Detta är ett annat byggprojekt, Berra (ett riktigt skitprojekt)

Som sagt, jag har börjat något igen utan ha koll på vad det skall bli eller vart det egentligen leder, det något om att övertyga Berrra men nu vet jag inte längre.
Det började i alla fall så här.

Del 9 (av 100? Blir jag klar i mars?)

——

Det hände sig 2003 att en bekant i branschen ringde.

Det gällde en lokal i fiskhamnen som lite hastigt hade bytt innehavare. Vi hade suttit med den förre innehavaren och prata under flera månader om vad han kunde göra med den och vad det kunde tänkas kosta. Men han kom aldrig till skott, istället sålde han kontraktet.

En annan fiskhandlare tog vid, där var man inte lika eftertänksam och det skulle gå fort. Fort, fort, fort. Det skulle vara klart innan julruschen. Och det var redan augusti. I praktiken tre månader på ett ganska omfattande bygge. Det kändes fel i magen.

Jag hade min lilla byggfirma och var underentreprenör åt en totalentreprenör som egentligen inte brukade ta hela byggen, man byggde normalt sett bara kylrum. Så min del var dels att göra mark- och betongarbeten, dels att platschefa över min beställare. Tänk så jävla korkat man ställa till det för sig!
(Synd att skiten inte brann ner när det var så nära!)

Nåväl – genetiskt felkodad som jag är och ständigt naiv så tyckte jag det var å ena sidan inspirerande och andra sidan fel. Jag frågade min beställare (TE) om fiskhandlaren verkligen visste vad han gav sig in på. Jag tänkte på allt det där man skall göra i lugn och ro innan man börjar bygga, alla beslut och ändringar som skall göras innan det kostar pengar. Han (TE) fnös och tyckte att fiskmånglarn minsann var vuxen nog att fatta lite själv.

Fiskhandlarn visade sig vara en lika god kålsupare han. Avsiktliga missförstånd och elakt spel. Ändå är det han jag trivs bäst med i efterhand.

Det blev kaos nästan direkt som bygget startade – ändringar, missförstånd och oklarheter som rullade upp nästintill dagligen. Tidplanen höll inte förstås, det blev december innan frysen kunde användas och lokalerna faktiskt tas i bruk.

Fiskhandlarn och TE pratade inte snällt med varandra längre så dags. Fem år senare så var det fortfarande inte utrett och klart, ekonomin var inte reglerad. Det rörde sig bara om en halvmiljon så det var lite för lite att dra till tingsrätten.
(Tumregel – inte under en halv miljon:( )

Tyvärr borde del av de pengarna varit mina julklappspengar i typ 15 år. Livet är hårt.

——-

Analys på det då?

Jag skulle naturligtvis backat ur direkt. Jag skulle litat på magkänslan. Det blev ett praktfiasko. Projektet hade knappast någon vinnare, alla var missnöjda och kände sig lurade. Alla.

Dessutom sitter det i en lång lång tid efteråt. Surt.

——

Det här bekräftar ju en del av Berras resonemang, tyvärr. Surt, det med.

——

Annonser

Detta är byggskoj, Berra (internationell konkurrens?)

Kanske börjar bli tjatigt,  det där om att övertyga Berrra att byggbranschen inte är alltigenom kass ändå. Det började i alla fall så här.

Del 8 (av 100? Slutdatum fastslaget till 28 feb.)

——

Sync fick mail från Syncs snälle styrelseordförande. Han peppar oss lite tror jag. En fråga i ämnesraden och ett par bifogade bilder.

Frågan löd: Varför behövs Sync?

http://www.cyburbia.org/gallery/data/504/medium/19Homes-2.jpg

cid:B667CE537ADC48B6B5110E8ABA921ADA@thunderbird

cid:5995A97E26FF4D98BD66C885AFABE5EF@thunderbird

cid:F2F7A67C27584056B7015CBB6D5464C0@thunderbird

cid:CF030D3A228945249AD44073A3CDB1D6@thunderbird

cid:48856278AF004C7480B789ED05D0D2F9@thunderbird

cid:46E7F668E1E946109CFB8E6D5524C79F@thunderbird

cid:811F28E08FD84577A5B64BF9E2D2FA66@thunderbird

cid:2ADDEEE0AF3142D38CC8F5B0E9CA934E@thunderbird

cid:B28B5DA705AD4BDDBE925CC024D0ED0F@thunderbird

cid:7146EE2F47FE4747839F30D5C2B1BB46@thunderbird

cid:AAC9F78B65BA47E1BFA55F4E183C975F@thunderbird

cid:DF3D482EA0D743CD89C23EE846622058@thunderbird

——

Ja, frågan kvarstår: Varför behövs Sync?

