…nästan.
Egentligen är det så att kollegan börjar gny att det blivit lite jobbigt att knyta skorna, magen är liksom i vägen. För att inte tala om att brösten gubbar så där skämmigt när man springer nerför trapporna. (Egentligen vill han nog mest tillbaka till tiden när han kunde ha sex på annat vis än liggandes på rygg).
Själv har jag lite vanlig nyårsångest och manlig fåfänga när dubbelhakan blir påtaglig på alla fina kort som tagits på familjekalasen.
——-
Så nu är det så här – detta ligger i hyllan flera meter från våra skrivbord
Friskt vågat, hälften vunnet. Nu har vi ett nytt inslag på skrivbordet. Frukt.
Sådärja.
Nu fattas bara att gympafröken beställer det där stora jobbet så har dessutom lovat att träna oss igenom ett årslångt projekt. Vi kommer bli friskare, svettigare och mycket snyggare. Tror fanimej vi blir yngre också, det känns så redan. Litegrann.
Det här blir ett bra år.
Klart det blir ett bra år! 🙂
…här skulle jag kunna skriva en annan kommentar men jag låter bli 😉 Välkommen till vår skara förresten!
till er skara? Norrlänningar? Kvinnor?
😉
förlåt, jag fattar, du har all rätt att glädja dig åt min helt inkonsekventa hållning i frågan om jagharblivitlitetjock-blogginlägg.
Du hade kunnat dra till med dina kick-ass-stövlar här. Lucky me.
Nej du, glädjer mig gör jag absolut inte! Glädje är ett ord som inte finns på kartan i den här avdelningen av känslor.
Däremot har jag ett känslominne som en kobra (jag hoppas att de har ett bra minne…) och kunde som sagt inte hålla igen min allt för ofta glappande trut. Men jag tror att du tål en sån liten mild pik? 😉