Fick ett mail i tisdags kl 8.27
”Hej Sync
Hoppas att allt är väl med dig.
Har du möjlighet att genomföra en besiktning på en restaurang i Kungälv. Kort om tid.
Kör en samordnad provning nu på fredag. Hur ser det ut för dig/er”
—-
Jag ba – Va? Behövs det VVS-besiktning? Behövs det El-besiktning?
—-
Nytt mail:
” Fan vad bra
Ironsikt nog så läste jag din blogg om inlägget att man alltid gör allt för sent direkt efter att jag hört av mig till dig. Men så är det… Kände mig kanske lite träffad där.
Ja det borde vi ha, (VVS + EL alltså, Syncs anm.)
har blåst hela restaurangen så det är en del att titta på.
Jag hoppas att dom kör injustering i morgon av vent mm.
Strömmen skulle kommit på igår men det blev inte så.
Bygg är relativt klara
Rör lika så
= som det brukar vara i slutet”
—-
Min vänlige uppdragsgivare hade alltså läst på bloggen om dålig framförhållning.
Jag som just nu är inne i en grym vecka med övertid tre av fyra kvällar so far och borde veta bättre svarar naturligtvis – Jajamen, vi kan köra fredag eftermiddag och så får det ta den tid det tar.
(det faktum att det är fredag eftermiddag, långt hemifrån och att bygget är allt annat än färdigt verkar vara tydligen vara oväsentligt för mig.)
—–
”En vanlig dag på jobbet”
Lennart Wågströms blogg rekommenderas när du börjar andas igen.
Snälla – säg inget till Lennart. Det är ju precis det han beskrivit i sin blogg, och precis de sammanhanget man skall hålla sig för god för att delta i.
(OBS – jag var där fyra timmar i fredags, det var ingen katastrof, restaurangen kanöppna med ganska gott samvete. Ganska, alltså)