Kontrollplan – en ren skitsak

I alla kvalitetssystem som jag har sett så ingår det en slags egenkontroll. Ofta innebär det att du skall fylla i en checklista när du gjort en viss given del av din arbetsuppgift. Alla har säkert sett listan på väggen i en del offentliga toaletter. Det står vem som senast städade och när hon (för det är fortfarande oftast en hon) städade sist. Har du sett en sån lista så vet du också att det inte är någon garanti för att toaletten är fräsch, besökaren innan dig kan ha ställt till det ganska ordentligt. Men heller inte att den är nödvändig, det finns ju fräscha toaletter utan lista på väggen också.

I byggbranschen har vi många kontrollplaner. Mig veterligen har det inte hjälpt upp kvalitén i någon större utsträckning, men det håller igång en hel del konsulter, det är helt säkert. Någon gång när jag har behövt förklara för en novis hur en kontrollplan fungerar så har jag använt toaletten som hjälp. Eller rättare sagt – toalettbesöket, det man själv gör, för sig själv. Alla kan det momentet, och det underlättar.

För att kvalitetssäkra det hela måste man upprätta sin checklista med de punkter som är kvalitetskritiska. I detta fall kan det vara:

1.      låsa dörren
2.      kolla att det finns papper
3.      sitta ner
4.      använda pappret
5.      använda toaborsten
6.      tvätta händerna.

Checklistan hjälper dig att lösa detta, du missar inget och du gör det i rätt ordning. Rent teoretiskt är det så.

Om man utvecklar sitt kvalitetssystem lite så kan man ha instruktioner för hur man skall agera om något gått snett. T ex om man kissat på golvet – då står det förmodligen ”Torka upp efter dig, din gris!”. Eller om man kanske haft lite för bråttom, sprungit in och lättat ett halvkilo, och sen insett att det saknas dasspapper. Då kanske det i din checklista finns förslag på alternativa lösningar, t ex dagens Metro, en bättre begagnad pappershandduk eller dina strumpor. Hursomhelst är det viktigt med erfarenhetsåterföring och eliminering av upprepade fel, för det här är inget kul när det händer.

Det vore ju egentligen ett rimligt krav att inte bara städaren utan även vi som toalettanvändare kunde kvalitetssäkras. Om alla hade en sån checklista och följde den så skulle det underlätta för den som har det som jobb att hålla fräscht mellan våra besök på toa. Det vore väl bra!

Annonser

Vi var kungar i Warszawa – på olika sätt

På ett bygge så tog vi in ett par polska murare. De hade bra referenser, men hade väl inte funnits med i en officiell svensk lönelista ännu, om man säger så. Vi ordnade så att de fick anställning i ett svenskt företag med kollektivavtal och polsktalande löneadministratör. De var med oss i 18 månader på det projektet, nästan från start till mål. Killarna fick plötsligt 130 kr/tim och tog ett stort kliv in i samhället. Åtminstone på pappret. De kunde inte prata svenska och min polska är inte mycket bättre, men vi använde teckenspråk och, så småningom, en svensktalande polack som tolkade.

Att våra polska vänner inte kunde delta i snacket i matrummet eller ute på bygget gjorde tyvärr att det var en viss distans mellan dem och oss. När vi skulle ordna en liten studieresa efter en lyckad etapp på bygget så tänkte jag slå två flugor på smällen. Jag tänkte att vi kunde vända på steken, att vi åkte till deras hemmaplan där vi blir utlänningar och de blir de infödda.

Vi bokade in en helg i Warszawa, flyget dit är ju faktiskt nästan gratis. Totalt 25 personer var vi (byggnadsarbetare, beställaren, mäklarna, arkitekten, antikvarien) 23 svenskar och 2 polacker. Två nätter på hotell och några bra studiebesök blev det. Vi fick en rejäl påminnelse om att andra världskriget faktiskt hände på riktigt och att vi svenskar historiskt har våldsfört oss på Polen många gånger om. Min plan funkade ganska bra – den att våra polska vänner skulle ta kommandot, men lite blygsel och respekt för överheten bromsade fortfarande.

Den andra kvällen i stan fick vi en middag med fem rätter som var och en täckte dagsbehovet av kalorier och fett för en mindre armé. Ihop med en gedigen tömning av vinkällaren så tog det knäcken på halva (det då blivande) Sync. Dock inte mig eller min bror. Nejdå, vi skulle på lokal också.

En av de polska murarna Janne (pseudonym) uppnådde på nattklubben det jag tänkt mig. Han blev kung i baren. Han hade med sig kanske 15 svenskar, han var den enda som kunde polska och han var vår ledare just då. Jag hoppas att det kändes lika bra för honom som för oss.

Janne (fortfarande pseudonym) hade ju också fått en rejäl middag i magen, och tog upp en grej som han startade kvällen innan – han hetsade till vodka-race. Ett klassiskt scenario – chefen skall supas under bordet. Fast denna gång lite mer raffinerat, i Polen med en polack mot en svensk och vodka i floder. Omdöme, självbevarelsedrift och ansvarskänsla borde naturligtvis hindrat mig att anta utmaningen, tyvärr var de egenskaperna kvar på hotellet. Men märkligt nog så stod jag distansen ut. Janne kroknade efter en 7-8 vodkashots, och jag blev vodkakung i Warszawa.

Helt säkert är att middagen på 7 000 kalorier, tjockt med stekflott på smörgåsen och att jag vägde 40 kg mer än Janne påverkade utgången till min fördel. Den egentlige kungen den kvällen, Janne (som ju heter något annat), hade förhoppningsvis ett par fantastiska dagar hemma i Polen med sina nya svenska kompisar. Vi hade i alla fall skoj.