Follow that spårvagn

Jo, idag blev det dramatiskt i byggkonsultbranschen må ni tro. Väldigt dramatiskt. Lite ångestladdat också.

Så här var det.

Jag skulle träffa kollegan på en restaurang i Gårda för att luncha och sen kika på en kåk som en fastighetsägare möjligen skall köpa. Alltid skoj med nytt och ett möjligt uppdrag i några år framöver. Så långt positivt.

Jag åkte kollektivt från ett annat projekt med inte lika roliga förutsättningar. Ändå med bra känsla, det går åt rätt håll. Spårvagn till centralen, glömde nästan byta så jag hoppade av i sista stund. Smidig som en gasell. Känslan? Fortfarande positivt.

På nästa spårvagn, kändes bra. Ända tills jag kommer på att jag saknar min väska. Känslan. Förvirring, mental damage control.

Hoppar av vagnen och ringer spårvägens kundtjänst. Stigande ångest.

Går i huvudet igenom innehållet i min kära ryggsäck. Datorn (backup???!!), plånbok, nycklar, bilnyckel (reserven ligger på verkstan fortfarande efter 6 månader!!!), VISA-kort, VISA-kort, körkortet, bankdosan. Ångest, fyfanvaddumjagär, vadgörjagnu. typ.

Går in till kollegan på restaurangen, förklarar problemet för honom samtidigt som jag blir kopplad runt till samtliga anställda på Göteborgs Spårvägar. Samtalstid 15 minuter och 16 sekunder.

Kollegan ringer en taxi till mig och lånar ut sitt kort. Taxi kommer, jag hoppar in fortfarande med Spårvägens kundtjänst-whatever i luren. – Kör till Krokslätt!, säger jag. Chaffören kör. Då får jag besked att vagnen i fråga vänt i mölndal och kommer vara vid Korsvägen 13.54. Klockan är 12.59 och jag sitter på motorvägen mot Mölndal. Känsla – begynnande uppgivenhet, lite bitterhet och en gnutta ilska.

Ner på Mölndalsvägen, vi ser spårvagnen framför oss, jag säger att jag måste med den. Rött ljus. För oss, inte vagnen. Taxichaffisen drar om på insidan och startar en livsfarlig jakt på en spårvagn. Känsla – rädd!

—-

På Korsvägen hoppar jag på den bakre vagnen där jag suttit. Ingen ryggsäck. Skit!!! Nästa hållplats hoppar jag över till första vagnen, går fram till föraren och frågar: Har du fått i en …? Jaaa, säger han. en ryggsäck?. Känsla – lättnad.

Han visar att han samlat ihop VISA-kort och annt löst som någon slängt på golvet. Väskan var vittjad och tömd på exakt ingentin. Möjligen en hundring från plånkan. Känsla – Jag har osannolik tur. Oförtjänt och mycket.

——

En helt vanlig dag i byggkonsultbranschen alltså. 🙂

——

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s