Redan vid rivningen av förra årets vinnare slogs det fast att 2009 krävdes något mer, något annat, något bättre. Typ ett slott.
Vi körde en sedvanlig arkitekttävling med parallella uppdrag – granskade alla två förslagen och klumpade ihop det i sedvanlig svenska dagisdemokrati så att alla deltagarna skulle vara nöjda.
Vinnarens bidrag:
Ett flådigt upplägg med lite färg och ett coolt namn på snedden. Akitekten skickade med ytterligare material faktiskt:
Såja, lite hästar och lull kom med också. Nåväl, byggaren fick rita om för att tolka om han förstått intentionerna rätt:
Godkänt. Arkitekten och hennes bror körde igång direkt med provsmakning av garnityret.
Prefablösningen kändes självklar och enkel.
Taklösningen blev lite bekymmersam och tornen i hörnen på slottet blev ingen bra konstruktion och ändrades i all hast. Arkitekten grymtade men accepterade tyst. Mer problem blev det att bygget och arkitekten jobbat med olika skala på ritningar, prinsessan som skulle stå i ett fönster och släppa ut sitt hår nerför fasaden – ja, hon var liksom för stor.
Hon fick plats i uppe i det nyss omprojekterade tornet. Helt ok med arkitekten.
Sen kom målarna och blåste över hela bygget med säker hand.
Så där ja. Där står det. Årets bygge – Pepparkaksslott 2009.
(det enda hus som blivit färdigt på fastigheten, i år med:)
——–
Det står omringat av arkitektens morsas badsalt, så om ni kommer på julgransplundring i januari så kan det hända att pepparkaksslottet smakar lite kinky… 🙂
——–
UPPDATERING:
När detta inlägg skrevs så rådde julstämning, glädje och pepparkakslycka. Det gick fort över. Klicka vidare på nästa inlägg, och nästa, och nästa…
Wow vilken process! Imponerande! Kul att arkitekten fått en roll i projektet! Nytänk!