…två gånger är en gonggong, tre gånger är en trend. Jag har i veckan fått tre kommentarer om att jag inte producerar något. Inte egentligen, inte något riktigt. Som om jag behövde den påminnelsen:)

Bevis 1

Kollegan har också en liten pojke hemma, Sigge 6 år. Sigge var sjuk nu i veckan och hans pappa fick vara hemma med honom, på den tredje dagen var Sigge feberfri och pigg och hans far ganska rastlös. Så de tog en promenad, vi möttes i city och gick till en fastighet vi skall börja jobba med. Jag skulle ändå dit på balkongbesiktning en timme senare så vi satte ge oss på innergården och filosoferade om kommande uppdrag.

Sigge var inte nöjd med situationen, han hade förespeglats att han skulle få följa med till pappas jobb. I Sigges värld innebär det att man skall in en byggarbetsplats. Det tog tre sekunder på innergården innan han frågade:

–          Var är ditt jobb, pappa? Här finns ju inga plankor.

Besvikelse och ilska, han var lurad. Hans pappa jobbar numera med telefonen, datorn och kameran. Möjligen också med sin närvaro och talförmåga. Sigge var inte imponerad. Inte alls.

Bevis 2

Jag ringer hem, Ludvig 5 år svarar, vi pratar lite. Han frågar vad jag gör, jag svarar att jag jobbar, han frågar hur då jobbar, jag säger jag sitter vid datorn. Han frågar lite mer eftertryckligt:

–          Ja, men vad gör du? Egentligen. Hur jobbar du?

Märkligt nog har pojken någon föreställning om att man faktiskt borde ha ett synbart resultat efter sig om man bedriver byggverksamhet.

Bevis 3

Jag käkade fredagslunch med en kompis. Kompisen har en byggfirma sen tolv år. Hårt liv och mycket ringande och fixande alltså. Kompisen berättade om den kommentar hans fru brukar lämna ibland när det ringer mitt i middagen och han bara måste ta det.

–          Du är ingen byggare, du är ett djävla callcenter!

Att hennes make driver en byggfirma betyder ju inte nödvändigtvis att han spikar hus dagarna i ända, men påpekandet har en poäng. Han pratar väldigt mycket i telefon.

Slutsats

Det här har jag sagt förut. Vi ägnar mycket tid åt att elektroniskt flytta vårt fokus till någon plats som känns viktigare just för stunden. Istället för att koncentrera sig på det som ligger/sitter/står/rullar rakt framför näsan på oss. Verkar dumt.

——