ja, ibland blir det så. Allt annat hänger över en som regnvåta åskmoln och bloggen får stå tillbaka.
Klipper in en bild så länge så kan församlingen få tala om vad det är. Jag är bara en fejk-lantis och väldigt lite skogsmulle så jag fattar då inte i alla fall.
I senaste numret av Fokus så är en av mina tidigare beställare med på en mycket smickrande lista. Jag byggde allt för honom under tio år som entreprenör i liten skala, så jag tar åt mig pyttelite av äran också..
Han är med på lista över de som betalade mest skatt till svenska staten 2009. Tung skit alltså.
——
Det är väl det närmast jag kommer den listan. Någonsin.
Tyvärr 🙂
Tyvärr. Delvis rätt.
Jag är ju inte kommunal upphandlare för all del, men tycker nog att jag borde vara utsatt för fler försök.
Bjudresor är det riktigt dåligt med (men det händer), dyra krogbesök minns jag inte när senast begav sig, whiskey däremot fick jag faktiskt förra julen – Famous Grouse – inte min favorit men helt ok. Det var målarn som kom med den som present till julbordet, det har han gjort länge.
Jag får ett presentkort på Feskekyrkan av håltagarn också, varje jul, 250 kr. Glasmästarn brukar lämna någon mer handfast grej, något till köket hemma, jag misstänker att hans fru är inblandad i detta. Sen är det inte mer.
——
De där riktiga holmgångarna saknas, kanske är jag lite för obetydlig för att vara värd att mutas, kanske är jag bara naiv och ouppmärksam. Fan vet.
Jag tror att mycket av det här hör till generationen före oss. När jag började jobba som arbetsledare 1989 levde det kvar, men sen har det klingat av.
Jag stod för ett tag sen och pratade med en gammal kollega från stora byggbolaget, numera är han högt stående på en bostadsjätte. Han är ett par år äldre och fick vara med på mer dumheter än jag när det begav sig. Hans absoluta uppfattning är att det har ändrat sig betydligt, det var länge sen han var ute på fylleresa med kommunala beställare nu.
——
Mindre fuffens 2010 än det var 1989?
Jag vet inte varför det skulle vara så, jag tror inte att vi har bättre moral nu för tiden, vi har inte färre tillfällen heller. Kanske hänger det ihop med att datorer, mail och att det finns en uppföljning på ett annat sätt. Kanske är det för att järnhandlarn inte längre kan fixa vad som helst och skriva ”Skruv” på fakturan. Kanske har LOU den effekten att såna osunda relationer mellan beställare och entreprenörer inte byggs upp?
På TV häromdagen så hudflängdes Stefan Allbäck och hans beställare av byggtjänster, kommunala tjänstemän med en del på sitt samvete. Jag tycker det är påtagligt att farbröderna verkar vara pensionärer (eller nästintill) allihop. Bilderna från St Tropez var väl från början av nittiotalet, så man hade ju haft ett långt och troget förhållande, kan man säga.
Jag måste nog forska i detta, det låter för enkelt att vi sextiotalister skulle vara mer ärliga. Återkommer med resultat.
——
Det är svårt att gissa vad SVT´s granskning av Allbäcks Bygg och hans lite väl familjära relation till kommunala tjänstemän kommer leda till.
Några Sync-funderingar ändå.
——-
Jobbarkompisar
Gissningsvis blir det lite vakuum ett tag i kommunens organisationer. Övriga anställda måste ju få ventilera detta en stund. Säkert har några fått misstankar bekräftat, några tycker det var skönt att det kom fram, några är förfärade och besvikna.
Alla som beställer byggjobb och andra tjänster i offentlig förvaltning har fått en påminnelse i alla fall.
——
Den frånskilda hustrun.
Hennes bekymmer var att hon hade lite för få kvitton för att kunna sälja sommarstugan utan att alltför stor reavinstskatt. Att stugan var betald med mutpengar verkade inte vara hennes huvudbry, inte heller att hon åkt med på resorna och ätit på de fina restaurangerna bekostat av makes goda kontakter.
Jag fattar om hon vill skada sin exmake så mycket som möjligt, men det vore väl anständigt om hon lämna tillbaka den jävla lyxstugan till skattebetalarna, hon måste ju vetat hur det gått till. Länge.
——
Pressen
GP följer upp med flera artiklar, kvällspressen likaså. Hulthén är arg, läsarna tycke det är skit, alla byggen skall granskas, alla har hört snacket och man letar efter mer skojerier.
Lite blekt, tycker jag ändå. Detta var såpass väl känt att man borde hunnit göra mer research.
——
Ädelt
Jag trodde nog att man skulle snaska lite mer i kändisvinkeln i programmet. Sonen Marcus Allbäck jobbade ju på firman ett tag innan han blev proffs i bollsparkning.
Det hedrar Josefssons gäng att man inte tog den enkla poängen. TV4 hade knappast avstått.
——
Sist
Man måste haft skoj på UG-redaktionen när man hittade klippet (14.03 i i programmet) som fick illustrera Stefan Allbäcks fotbollskarriär. Öis möter Malmö FF, målvakten Nisse Hult (!) plockar ner ett riktigt tamt inlägg och kastar ut bollen till Bosse Larsson. Han älgar iväg och Allbäck klipper honom bakifrån.
Rött kort och goodbye. För Allbäck.
Det var i april 1971. Nu var det dags igen.
——
Uppdaterat : Aftonbladet vinkel är faktiskt ganska intressant.
Så det var så som ryktena sa. Allbäck.
