Byggbloggare von Platen

Byggvärlden har fått en tung gästbloggare, Fredrik von Platen,
(Arkitekt SAR/MSA, senior adviser, Fd. ordf för Sveriges stadsarkitekter, 1989- 2003 ställföreträdande generaldirektör för Boverket.)

Med rubriken Hela bostadsmarknaden har gått i baklås”  gör han ett svep över byggbranschen, projektutvecklarna och bostadsdebattörerna i ett av de mest heltäckande inlägg jag läst på sistone. Ingen går fri från skuld där, inte ens det egna skrået.

Tyvärr svingar han onödigt och, som jag tycker, lite väl raljant och fränt om vad som pågår praktiskt på byggena. Det är synd för annars är mannen en citatmaskin.

Exempel:

Min egen yrkes­organisation, SAR/MSA påstår yrvaket att vår bostadsminister gynnar kvantitet på kvaliténs bekostnad. Som om vi arkitekter tycker att det byggs för mycket? Eller skulle vi arkitekter vara så aningslösa att vi tycker att det ska bygga färre och dyrare bostäder?

Sync: 🙂

– – – – –

Handen på hjärtat branschkollegor; tror vi på allvar att våra processer, från idé till färdig bostad, verkligen funnit sin ideala form, efter vilken allt annat i samhället ska anpassa sig?

Sync: Nej
– – – – –

Ty byggentreprenörer ”tar höjd” redan i sina anbud för alla de fel som de rent statistiskt brukar göra och som vi inte kommer ifrån att behöva rätta till. Att entreprenören därför schablonmässigt saltar entrepre­nadpriset med 40 % är inte ovanligt.

Sync: Nej, så är det inte.
– – – – –

Ett är säkert, det förekommer sällan någon skriftlig dokumentation från ett avslutat bygge om vad som gått fel och som absolut inte får upprepas i nästa.

Sync: Alltför sällan, men det förekommer.
– – – – –

En byggarbetsplats idag är dåligt organiserad. Man har numera, i de flesta fall, lärt sig att täcka över och väderskydda byggmaterialet som ska byggas in i huset. Men i gengäld har man dålig uppsikt över vad som ligger under presenningarna.

Sync: Nej, von Platen, så är det inte. Inte alltid.
– – – – –

Minnet i vår bransch är kort och intresset att läsa om andras erfarenheter är nästan obefintligt. Var den själv­kritiska tiden för tio år sedan en period av moralisk upp­rustning eller kanske bara läpparnas bekän­nelser efter en rad skandalösa byggen och avslöj­anden om karteller?

Sync: Ja, det kan man fråga sig 🙂
– – – – –

Vi har en feltänkt obligatorisk byggfels­försäk­ring, som praktiskt taget aldrig betalat ut någon ersättning och som branschen finner sig i. Det är ju bostadskon­sumenten som i slutändan ändå betalar premien. Det är som att betala till något beskyddande mc-gäng som sviker när det verkligen behövs skydd.

Sync: Har tyvärr ingen erfarenhet av MC-gäng på det viset
– – – – –

De flesta beställare måste anlita ”ÄTA-konsulter”, för att hitta kryphål för att inte bli helt blåsta av entreprenören, som i sin tur anlitar tvistemålskonsulter. Branschen är full av mellanhänder som inte höjer värdet på bostaden som produkt lika mycket som mellanhanden kostat. Det är per definition att betrakta som slöseri

Sync: Aj, Det gjorde ont på mig.
– – – – –

det är lönsammast att fortsätta bygga orationellt och dyrt och upprätthålla en prisnivå som innebär att man nätt och jämnt bygger för de ca 10 – 12 000 tillkommande hushåll i vårt land som årligen kan ha råd att flytta till en nybyggd bostad.

Sync: Kanske det
– – – – –

…pris­nivån går att upprätthålla genom att det är ett litet antal dominerande byggentre­prenörer i landet som sedan ett drygt decennium ”extraknäcker” som försäljnings­bygg­herrar genom att åt sig själva bygga bostadsrätter, som sedan säljs till ofta okunniga bostads­rätts­föreningar på till­växtorterna

Sync: Ok
– – – – –

Puh!

Mycket på en gång och nästan övermäktigt att analysera. Marknadskrafter, tillgång och efterfrågan, avsaknad av internationell konkurrens, kapitalets ovilja att konkurrera ut sig själv, skråtänkande, den tröga processen och avsaknad av erfarenhetsåterföring.

Den som orkar läsa rubbet klickar med fördel här.

– – – – –

100 nya år av tillväxt?

Ibland blir man förvånad.

Ibland blir man skraj.

Ibland blir man bara jävligt sugen på att driva hårt med människor som tar sig själva på stort allvar. Men det blir blir lite makabert när alla redan runt står i ring och runt stackarn och skrattar rått. Så känns det när jag kastat bort fyra minuter på den här sopan.

Calle har redan uppmärksammat honom. Det var ju inte så överraskande, Calle reagerar med med ryggmärgen, han har tagit klar ställning politiskt och har sin uppfattning klar. Jag är mer oprecis i min övertygelse rent politiskt, men det här utspelet fick mig inte att pendla över till alliansen direkt.

Bloggen På Slak Lina har också gjort ett nummer av den tämligen usla youtube-filmen. Han ser det mer ur ett annat perpektiv. Bloggaren är reklamgubbe med näsa för vad som funkar  i social medier. Han sänker den stackars centernissen jäms  med tubsockorna. Jag håller med. Man kan missta detta för en ganska dålig Killing-sketch. Det är svårt att ta på allvar.

Hade jag varit elak så hade jag skrivit något elakt om ett brillmongo utan koll på byggbranschen som missat intagningen till centerstämmans broilerskolan och måste hitta på tillräckligt korkade upptåg för att överhuvudtaget komma in på valbar plats i någon lantiskommun  där centern ännu inte gjort bort sig fullständigt. Men det gör jag inte.

Rent sakligt istället. Han hänvisar till en rapport som är väl känd häromkring sen länge. Hade han läst och förstått något av den så hade han också vetat att de dyra och svåra felen begås på konsultkontoren och i styrelserummen, inte på byggena. Kommentaren om kaffe och cigaretter räcker egentligen för att vifta bort det hela som trams. Men han har rätt i att byggbranschen har usel utveckling vad gäller produktivitet. Däremot kan knappast våra fackföreningar lastas för det.  Sen har vi många många andra saker att ta tag i och göra bättre, men det tror jag Jonas Pettersson inte ha noterat. Istället plockar han lättköpta poäng utan komma med ett enda konstruktivt förslag själv.

Så – 100 nya år av tillväxt?

Om Jonas Petterson representerar Centerns tillväxt så lär det ta ungefär hundra år innan jag ens funderar på att lägga min röst där.

(oj – jag tog just politisk ställning – blygsamt men dock)