Grattis världen

Födelsedag. Igen. Femtioelfte gången.

Jag kommer få massor av grattis och i Whatsappen, på FB, i mess. Virtuella kramar och lyckönskningar. IRL så kommer jag bli ompysslad och bortskämd, med kärlek och omtanke.

Presenter? Vad jag önskar mig?
Hmm, fred på jorden så klart. Standardsvar.
Inget mer?
Jo, men, faktiskt, om jag får tänka lite och sväva ut så har jag några önskningar idag.

– – – –

Det här som pågått ett tag nu, att alla är så tvärsäkra och övertygade om just de har rätt och ännu mer att alla andra har fel. Att vanliga, lagom kloka människor väljer att hata, håna och spy sina tangentbordskaskader. Påhittade problem och motsättningar får stå i vägen för ett sansat samtal om klimat, mänsklighetens framtid. Så dumt.

Min önskan: Att den dumheten går över, att den tar slut

Det här som pågått ett tag nu, att människor på flykt samlas utanför vår gräns, i förtvivlan och misär. Att de lämnas att dö i Medelhavet. Att människor som gömmer sig för hundar och gevär, våra hundar och våra gevär. De som redan är i den värsta mardröm man kunnat tänka ut.

Min önskan: Empati återinförs som ämne i Livets Hårda Skola

Det här som pågått så kort tid att den som varit eremit ett par veckor kan ha missat. Världen har gått från en mental och ekonomisk högkonjunktur till ett undantagstillstånd. Ett mikroskopiskt litet virus fick alla att växla till panik.

Och nu. Flygen står stilla, människor slutar slutar resa och röra på sig. Affärer stannar av, verksamheter går under, delar av systemet kraschar.

Själv oroas jag för mina närmaste och min egen del i en smittspridning som redovisas i grafer. Grafer som alla förväntas förstå, men som fick västvärldens bortskämda människor att börja bråka och dasspapper och handsprit. Det kommer bli värre innan det blir bättre.

I flyktingläget i Turkiet och Grekland, i Libanon och Syrien. Människorna på flykt. De får också virus. De kan inte isolera sig, de kan inte bunkra dasspapper och kolla Netflix. Där kommer smittan bli snabb och brutal. Redan utan viruset var det en skamfläck för oss som låter det ske och ett helvete för dem som är fast i det, när ännu värre.

Prognosen är att de flesta ska bli smittade, några miljoner kommer att dör. Ett vaccin kommer om ett år eller så.

Min önskan: Att världen vaknar upp i en ny insikt

Tänk om världens alla människor vaknar upp, efter en period av rök och damm, om ett halvår i spillrorna av Coronapandemin, ser solen utan smog. Tänk om människorna inser att vi inte behövde flyga så mycket som vi gjort. Att en industri på lågfart gjort underverk för miljön. Att ekonomin bara precis räcker till det nödvändigaste och att slöseri med pengar, energi och klimat blir otänkbart.

Tänk om allt fler länder då rapporterar att kurvan har vänt och att spridningen stannat av, sörjer sina förlorade och tänker att det här skall inte hända igen.

Kanske att världens ledare och befolkningar tillsammans redan då insett att det krävs samarbete, samverkan, gemensamhet för att hantera kriser. Att samma samarbete, samverkan, gemensamhet är bra i en framtida vardag, när världen skall byggas upp igen.

Kanske är det ok att på sin födelsedag att drömma om en jättesal där stadsmän sitter på rad. Att de skriver på ett konvolut. Kanske inte så drastiskt som att alla soldater försvinner, kanske att det kommer finnas kvar något heter militär men att den är primärt till för att hjälpa, lindra och vårda.

Men, ändå, att en värld som fick in ett virus, tvingades starta om, och gjorde det lite bättre.