Sökord på Sync Blog en helt vanlig vecka

oseriöst anbud, blåvitt år 1982, kranmontering, diagram mars planeten, sunfleet omdöme, polskt byggmaterial, peter leckne, cirkeldiagram, instruktion+toaborste, lean, steni, daniel kvist, svångremmen ackord, kapa gips, blogg byggbranschen, plattor, poatissallad, dorre vägg, gör din egen diagram, kontrollplan, vad betyder ue i byggbranschen, centrala lägenheter göteborg, ny på jobbet, ue arvode, vad gör du om femton år, svara anbud, 10:e planeten + jordens undergång, långhåriga killar, sync, grovis med kompis

Något som verkar konstigt?

Nej, lite byggbransch och sånt är det ju – men…

”instruktion+toaborste” ger mig rysningar. Vem söker på nätet efter sådan information? Varför hamnar han här? För det är väl en han? Är det en representativ läsare av Sync Blog?

Jag är lite rädd.

Jag har närt en kapitalist vid min barm!

Eller rättare sagt – jag gör det fortfarande. Hon är sju år och betydligt mer intresserad av att utveckla inkomstkällor och vinstoptimering än jag nånsin varit. Hennes yngre bror har i helgen blivit äldre, han fyllde fem, men är fortfarande lika naiv som tidigare. Familjen AB har en tveksam inställning till företagandet som sådant.

Sjuåringen har fått tipset att hon sälja teckningar, och är det något hon kan producera i mängder så är det just teckningar. Hon har i dagarna utvecklat en ny produkt – hon ritar en varelse ganska lik mumintrollet fast med egen fri tolkning. Hon gör detta i konceptuell form, hon upprepar sitt grundtema och varierar bara lite grann. Vi har gemensamt estimerat ett troligt marknadsvärde till 2 kr/st, och nu sitter sjuåringen och räknar på hur många hon måste rita för att få ihop hundra spänn.

– Pappa, måste jag rita femtio stycken för att få hundra kronor?

– Ja, men du kan ju kanske sälja dem dyrare. Om du tar femtio kronor styck så behöver du bara rita två stycken.

– Hm, men då får jag sätta dem i en ram. Då kan jag sälja dem för femtio kronor!

Hon kommer alldeles osökt i på sin farbrors domäner med andra ord – marknadsföring. Hon vill helt skamlöst sälja dyrt med hjälp av en snygg paketering. Som ansvarig för barnets värdegrund ifrågasätter jag resonemanget, jag undrar hur samma teckning kan bli så dyr plötsligt bara på grund av en ram. Hon tänker i två sekunder och säger frågande:

– Ok, men jag kanske kan på tjugo kronor i alla fall?

Aha, en gnutta samvete! Vad glad jag blir. Kampen mellan naiv humanism och kapitalisten inom henne fortsätter trots allt. Men visst är det påtagligt att till och med små barn ser att paketeringen kan vara dyrare än innehållet. Tänk om byggbranschen hade den insikten. Då kanske vi fick ordning på materialkostnaderna, dubbelugnar och människor som köpt grisen i säcken.