Vi som jobbar tidigt i byggprojekt ställs emellanåt inför några svåra val. Vi måste välja entreprenadform och ersättningsform.
Det är en kamp mellan ont och gott, mellan misstänksamhet och förtroende, mellan den luttrade cynikern och den naive optimisten. I teorin är det bäst att köpa en funktionsentreprenad (tidigare kallat totalentreprenad) på löpande räkning i förtroende av entreprenör som är bra, ärlig och snabb. Maximal utväxling på entreprenörens kunskap, minimalt spill i onödiga handlingar och alla blir delaktiga i hela processen. Men fuck teorin, det skiter sig på något sätt ändå. Alltså, cynikern vinner och det blir något annat, vi kör på med det som ingen (nästan) tycker är bra men det är det vi känner till.
Galenskaparna illustrerar hur ett sådant möte om entreprenadformerna kan gå till.
Sync Blog 
Fungerar funktionsentreprenaden bättre än totalentrepranderna???
Same same
ingen skillnad annat än att namnet ”Totalentreprenad” borde förbjudas vid midnatt för att aldrig mer få användas.
Det ger en helt felaktig bild av att en entreprenör tar ansvar för allt allt allt. Det händer inte i verkligheten.
Det vi kallar ”Total-” är egentligen en funtionsentreprenad, har alltiid varit och borde få sitt rätta namn. Nu.
Kan man inte kalla entreprenadformen för IE istället:
IngenEntreprenad – där Ingen tar ansvar för något?
Eller snarare: där Ingen tar ansvar för just ALLT…
Tja i min värld (och i alla andras möjligen, kanske) heter det fortfarande totalentreprenad.
Tyvärr – det är redan förbjudet häromkring. No more.
Funktions Funktions Funktions Funktions Funktions Funktions Funktions Funktions Funktions Funktions Funktions Funktions Funktionsentreprenad.
Så det så.
T
O
T
A
L
😉
Nog för att jag visste att ni var lite småtossiga där nere men att ni är SÅ HÄR tossiga, det hade jag ingen aning om. Stortossiga är ordet!