Vi väntar tillökning. Som flitig användare av sociala medier så tillkännages det på detta sättet. Det blir minst två stycken. Kanske tre. Tillökning hos familjen mitt ute i skogen, vad gör de där egentligen utan TV och telefon? Kaniner tänker ni nog.

Precis. Kaniner. En av mina barns föräldrar har hastigt och lustigt bytt fot, ändrat inställning, kommit till insikt eller hellt enkelt blivit söndertjatad. Hon har accepterat kaniner i familjen.

Vad gör man när detta händer? Jo, direkt efter investeringsbeslutet tagits så ringer man entreprenören (pappan i detta fallet) och meddelar glatt händelsen och sen i samma andetag också droppar att han minsann skall bygga en bostad till våra kaniner i helgen. Jaha. Vad hände med projketeringsskedet och det viktiga i att tänke efter före? Har ingen i familjen läst den här bloggen någon enda gång?

Nej, här sticker beställaren iväg och kollar på det roliga först. Små söta kaninungar och tillbehör. Intresset för själva buren eller huset de skall bo i är klent. Nåväl, jag googlar på kaniner(!) för första gången i mitt liv, lär mig ungefär ingenting mer än att Jordbruksverket har restriktioner på minsta yta för 2 kg kanin resp 3 kg kanin. Barnens mamma som är ansvarig för själva hanteringen av kaninköpet har inte mycket att komma med. Hon åker till en kompis som har en kaninbur, sen kommer hon hem med en helt oläslig bild i telefonen och ett svagt minne om ungefär hur den såg ut. OBS att den fortfarande skulle byggas i helgen.

Lördagen gick åt till andra familjeangelägenheter. Kusinen Lucas skulle döpas. Postludium som spelas på slutet är från Star Wars. Först då fattade jag att ungen är döpt efter Luke Skywalker, inte efter någon biblisk skribent, men hans mamma är  ju präst och pappa kyrkomusiker, så de har väl koll på vem som egentligen gäller där uppe?

Söndagen gick sen åt till kaninbursbygge. Beställaren (d.y.) tyckte det var kul attt klä om till snickarkläder och ungefär där tog intresset för byggandet slut. Så där stod entreprenören och visste inte riktigt vad han skulle bygga och inte riktigt hur det skulle funka. Det enda som var helt säkert var att det skulle bli klart så fort som möjligt.

(Nu skall sägas att den förälder som från början tog beslutet, hon fick under milt tvång lära sig att köra både skruvdragare och vattenpass. Det var sannerligen på tiden. Det blev ju inte rakt men helt ok för kaniner. Tror vi)