Skönhetens tillflyktsort?

Ja, mycket skall man få höra innan man får hörapparat. (sen kan det ju möjligen bli lite mer ändå)

Sync besökte CMB Chalmers idag för en lite för dyr lunch sett till själva maten. Det kompenserades dock av sällskapet (träffade på några arkitekter jag ser för sällan och en projektledare som var besiktningsman 1994 när jag var platschef och byggde kontor åt Göteborgs Hamn – long time och allt det där 😉 ) och ämnet förstås. Det handlade ju om byggbranschen och arkitektens roll i densamma. Jag brinner lite extra för just det att prata om den roll och påverkan var och en av oss har i den stora bilden.

Denna gången var det arkitekturprofesser Claes Caldenby som pratade om sitt imponerande, trägna arbete under många år.  Han berättade om hur arkitektens roll förändrades i slutet på 60-talet och början på 70-talet. Detta är påtagligt i Sverige men märkligt inte lika tydligt i motsvarande länder i Europa.

Jag har så många sarkasmer i ämnet att det kan bli en bok så jag besparar oss alla detta och kör en helt annan vinkel. Det var en bild Caldenby la upp på duken som jag fastnade för, och ett uttryck på bilden – Skönhetens tillflyktsort?

Va, wtf? Diametralt motsatt till Produktionsanpassad projektering ligger Skönhetens tillflyktsort. Autonom och med maximal konstnärlig frihet, då blir det bra arkitektur. Eller?
Slutsats – om ingenjörer/ekonomer (dvs projektledare) får bestämma så blir det dåligt, typ.

Från vänster till höger – Autonomi där arkitekten bestämmer själv, heternomi där någon annan bestämmer över arkitekten.
Nerifrån och upp – Minustecken (dåligt) till plustecken (bra).
längst upp till vänster så har alltså A sin Happy Place.

Caldenby avslutade med med samma bild, nu med ett tillägg att den proffsiga arkitekten håller sig i mitten  och även med en ganska storslagen fråga som krydda.

Bild CMB

Det där molnet i mitten – ”Professionalism” – känns ju perfekt i mellanmjölkens land, men kanske lite fegt? Det kan väl bli väldigt bra även om arkitekten rättar in sig i en ”svensk” struktur och skapar något i gott samarbete med byggherre och byggmästare? Längs upp i högra krysset, tack. Stenhårt med sträckt vrist.

– – – – –

Men så var det frågan om frågan.

– Hur får vi det kollektiva självförtroendet i byggbranschen att växa?

Ja, herregud, här gick det snabbt från arkitektens roll i branschen till hela alltet på en gång. Caldenby och moderatorn lämnade ca 20 sekunder för fri diskussion.
Självförtroende – Hur skall det gå till?

– – – – –

Jag behöver nog fundera mer på det där. Återkommer.

– – – – –

Slöseri att ignorera en sån bra rapport

Jag vet inte om det är EU.valet eller VM-kvalet som stått ivägen. Rapporten kom för mer än en vecka sen och hela Sverige låtsas som ingenting. Pinsamt.

Ni vet vad jag tänker på – Chalmers nya rapport

”31 rekommendationer för ökad lönsamhet i byggandet– att minska slöserier!”

Jag vet att jag är sent in på den här bollen, ni har säkert läst alla 65 sidorna och startar måndagen med ett leende på läpparna och känslan av att nu dj-vlar skall jag minska slösa med resurser. Nähä. Inte det. Synd, för det är bra läsning. Inte så lite inspirerat av Sync Blog (lite torrare format bara) men det bjuder vi gärna på härifrån.

Själv orkade jag med 23 sidor nu på söndag kväll.  När barnen somnat och sambon jobbar för hushållets skull så sitter jag med laptoppen på magen. Ihop med en riktigt rökig whiskey så kan Per-Erik Josephsons och Lasse Saukkoriipis redovisning forskningsresultat kännas långtråkigt, trist och, och, och helt nödvändig.

Det är en lång upprepning av kända sanningar och en viktig påminnelse om det som inte funkar så bra i byggsvängen. Sync Blog tar härmed på sig bördan att motivera varenda ett av de 31 rekommendationerna! (Men det tar ett par dar…)

31 rekommendationer för ökad lönsamhet i byggandet
– att minska slöserier!