——
Jag har aldrig jobbat med öisarna för all del och har ingen sympati för byggmästare Allbäck, men jag har en gammal skolkamrat som jobbar där på firman numera. Han sliter stenhårt som platschef på ett bygge (som flashade förbi i bild), jobbet växer i omfattning och han har små resurser omkring sig. Uppbackningen från cheferna kan ju knappast varit på topp om krishantering och mörkläggning varit överst på dagordningen sista tiden.
Där på det projektet är det inte en kommunal beställare är kanske bäst att tillägga.
Jag lider med kompisen och det han kommer få utstå nu, det måste varit slitsamt senaste månaderna ändå med allt tissel och tassel. Nu när det ligger uppe på bordet på är nog inte Allbäck-loggan så rolig att använda på anbud och offerter.
Livet är hårt.
——
Jag vet inte om det var så kul att få rätt.
Synd. Annars tycker jag oftast det är skoj.
Sync är emellanåt med och roddar ombyggnader av restauranger och andra publika lokaler. När vi bygger nytt och bygglovspliktigt så gäller det att uppfylla tillgänglighetskraven. Så gott det nu går.
Entrén är ofta svår. Ibland ligger lokalen en halv trappa ner ifrån gatan, ibland är det ett granitsteg eller två upp från trottoaren. Det är alltid en avvägning av hur mycket vi skall göra för att rullstolsburna skall komma in. Sen gäller det att bygga ett bra HWC, det brukar funka bättre.
Det brukar inte vara så svårt att övertyga krögare om att bygga bra HWC, det ligger liksom i kvaliteten på restaurangen att det finns schyssta dass som funkar för alla. Värre då att bygga ramper på trottoarer eller montera trapphissar, det brukar bli bygglovsbekymmer och utrymmesbrist.
Det är när vi bygger alltså. De restauranger som redans finns i verksamhet kan ju se ut nästan hur som helst.
——
Sync har en ny favoritrestaurang. Indisk mat, stora portioner, välkryddat och en krögare som charmigt säger att han lagar ”bästa maten i stan, antagligen i hela landet!”. Sen skrattar han gott. Obekymrad och nöjd med vårt smicker.
Vi vet inte om han vet att den förre kocken på det stället togs av daga i en ”uppgörelse i den undre världen”. efter det var det stängt länge…
Det enda som inte får full poäng av Syncs testpanel är just restaurangens WC. Om man jämför med vad vi måste bygga i en ny restaurang är det komiskt.
Här rullar ingen rullstol in. Det står en stolpe mitt i, det är så trångt att man måste luta sig mot stolpen när man pissar. Sen finns den nivåskillnad strax fram WC-stolen så man får liksom stå en bit ifrån och sikta ordentligt. Inte lätt.
Nu är jag ju så trygg i min manlighet att jag kan sitta ner och kissa, men för alla andra tuffingar i byggbranschen kan det bli problem. Machoattityd kan vara ett handikapp.
——
Min pappa jobbade med trycksaker förr i tiden, alltså på nittonhundratalet.
Där kunde det ibland komma en kund som behövde nya visitkort. Kunden hade en jättefin layout med klar uppfattning om färger och typsnitt och sånt. Men kunden kunde också ganska ofta ha glömt att telefonumret skulle finnas med. Namnet på ett visitkort är möjligen viktigast men telefonnumret är nog själva grunden ändå.
Samma århundrade så gick jag i skolan. Jag hade en, på ytan lätt sadistisk, lärare i skolan som cyniskt hävdade att hans svåraste uppgift var att eleverna att skriva sitt eget namn på rätt ställe när det var prov.
Det borde vara den mest enkla uppgiften och basala informationen. Tycker man.
——
I min dagliga gärning så hjälper jag ibland småbyggare att granska deras avtal och offerter. Jag läser igenom, kommenterar syrligt, gottar mig åt syftningsfel och oavsiktliga tvetydigheter. Byggarnas relation till privatkunder har väl sällan varit mer aktuell än nu. Jag tror ganska mycket av de bekymmer som uppstår kan undvikas om man snackar färdigt innan och skriver ett bra avtal.
Igår hade jag ett projekt på skärmen där det mesta var riktigt bra i ordning. Det rörde sig om en villatillbyggnad i Skåneland. Det fanns ett bra underlag av arkitekten, både beskrivning och ritningarna så fint ut. Min kompis byggarn hade gjort en offert och fått den accepterad. Märkligt nog.
Förmodligen var priset rätt, det kan jag inte bedöma men offerten saknade datum och uppgift vem som skickade den (!). Det fattades dessutom uppgift om vad man faktiskt lämnade pris på att göra och när det kan tänkas utföras.
Kunden köpte det ändå 🙂
——
Så – Sync lanserar därför förkortningen
BIM – Basic Information Moron.
(det betyder ungefär ”Skriv ditt namn på offerten, idiot” på tyska fast är vänligt menat. Tro inget annat.)
——
Ikväll är det dags för Uppdrag Granskning att påskynda pensionavgångarna på Familjebostäder i Göteborg och möjligen få en och annan entreprenör att framstå som smått ohederlig.
Om nu ryktena stämmer.
Just idag önskar jag att jag hade en TV.
——-
Min vilja att se det kommer nog ur samma drivkraft som när man stannar för att titta på en trafikolycka. Jag skäms i förväg.
——-
Eftersom jag trots allt känner mig själv och tror mig ha en helt objektiv uppfattning om min uppenbarelse, mina brister och tillkortakommanden kan jag bara säga:
– Det säger rätt mycket om er andra som också är farsor. Skärpning!
——
Sync Blog 