Jag ringde hem i morse, jag visste att femåringen skulle till barntimmarna för första gången. En stor dag alltså.
Ludde: -Hej, det är Ludvig.
Jag: – Hallå.
Ludde: – Vem är det?
Jag: – Det är din pappa.
Ludde: – Vad vill du då?
Jag:- Tänkte bara kolla – du skulle ju på något idag, barntimmar eller var det var.
Ludde: – Ja, kyrkans barntimmar!
Jag: – Ja, just det så hette det.
Ludde: – Vill du prata med mamma?
Jag: – Nej, jag ville prata med dig.
Ludde: – Okey, hej då. (Klick)
Jaha. Snopet (upphöjt till tre ungefär).
Tydligen hade vi pratat klart. Den femåringe pojken hade ju lämnat efterfrågad information (”Kyrkans barntimmar”) och hade inget mer att tillägga. Han var helt okänslig för att jag ringde och ville kallprata lite, jag satt ju på spårvagnen och hade tråkigt, men nej då. Den killen är med andra ord klippt och skuren för att jobba enligt AB04 (egentligen är han en riktig AB92-kille!) på det traditionella sättet. Du svarar på tilltal och sen du sköter ditt. Typ.
Den som läst här förut vet att mina ungar är utsatta för en kampanj för tidig rekrytering till byggbranschen. Luddes åttåriga storasyter har ju varit aningen mer negativ till just byggandet än Ludde men är samtidigt lite mer kommunikativ och lyhörd för motpartens tonfall och intentioner. Lite mer totalentreprenör, kanske partnering. ABT06 i förtroende på löpande räkning kanske.
Slut på genusfilosofiska analyser för idag. Byggbranschen behöver kvinnor för deras egenskaper och förmågor – inte för att uppfylla en procentuell kvotering i någon slags dåligt-samvete-åtgärd.
Sync Blog 
Barn är så där ruskigt rakt på sak, brutalt ärliga utan att för den skull mena något elakt med det. Enkelt på något sätt 🙂
Sedan en reflektion om dina sista rader. Byggbranschen behöver kvinnor för att de sitter på en massa fantastisk yrkeskompetens inte för att de har en massa egenskaper som kvinnor.
Fast nu är det så att jag tror att det finns en tydlig skillnad mellan kvinnliga och manliga egenskaper. Om det är fysiskk/kemisk genetisk kod eller bara en kulturellt nedärvd skillnad har jag ingen uppfattning om, och det spelar egentligen ingen roll för min del.
Möjligtvis är synen på egenskap resp kompetens viktig också.
Jag ser kompetens som nånting man kan lära sig, t ex svinsvåra mattetal. Jag ser egenskaper som nånting du har med dig, du kan förstärka eller dölja dem men grunden finns i ditt huvud och kropp.
Jag tror att det du skriver lägger ett ok på kvinnors axlar. Kvinnor förväntas ”komma med” trivsel, omtanke, omsorg för andra och något sorts socialt ansvar för den ”mjuka och trevliga” stämningen. Att per automatik lägga den uppgiften på en individ som kanske inte alls har dessa egenskaper som sina styrkor är inte alls rättvist. För det här är inget som uttalas på en anställningsintervju. Fundera på hur det skulle låta ”Här på Bygg och Riv AB vi vill öka den kvinnliga influensen och därför så erbjuder vi dig jobbet Lisa! Inte för att du var en bästa ingenjören utan för att du kommer med lite kvinnlig influens.”
Jag tror absolut att våra egenskaper är lika viktiga som vår kompetens. Egenskaperna styr nog hur vi använder kunskapen gissar jag. Men att per automatik säga att kvinnor på en arbetsplats för med sig vissa saker är att göra en redan rätt påfrestande situation än mer påfrestande.
Egenskaper och egenskaper – varför kategorisera så f-rbannat! Det viktiga är väl INDIVIDENS drivkraft och motivation. Att få göra det h*n själv VILL göra – det är då vederbörande är som bäst LÄMPAD!!!! Både män och kvinnor!
Jag vet inte varför just detta ämnet får mig att fundera innan jag skriver. Det kommer inte någon självklar åsikt ur synapserna.
Återkommer när jag tänkt klart, skall kolla om jag får låna Mats mössa, den funkar ju fint har vi lärt oss nu…