Förra inlägget här på bloggen triggade lite. Det handlade om ekonomivetaren som skyllde Hitler och bruksvärdessystemet på hyresmarknaden som orsaker till födslotalen i Sverige under nittonhundratalet.
De var en rolig farbror som hade en del skoj och tankeväckande att berätta. Som att den där regeln om att man får behålla sin nivå på föräldrapeng om man blir gravid senast inom ett år och nio månader efter förra barnet. Det triggar helt enkelt till att trycka fram ungar in en takt som övriga Europa inte hänger med på. Svenska kvinnors barnafödande är koncentrerat till några få år och småbarnsåren blir inte så många. I resten av Europa är det mer vanligt att det sprids ut och att kvinnor är borta från arbetsmarknaden betydligt längre på så vis.
Det är en enorm motor som gör att halva svenska arbetskraften jobbar lite mer sett över hela livstiden än sina medsystrar i andra länder. Hurra för Försäkringskassan! De får sällan speciellt mycket uppmuntran men här är det ju klockrent.
——
Så nu är frågan – vilka regler är som gör byggbranschen så trög och dyr?
——
Om du frågar mig – vilket du inte gör men eftersom du fortfarande läser så kanske du ändå undrar – så är avtalssystemen med AB 04 och ABT 06 en del i det tröga, lagen om offentlig upphandling LOU har en del avarter i sin utövning som kostar pengar, vår PBL och BBR har en del kapitel som ställer till oreda, omdömet hos en del av oss har också en roll i detta dessutom. Tyvärr.
Så om vi istället tänker oss några decennier fram i tiden när nästa generation har tagit över – Vad håller vi på med nu?
Sync Blog 
Talade med några andra doktorandet på mitt rum här på Ekonomisk-historia institutionen i Uppsala (ekonomisk-historier är inte samma sak som national- eller företagsekonomer) men inget vet något om Sveriges äldsta OH-bild. Kan man misstänka Dan Bäcklund?
Hm, detta kan bli allvarligt.
Farbrorn hade i och för sig lite grann samma framtoning och komiska talang som Dan Bäckman, den berömda reportern på TV4. Men nej, jag tror han hette något annat.
Källhänvisning och research är inget vi i byggbranschen brukar spilla någon större möda på, men jag skall göra ett udatag här. (återkommer i frågan)
En kollega misstänkte Maurits Nyström – går snart i pension och är defintivt en farbror med föreläsningsvana.
Man får la hoppas att OH-bilden räddas till eftervärlden. Kanske kan placeras jämte Silverbibeln…
Jag har nog gjort mig skyldig till obefintlig källhänvisning såväl som otydlighet. Mannen i fråga jobbade inte på universitetet, han hade om jag minns rätt bl a chefat över de stora omläggningen i pensionssystemet och de oranga kuverten.
Men. Jag har lagt några krokar på gamla jobbet, snart får vi besked vad han heter. Den som lever får se här på bloggen.
Nu så – kollegorna på gamla konsultjobbet har gjort en gnutta ansträngning…
Mannen i fråga heter Gunnar Wetterberg, numera Sacos samhällspolitiske chef
Intressant inlägg! De håller ju på med en revidering av PBL nu, men vissa menar att det mest är kosmetiska förändringar. Vad tycker du man skulle ändra i PBL för att få en snabbare byggprocess (tänker ffa på överklaganden)? Och vad skulle man enligt dig göra med BBR?
När jag lyssnade på Jan Jörnmark för ett tag sen så fick jag den tanken. Hans vinkel är ju att PBL är 20 år gammal och inte uppdaterad, det är väl ganska lätt att säga med facit i hand.
Överklaganden är ett gissel – om man som jag är intressent – men jag köper den demokratiska principen. Däremot tycker jag det är pest att alla utan undantag tar för givet att en detaljplaneändring per automatik tar flera år. Man har gemensamt kapitulerat inför en omständlig byråkrati och administration. Det måste kunna ske snabbare än idag.
Nya regler om kvalitetsansvariga som byter namn till kontrollansvariga och annat bullshit låter för mig som navelskådning och självbedrägeri snarare än effektivisering. Det är samma personer som skall göra mer jobb med mindre pengar. Grattis för det.
Jag kanske inte var tydlig där ändå 🙂
Jag skrev häromdagen att det kanske inte är så mycket fel på våra regler – det kanske är sättet vi använder dem på som är problemet. Det gäller nog lika väl BBR som PBL och våra branschregler AB/ABT.
Detaljplanearbete som berör hela staden som Södra Älvstranden eller Kvillebäcken måste få ta sin tid. Helt ok. Men en liten ändring av verksamhetsändamål på en befintlig kåk skall inte ta fyra år i kvarnarna, det är inte fel på lagen, det är fel hur vi hanterar processen. Vi har ett uppmärksammat projekt inne i Nordstaden som är så gammalt, utan att någon egentligen varit emot själva sakfrågan (tvärtom) – byte från verksamhet till bostadsändamål.
Nu sitter vi med ett projekt i en kranskommun, huset är tomt och en hyresgäst vill in, kommunen ser det som klockrent ihop fastigheten med den nya detaljplanen som gränsar till fastigheten. Hyresgästen lämnar en lokal som lämpar sig bättre för annat ändamål, man minskar bilresor för många av användarna. Det är en winwinwinwin-situation. Problemet? Detaljplanen är trettio år gammal, den begränsar användandet till en ganska speciell verksamhet som flyttade för länge sedan. Man har haft annan verksamhet med tillfälliga bygglov under mer än tio år.
Nu vill vi komma till skott, men så fort ordet detaljplan nämns så sjunker axlarna och apatin kryper in i ögonen på nästan alla. Detaljplan? Det tar ju flera år!
Det behöver inte vara så svårt.