Björn Skifs spelade huvudrollen i filmen Strul. Jag minns inte riktigt handlingen men helt klart så byggde den filmen på myterna om den fumliga hemmabyggaren och de hårda hantverkarna. Det finns några repliker som jag lagt på minnet, en är när Skifs desperat försöker visa att han minsann kan en del själv och för att förstärka detta svagt klämmer ur sig: – Jodå, jag, öh, hade fyra i slöjd!

En annan replik är när han avslöjar att han har lite dåligt med kosing att betala med. Alla hantverkarna i kaoset stannar unisont i rörelsen, det blir dödstyst på en sekund, och en av dem blir aningen hotfull när han säger: – Ingen deg – inget kneg.

I övrigt är det nog en skitfilm om jag kommer ihåg rätt.

Men det finns en klar polarisering mellan privatkunderna och småbyggarna som Björns Skifs tar fasta på. Privatkunder som inte får tag på bra hantverkare och byggare som helst inte vill jobba hemma hos folk. Vad är det här om egentligen? Bägge sidor är beroende av varandra och Anders Borg har ju dessutom fixat ett sanslöst generöst ROT-avdrag som borde trigga bägge sidor. Det borde ju vara jättebra för alla om byggarna fick mer sysselsättning och folk fick ordning hemma på torpet.

Är det så här?

Myten om att hantverkaren – han som inte ringer tillbaka, inte gör klart, inte gör det så bra – den lever och får ny näring och bekräftelse hela tiden. Det ser man i kommentarerna här på Sync Blog och inte minst på www.byggahus.se

Myten om privatkunden – han som kan själv (men bara nästan), han som är velig och ändrar sig stup i kvarten, han som inte riktigt har råd att göra allt han vill, han som inte begriper att det kostar timmar att bygga hus, han som skall hjälpa till själv för att spara pengar– den myten frodas och blir värre varje gång Ernst eller Timell visar nunan i TV-rutan och renoverar en sommarstuga på 55 minuter inklusive reklampauser och produktplacerade skruvdragare.

Jag begriper inte varför myterna lever kvar. Det är en gigantisk sektor inom en av näringslivets största branscher och utfallet borde vara som vilken normalfördelningskurva som helst. Det är naturligt att några procent ab projekten ballar ur och där kunden blir rejält missnöjd, ungefär lika många som i så fall blir riktigt nöjda. Sen borde det vara en stor mängd kunder som blir ganska marginellt bättre eller sämre tillfredställda än de förväntat.

Men fan vet om normalfördelningskurvan gäller här?