Yoko Ono skrev de fantastiska orden. Imagine. John Lennon gav dem sin röst och hela världen har sjungit med sen dess. Inte alla och inte hela tiden. 

Imagine there’s no heaven
Imagine all the people living for today

Tänk om vi inte hindrades av gamla påhitt och traditioner, daterade regler och vanor.
Tänk om vi kunde jobba med det vi har, gräva där vi står  

Imagine there’s no countries
Imagine all the people living life in peace, you

Tänk om vi inte stänger in oss med gränser
Tänk om vi med samarbete och samverkan kan lösa vår bästa framtid

Imagine no possessions
Imagine all the people sharing all the world

Tänk om vi alla blir så fattiga som aldrig trodde möjligt
Tänk om vi då måste tänka rätt

– – – –

Det är inte lätt att vara en medelålders medeltjock man som försörjer sig på besiktningar och kontrollansvar, på mansplaining och erfarenhet utan att framstå som besserwiesser. Ett av mina utslitna mantra – om jag lär mig av mina misstag så kan jag väldigt mycket nu – är sen länge uttjatat, men också helt sant. 

Det är inte lätt att vara en någorlunda ärlig besserwiesser när man inget vet. ingen vet vad som kommer hända, hur världen omkring oss ser ut om ett halvår eller ett år. Ingen vet om/när/hur hjulen rullar igång. Jag är gammal nog att minnas kriserna både 1990 och 2008 men också medveten om att jag just där och då inte såg skogen för alla träd.

Det är inte lätt att dessutom outa sin romantiska drömmarpersonlighet och vilja att leva en i John Lennon-värld. Kombon med pösmunkig välfärdslakej blir en lite för stor kontrast för att kännas bekväm. 

– – – –

Ok. Det är inte mig det är synd om. Det är de som blir sjuka nu, som blir sjuka snart. De som dör, de som lämnas efter. De som befinner sig i en mycket mindre skyddad del av världen, de som sitter i ett läger där uttrycket ”social distans” blir till ett hån. 

Inte heller som företagare lider jag någon större skada, troligtvis i alla fall. Jag har en del som rullar på, mycket som kan ske på distans. Men jag lider med alla de som ser sitt bolag, anställning och sin verksamhet i fritt fall, ser framtiden i en endaste nyans av kolsvart.

Så, det är inte mig det är synd om.

– – – –

Jag och mina närmaste kollegor slipar nu på vad vi skall göra i höst, hur vi kan göra nytta, var det behövs hjälp. Hur kan den svenska byggbranschen starta om? Vilka projekt kommer stå still? På vilket sätt får vi in John Lennon i den biden? Tänk om vi kunde tänka rätt.