Läsvärt om chefer

En läsvärd artikel på DN.se skriven Maciej Zaremba.

Läsvärd och tänkvärd för oss som är chefer eller som i mitt fall ibland hjälper chefer att chefa. Jag tillhör dem som gärna predikar om delaktighet och ansvar, som tycker det är viktigt med kommunikation genom alla led i våra projekt, som ibland ifrågasätter om demokrati verkligen är bättre än diktatur.

Så läsningen blev extra intressant för mig.

Smakprov ur artikeln:

”För några år sedan gjorde doktorn i ekonomisk psykologi, Ingrid Tollgerdt-Andersson, ett ambitiöst försök att jämföra ledarkulturer. Hon delade upp ett antal vårdanstalter i två grupper, en med hög sjukfrånvaro, den andra med låg. Därefter utfrågades cheferna och personalen. Resultatet blev oväntat. Det var anställda vars chefer betonade delaktighet, jämlikhet och medinflytande, som sade sig ”vara till för personalen”, som hade högst sjukfrånvaro.

Märkligt nog visade det sig att chefer som inte tog ”trivsel” i sin mun, som betonade ansvar, tydlighet, höga krav och rent av kunden utbrista ”jag är ingen mamma” eller ”jag tolererar inte …”, var mer demokratiska i praktiken: de delegerade både makten och ansvaret. Och deras personal höll sig friskare – utan massagestolar.

Tollgerdt-Andersson har funnit att trivselchefen gör tillvaron otydlig. Det blir oklart vem som bestämmer, vad som krävs och var ansvaret ligger. Dessa chefer törs inte säga ifrån – varken uppåt eller nedåt. Konflikter som borde ha lösts med en gång flyter ut i organisationen.”

—–

Artikeln beskriver också ett experiment där man utsatte chefer för ett minst märkligt upplägg på ledarutveckling.

Det var ingen chefskurs. Det var ”Schibbolet”, ett konstnärligt collage av prosa, lyrik och dokument, komponerat av musikern Julia Romanowska. Men det var i egenskap av forskare vid Karolinska institutet och med bistånd av Försvarshögskolan som hon stressade cheferna med Kafka, Majakovskij, klezmer och Maria Callas om vartannat.

Det var en hypotes som Julia Romanowska ville pröva, berättar professorn i socialmedicin Töres Theorell. Också han är bekymrad över svensk chefskultur.

”Den har många fördelar. Men blir det kris eller uppstår etiskt problem – vill ingen ta ansvar.”

Men ansvarskänslan är just en känsla, ingen intellektuell konstruktion. Tänk om konsten, som påverkar de snabbaste delarna av hjärnan, kunde liksom bakvägen ruska om chefspersonens sinnelag? Ta sig förbi överjagets hämningar och invanda tankemönster?”

Resultatet blev fantastiskt

—–

Shit, vad det blev komplicerat plötsligt med Syncs nästa uppdrag 🙂

—–