Kvalitetsansvaret är väl gemensamt?

Lennart på Byggbloggarna radar upp exempel på hur egenkontrollen ständigt utförs slumpartat/slarvigt/bedrägligt. Så är det. Jag avundas dem som har fått bra ordning på sitt kvalitetssystem, som har fått att bli ett verktyg som hjälper och förbättrar. Jag har raljerat om det här på bloggen som en skitsak, men det är det inte även om jag säger så ibland.

Lennart har också skrivit om vem som utses, vilken roll han spelar i sammanhanget. Ofta är det självklart att det är projektledaren som blir KA. I riktigt stora eller komplicerade projekt kan det vara en speciellt utvald, kanske till och med oberoende. I mindre projekt har det tidigare ofta varit entreprenören, det är väl slut med det nu, tror jag. I vilket fall så är hans relation till projektet, till beställaren och till entreprenören av viss betydelse. Lindrigt uttryckt alltså.

Så långt håller jag med Lennart.

Den som tar på sig uppdraget att vara kvalitetsansvarig enligt PBL, han tar på sig en hel del. Rent teoretiskt så skulle det kunna vara ett rent skrivbordsuppdrag, man behöver bara häfta ihop egenkontroller från entreprenörer och konsulter, samla in några kråkor i sin fina kontrollplan och sen fylla i ansökan om slutbevis. Klart utan problem. Så enkelt i teorin.

Men.

Det funkar ju inte så. Beroende på sin egen roll i projektet så vistas han på själva brottsplatsen mer eller mindre ofta. Han är mer eller mindre inblandad i den dagliga verksamheten. Han vet med andra ord vad som pågår. Eller inte pågår då kanske om vi pratar egenkontroll.

Som byggledare eller projektledare har man ju det tveksamma nöjet att bevaka budget för projektet men också för sig själv, att söla sin egen tid på kontroll av egenkontroll känns inte alltid bra. Om egenkontrollen dessutom känns som en belastning för gubbarna på bygget så lägger man ett ok till på redan tyngda axlar. Framdriften av bygget och att undvika den värsta paniken varje morgon klockan 06.45 blir överordnat den där pappersexercisen som man ju också skulle göra. Vi tar det sen, helt enkelt.

Jag tror det behövs en beställare med lite stake som inte bara säger att egenkontrollen är ett villkor för att fakturan skall betalas, utan att han också gör allvar av det och att han desutom markerar att han inte sparar in på timmarna för sin KA. Jag tror att det behövs en KA som tar på sig Stålex-dojjor och går ut i början av ett bygge och lär känna folket på platsen, talar om varför han finns och vad han förväntar sig av dem. Han måste skaffa sig förståelse och respekt och naturlig plats i systemet. Det enda som fattas sen i så fall är väl i så fall korrekta handlingar, en rimlig byggtid, någorlunda bra betalt, god soppa och vackert väder för att det skall bli ett alldeles väldigt bra bygge, kvalitativt sett.

Kvalitetsansvaret för vår leverans är gemensamt. Alla har del i det stora bedrägeriet eller den fina kvalitén, vilket av dem som nu blir resultatet.