Det har varit mycket fokus på platschefer i byggmedia det sista, även på denna bloggen. Tänkte variera det lite idag. Vi får inte glömma bort projektledarna.
Den som läst här länge eller i alla fall läst många inlägg och kanske för länge sen läst att vi på Sync bedriver en plantskola för framtida projektledare. Vi har startat på dagisnivå och jobbar oss uppåt.
En ung dam är speciellt påpassad och har trots sina protester sin framtida yrkesbana säkert utstakad så som jag ser det. Den banan går via några trötta år i gymnasiet och sen några vilda år som arbetsledare och platschef för att ganska snart sitta vid änden av konferensbordet och rodda byggmöten med självklarhet och finess.
Hon kan egentligen redan det mesta. Möjligen kommer hon hoppa över arbetsledare/platschef, men jag skall i alla fall försöka få henne att gå klart skolan. (mutor borde funka – pengar alltså)
Bevis för ovanstående:
- En lördagsfrukost för en tid sen när vi satt och pratade om vad vi skulle göra. Idéer bollades och önskningar framställdes så jag sa att vi måste bestämma vad vi måste göra innan vi bestämmer vad vi skall göra för roligt. Då säger hon med sarkastiskt ton:
– Ja ja ja, måstebordevillskullekunna! - När vi skulle bygga pepparkakshus hemma så var det hon som stod för den stabilaste insatsen.
- Den gången vi åkte bil och hon manövrerade ut mig mig förhandlingen om gräddbullarna.
- I lördags när barnens mamma jobbade så skulle vi passa på att komma iväg tidigt till stan och handla lite.
– Bra, sa jag kvällen innan, imorgon skall vi sitta i bilen kl 10.00!
Kl 10.00 var ungarna klara och på plats, kl 10.05 satte jag mig bakom ratten och och fick kommentaren från baksätet:
– Fem över tio? Där sprack tidplanen!
🙂
——
Hon är dessutom ekonomisk, girig och född säljare – alltså kan hon sannolikt gå vidare från projektledarjobbet och bli typ vad som helst.
Det är skönt att hon fortfarande ibland bara är nio år, målad i ansiktet och älskar KamratPosten mer än något annat.