Läste på Fredriks blogg om en artikel i Ny Teknik där Per-Erik Petersson, Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, drar en lans för ökade anslag till byggforskning. Han efterfrågar framför allt en utveckling på energisidan. Vi skall sänka energibeovet till hälften innan 2050, utan att vi vet hur.
Klokt och korrekt, tror jag.
MEn jag håller med GJ, vi vet ganska mycket redan, vi har kunskap och kompetens men missar ändå att få i hop helheten.
Skall fundera på detta ikväll.
Sync Blog 
Hej Sync
Oj vad vi har funderat på det här. Var och en av delarna behärskar vi, men helheten får vi inte ihop. Vi har på Dipart skapat något vi kallar Stafettloppet där varje länk i kedjan skall göra en överlämning innan näste man får ta vid. Och jag predikar ”ta inte emot stafettpinnen” om den inte är hel. Spring inte framåt om du inte har allt med dig från början” Vi har kommit en liten bit på väg men enligt min erfarenhet så är det här det ofta brister, i varje fall för oss. I överlämningarna från arbetschefen till arbetsledare eller från arbetsledaren till gubbarna…. Oj vad vi kämpar och oj vad svårt det är…Och i teorin så enkelt.
Ja du Jens, det är en kamp.
För mig är detta lite grann kärnan i framgång. Att sluta upprepa sin fel.
Jag är ganska väl insatt i hur byggföretag funkar även om det inte är min huvudsakliga syssla numera. Vi på Sync senare tid haft fler uppdrag för byggare där platschefsstödet blir alltmer viktigt. Vi jobbar aktivt på att definiera platschefsrollen med fem- och tioårsperspektiv åt en uppdragsgivare.
Det är intressant – Vad har vi för förväntningar på en platschef om tio år?
Det jag annars ägnar min vakna tid åt är hur man bäst planerar och genomför ett byggprojekt från projektledarens eller beställarens synvinkel. Det finns så mycket som kan gå fel, någonstans i varje projekt så gör det ofta det också. Vi gör enkla fel som vi inte borde göra (eller ja, kanske en gång men inte en gång till).
Jag tror stenhårt på att det är där det börjar, i de tidiga mötena när bara beställaren och projektledaren och kanske en arkitekt eller byggare är med. Det är då man sätter ribban/ambitionsnivån/spelreglerna för projektet. Jag kallar det ibland för entreprenadfilosofi när vi pratar om hur det skall utföras, vilken entreprenadform som skall användas, vilken ersättningsform som är bäst, hur en vettig tidplan ser ut, vilka personer som passar bäst in i grundtanken, definierar beställarens förtsättningar och mål. Gör vi rätt val och analys i det skedet så blir projektet i regel bra, annars inte.
Med andra ord – vi måste prataomdet, även i byggbranschen. Mycket och länge.
Ni två (Sync och Jens) ÄR bra!
Håller med om att forksning kanske inte är det vi främst behöver idag – det beroro förståss på vilken typ av forskning man talar om.
”Spring inte framåt…” utan att ha alla med på tåget skulle jag vilja tillägga. Spring inte åt olika håll. osv. osv.
Om vi slutar springa framåt… så slipper vi kanske forskarna och andra detaljorienterade nördar?
Sync, när jag städar på nygamla bloggen kommer det visst upp gamla pingar på din blogg. Sorry. Skall se om jag kan undvika detta i fortsättningen.