Jo, nu är ni allt nyfikna va?
Hur gick det för Sync när han skulle förklara rollen som Kvalitetsansvarig inför vetgiriga studerande från Chalmers.
Vi pratade om hur man blir Kvalitetsansvarig, hur man gör en kontrollplan, vad man måste kunna.
Jo så här började jag
Sen, för att förtydliga, lättade jag upp det lite.
Det hade nog gått en trekvart så dag så det var dags att avrunda. Jag drog upp de relationsproblem vi alla lever med, hänsyn och lojaliteter, bindningar och annat.
Så. Jag menar – Hur svårt kan det va?
Har de inte spikat PBL 2011 så kom jag faktiskt på en del bra grejor under den timmen.
(Ring mig isåfall)
—–
Sync Blog 
Oj jösses. På något sätt är jag rätt glad att jag är fullärd efter 5 år på uni. Jag behöver liksom inte erkänna att jag nästan inte förstod en endaste ruta av det där. Hoppas dock att studentskorna förstod varenda liten kvadrat!
🙂
Victoria, fy på dig!
*tonfall som när din mamma skällde på dig*
—–
Ingen blir fullärd på Uni. Ingen!
—–
(studentskorna tindrade med ögonen och undrade förmodligen vad det var för knäppgök som de skickats till)
Hej Viktoria!
Kul att höra från dig. Jag anropade faktiskt dig häromveckan, när du uteblev blev jag lite orolig… kollade din blogg som verkade stå i träda fortfarande. Hursomhelst, kul att se ett livstecken från dig, kundj-vel… 🙂
Ja brukra hålla med Viktorias synpunkter (trots att hon är beställare), men i detta fall måste jag nog hålla med Sync (Sorry, Viktoria):
Ingen är fullärd efter studietiden. Tvärtom! När man kommer ut från skolan/universitetet hoppas jag att de flesta är så pass lärda att de förstår – eller snart upptäcker – hur lite de egentligen vet….”
Att förstå hur mycket kunskap man i själva verket saknar – det är att vara ”fullärd”!
Ingen är fullärd efter studietiden – i synnerhet inte beställarna 😉 OBS! Bäst att skriva att jag skojar(så att inte Sync tror att jag är en surgubbe)
Jag är född på den senare delen av sjuttiotalet. Så klart är jag fullärd. Universitet eller ej. Undra viken annan egenskap just 70-talisterna är kända för…? Kommer ni ”gubbar” (sync och byggblasket) ihåg kanske? 😉
Hur går det förresten att ”hantera” generation Whyyyyy? Jag menar oss sjuttiotalister verkar ni ju ha koll på. Eller…? :p
Jag visste inte at sjuttiotalister hade några egenskaper överhuvudtaget… men se där lärde jag mig nå´t nytt igen 🙂
PS. Kul att du är på hugget, tant Viktoria!
Byggblasket: Tack 🙂
Jag kan ge en kort uppdatering. Största. Projektet. Hittils. Pågår. STORT.
Lite äldre (tant on the brink of övermognad närmar sig här hemma då jag just vaknat efter en tantlur), lite klokare, lite dummare, lite mer taggad och framför allt mycket mer byggare än jag var för ett år sedan. Det säger iof väldigt lite. Men… låt mig säga så här – stora projekt, stora problem. Jag hoppas i slutet av 2013 att jag har hälsan och sinnet i behåll och att jag faktiskt (ja om det ens är möjligt då jag som vi redan konstaterat är fullärd) är lite aningens klokare. Stolt hoppas jag också kunna vara. Vägen lär sannolikt inte vara särskilt rak, inte heller ett dugg guppfri (bokstavligen). Men hur roligt hade det varit om livet (arbetet?) varit som E4:an mellan Lycksele och Arjeplog? Nej just det, inte ens rolig i fantasin…
Jag följer er på håll. Lyssnar och lär av er äldre gubbs. Klokt va? 🙂
Kära Viktoria
Tyvärr måste vi snart sluta betrakta dig som ung. Why?
Jo, häromkvällen var jag på arkitektkontorskalas och språkade med en flicka (från Norrland!) som är byggledare på en firma här i stan. Vi stod i ett sällskap och berättade roliga historier och det ena (Alla heter Glenn) ledde till det andra (fotboll) så vi kom in på Blåvitt och att de minsann vunnit UEFA-cupen i fotboll.
– Oj, när var det, frågade hon?
– 1987, sa jag.
– Då var jag ett år, sa hon
—-
Det fick mig att inse två saker:
– Det var väldigt länge sen Blåvitt vann något i Europa
😦
– Viktoria är nog inte så ung ändå.
🙂
Blåvitt…. det är väl MFF´s färger?
Ohh jag VET! Fatta att generation Whyyyyy (80-talisterna) håller på att ta över. De är fullvuxna. Kompetenta. Välutbildade. På hugget.
För övrigt så känner jag att en lite lektion i generationsundervisning är på sin plats. Vi (70-talisterna) är alltid (ALLTID) ironiska. Det går inte alltid fram annat än ibland de våra.
Mina nio månader på sextiotalet håller mig ifrån ironi?
80-talister? Det låter som en präktig, osympatisk och fascistiskt skara… Dom måste vi sätta stopp för!
För hur skall ett samhälle fungera utan perspektiv och utan ironisk kompetens?