Jag var ju inne på det för ett tag sen, nu var vi där på ön igen. Utan barnen denna gången men med kollegan, byggarn och grävmaskinisten. Vi promenerade länge i värmen. Vi träffade en trevlig kund som vi kanske kan hjälpa lösa ett knixigt problem. Det innefatttar sannolikt fjäsk med berörda myndigheter, trolleri och 28 ton grävmaskin på en pråm tvärs över havet. Igen. Det gillar vi.

Oftast jobbar jag i ett ganska sunkigt kontor som snart skall byggas om, ibland går timmarna i en byggbyssja någonstans i stan. Det blir en del bra möten på fina kontor med riktig kaffemaskin och pyttesmå espressokoppar. Trevligast är det ändå när vi får komma hem till folk som har ett projekt där vi kan hjälpa till. Om den tänkta kunden dessutom ställt sig och bakat småkakor (lite snabbt sådär) för vår skull och bjuder på kaffe med en utsikt som denna, ja då är konsultlivet faktiskt snäppet bättre än drägligt för en stund. Igår var det så.

Jag dessutom en ny bästa kompis. Han heter Kasper och är 9 månader. Kasper har lite problem med några småsaker, t ex ”inte hoppa”, ”sitta still” och ”kom hit, Kasper”. Petitesser om ni frågar mig. Vi blir ju snart djurhållare hemma, men jag har faktiskt avböjt att få en egen kanin. Får jag en Kasper så blir jag däremot väldigt glad.