Man kan också undra: Blir det högre kvalitet, produktivitet och standardiserat byggande när konkurrenterna kommer från andra länder?

——

För övrig kan dessa bilder bli till referensobjekt på Syncs nya hemsida, om vi bara visste vem ägde rättigheterna. Just nu är de snodda rätt ur ett skojmail…
… och ännu sjukare är att jag sannolikt kan berätta bakgrunden till varför var och ett av det hör byggena blev som det blev, och i inget fall var det entreprenörens fel 🙂

——-

Detta är ett byggprojekt, Berra (som inte blev av)

Förlåt, men jag har börjat något utan ha koll på vad det skall bli. Det började så här.

Del 7 (av 100?)

——

Det var länge sen. Typ 1998.

Jag hade en byggfirma och jobbade mycket med fukt- och mögelskador. Vi fick en del jobb via Statens Småhusskadenämnd som ganska generöst hjälpte husägare som utan egen förskyllan råkat få den typen av bekymmer. Fukt och mögel alltså.

Det gick till så att en av Småhusskadenämnden utsedd konsult gjorde en förfrågan till minst tre byggare. Vi räknade på jobbet, lämnade anbud och bidraget till husägaren bestämdes av lägsta anbudet. Oftast så köpte också husägaren det billigaste, lägsta priset.

Just i det här fallet så var det det en villa i Onsala, en bit utanför Göteborg i ett område med relativ hög status och dyra kåkar. Jag fick förfrågan på posten, läste igenom, räknade lite och ringde till husägaren för att bestämma tid för en titt på platsen. För så går det till – vi kollar på plats innan vi lämnar pris.

Just då var jag upptagen med ett jobb på Orust, vilket är typ åt precis andra hållet. Det var kanske femton mil emellan Onsala och platsen vi var på och jobbade så det var inte helt självklart att sticka ifrån och titta på plats.

Anbudet skall vara inne en måndag. Jag ringer husägaren på onsdagen innan – Hallå, hej, tjena och hur är läget – vi pratar lite om vad som skall göras och när jag kan komma dit. Han är tveksam om det är nödvändigt att titta på plats. Jag försäkrar att det faktiskt är ett krav och en skyldighet vi har. Jag föreslår fredag kväll eftersom jag vet att jag släpper av mina gubbar tidigt den dan och att jag gärna kan åka en extra omväg fredag eftermiddag på en tio-tolv mil innan jag själv får sträcka ut mig på soffan (=egenföretagare).

Men se det gick inte – fredagskvällen hade husägaren vikit för fredagssyslor i familjen.

Ok – lördag/söndag då? – jag kunde ju tänka mig en utflykt under helgen för all del. Nej, det gick inte heller. Det skulle bli lite pinsamt om grannarna fick se vad som var på gång, det ville han inte. (han sa det faktiskt så).

Istället frågade han om jag inte kunde komma torsdag kväll – tyvärr, sa jag, då spelar jag innebandy. Ridå.

Det blev inte mycket mer sagt, vi skulle höras igen men dörren var stängd.

Nästa dag ringer konsulten som håller i upphandlingen och berättar att husägaren har ringt till honom och skällt. För att jag inte hade tid att komma dit och att min innebandyträning var viktigare än hans hus.

——

Jag lämnade aldrig något anbud till den kunden och jag tror att han inte fick något från de andra entreprenörerna heller. Jag blev rejält grinig på hans attityd, att han så totalt missade att tänka på vad som funkade för mig, att han inte hade vett på att anstränga sig mer för att få ett bra anbud av mig.

Jag surnade och drog öronen åt mig. Det blev inget jobb hos honom. Han hade straffat ut sig i mina ögon.

——

Jag vet att det ligger på bägge parter att förstå varandras förutsättningar. Jag tyckte själv att jag gjorde mitt bästa här, men det räckte inte. Kanske hade detta blivit ett kanonjobb med en jättenöjd kund om vi bara fått träffas och prata en stund. Kan ske kunden satt och surade precis som jag och fick vatten på sin kvarn – att byggare är opålitliga och dumma. Kanske. Kanske inte. Ingen vet.

(Tänk om det var Berra!)

——