En dag när jag hämtade min åttaåring på fritids lite för tidigt så kom kom jag dit precis innan de skulle käka frukt.
Sonen uttryckte viss besvikelse: ”Meh, nu har jag ju tvättat händerna helt i onödan”.

Livet är hårt.

– – – – –

Ibland kan det kännas lite orättvist också. Livet. 

Som när man ansträngt lite extra och det förväntade inte blir av för att annat kommer i vägen. Lite så känns det för mig denna veckan. Jag står här med mina tvättade händer. Jag hade gjort plats i kalender och anmält mig till en workshop på Röda Sten, något helt annorlunda än det jag gör till vardags.

Röda Sten förbereder sommarens höjdpunkt THE COMMON ROOF: Göteborgs kollektiva hus med en workshop som siktar högt:

”…konstens och den sociala arkitekturens potential att hitta hållbara och demokratiska lösningar för människor att leva tillsammans.”

Typ annat än stram projektekonomi, strikta byggregler, stela byråkrater, ovanligt mycket möglig gips och en märkligt nog händelsestyrd almanacka.
Typ helt andra människor än dem jag normalt gnuggar mig mot.
Typ dålig tajming med allt annat som absolut måste ske just dessa dagarna.

– – – – –

Så livet är orättvist!

Jag menar stå på en byggställning i grupp med ett gäng MVM och blänga på möglig gips …

…eller fundera på futuriskt kollektivboende?

Dokumentera vattenpölar på en parkeringsplats i ösregn halvsju på morgonen …

… eller slöjda till modeller helt fritt från konsekvens?

– – – – –

Nåväl en bal på slottet? (katedralen i detta fallet)
Den kan vara trist och tråkig och.. och.. alldeles alldeles underbar!

– – – –