I Byggvärlden läser man idag en artikel som hakar på gårdagens ämne om kostnaderna måste gå ner och tips på hur det skall gå till. Idag alltså en artikel om att arkitekter tycker att projektledare och byggherrar prutar bort deras darlings.
(Artikeln refererar till en undersökning är beställd av Cembrit. Cembrit säljer jävligt dyra fasadskivor. Dyra men bra, såna som jag alltså prutar bort och byter till billigare material. 🙂 )

Håhåjaja.

Jag kan lätt hålla med kommentatorn ”Byggherren”

”Fritt att bli byggherre
Det är fritt fram för Olof Hultin att bli byggherre. Finns inget som förbjuder honom. Rimligtvis är det den som bekostar byggnaden och som tar risken avseende funktion, beständighet mm som också skall ha sista ordet om materialvalet, inte arkitekten.”

Roligt att läsa kommentaren till den kommentaren. Min nya kompis GJ verkar gå under namnet Johansson där han predikar:

”att projektera kostar faktor 1
att bygga kostar faktor 10
att driva och förvalta kostar faktor 100 till 1000″

Han fortsätter en lång stund…

Väldigt klokt, tycker jag.

—–

Roligt då att den artikeln som toppar sidan är om ett arkitekturpris.

Kasper Salin-priset går till Ryaverket i Göteborg. Om jag inte är helt ute och cyklar så har arkitekten här lyckats rita något som blev vackert, uppseendeväckande och beständigt utan att det för den skull blev okristligt dyrt.

Det måste vara så. Ryaverket är en skogsdunge i ett industriområde på Hisingen i Göteborg som man inte gärna besöker, det är ett reningsverk som processar bajs och sannolikt inte påkostat speciellt många kronor utöver funktion och prestanda.

Grattis till KUB Arkitekter.

—–
Läsa i GP och DN om detta?
—–