Vi som jobbar tidigt i byggprojekt ställs emellanåt inför några svåra val. Vi måste välja entreprenadform och ersättningsform.

Det är en kamp mellan ont och gott, mellan misstänksamhet och förtroende, mellan den luttrade cynikern och den naive optimisten. I teorin är det bäst att köpa en funktionsentreprenad (tidigare kallat totalentreprenad) på löpande räkning i förtroende av entreprenör som är bra, ärlig och snabb. Maximal utväxling på entreprenörens kunskap, minimalt spill i onödiga handlingar och alla blir delaktiga i hela processen. Men fuck teorin, det skiter sig på något sätt ändå. Alltså, cynikern vinner och det blir något annat, vi kör på med det som ingen (nästan) tycker är bra men det är det vi känner till.

Galenskaparna illustrerar hur ett sådant möte om entreprenadformerna kan gå till.

(Sync vill gärna vara som anarkisten – ryck det med rötterna och se vart hönsen tar vägen – men hamnar till slut ofta i den flata sossegyttjan ändå, monarkin suger i vilket fall)