress.

OK.

Det verkar ju inte råda någon tvekan om att Göta älvbron behöver bytas. Det känns lite skönt för jag och kollegan promenerar under den ibland och det skakar och låter som skiten skall rasa ganska snart. Så illa är det väl inte, men 2020 är det kört. När man sen har bestämt att 2030 så stängs slussarna i Trollhättan, ja då kommer det ju ändå inga större båtar åkande frrån Vänern längre. Så varför inte ta ett steg mot riktig storstad och bygga lågbroar?

En hög (halvhög dårå, jag vet, men ändå 10 meter) bro kräver massor med plats för brofäste och påfartsramper. En serie lågbroar blir en förlängning av stadens gator som knyter ihop Hisingen med centrum. Då kan vi kanske uppnå det vi pratar om – att få norra älvstraden att kännas som centrala stan.

lågbroar i Paris

Yimby har ett bra inlägg om detta. Sync håller med. Med Yimby alltså. Denna gången.

(bilden är snodd därifrån, staden på bilden har dock inget i övrigt med saken att göra).

Sommarkänsla och solsken den 11 september – Då ser Ludde Jultomten

I det ganska dystra caféet i en förbutik i den lokala ICA-butiken sitter en man. Han är ganska gammal, tjock och har yviga gester och långt skägg.

Då säger Ludvig, 5 år: Mamma, titta! Tomten!

En bråkdels sekund tycker kanske mamman att det är pinsamt att prata högt om någon, men ungar är som de är. Den gamle mannen tar inte illa upp. Tvärtom, han skrattar så magen hoppar och alla tycker det är roligt. Ingen tänkte på att tiden går fort, väldigt fort.

Tomte

3 månader, 13 dagar. Sen är det på riktigt

(Det här hade inget som helst att göra med byggbranschen, jämställdhet, stadsplanering eller annat den här bloggen egentligen avhandlar. Som tur är det finns det ett liv utanför den lilla bubblan som bloggen normalt rullar omkring i)