ambiVALens

Idag är det det 19 september och vi skall välja vilka vi i Sverige skall som projektledare närmaste tiden. Jag som har tusen åsikter om byggbranschen och kan babbla ganska trovärdigt om nästan vad som helst känner mig ändå märkligt långt från att ha en klar uppfattning om vad jag tycker. Svårt val alltså.

Men välja något skall jag. Det finns knappt en blogg någonstans som inte uppmanar en att lyfta på röven och masa sig till vallokalen. Jag vill ju inte vara sämre. Så jag snor den bästa motiveringen av Frderik Backman:

”Det här är ingen politisk blogg, jag tror att ni och jag är hyggligt överens om det.

Men idag kanske man ändå ska säga något kort om det faktum att det här landet en mulen söndag i september har lagt makten över sin framtid i händerna på dig och mig. Vi kan ju tycka att det är rätt omdömeslöst att ge oss den sortens inflytande över huvud taget (du var förmodligen full igår, och jag är ju inte riktigt klok) men nu är vi trots allt här, och borde nog ändå försöka göra det bästa av situationen. För att vi kan. Och för att vi, i grund och botten, vill vara rätt hyggliga människor.”

Typ så.

”Idag har du chansen att gå och rösta i ett val där det finns parlamentariska krafter som försöker övertyga dig om att människor som är födda i Teheran, och deras barn, inte har samma rätt att bo i det här landet som jag.

Idag har du chansen att berätta vad du tycker om det”

Och så också.

——

För övrigt så är jag på god väg att bestämma mig. Jag använder uteslutningsmetoden, funderar på vilka jag inte tror fixar själva ledarskapet och projektstyrningen. Krasst.

Detta är inte helt utan ambivalens. Det blir olika utfall beroende på vilka kriterier jag använder.

Jag kommer ihåg att Bloggfrossa någon gång beskrev sig som en person med svår beslutsångest som mest grundläggande karaktärsdrag. Just idag vet jag hur det känns.

—–