Vem vänder vindarna?

Eva Dahlgren sjöng en gång Vem tänder stjärnorna.

Det var på nittiotalet och vi hade LPn hemma, den spelade vi mycket. En Blekt Blondins Hjärta.

I låten Vem tänder stjärnorna finns en textrad som lyder

vem vänder vindarna
vem får mig att gå
dit jag aldrig gått

—–

Jag tänker på det när jag läser om Tripoli, om upproret i Libyen.

2007 jobbade jag på det stora konsultbolaget. Mitt projekt var på väg att ta slut och jag såg mig om efter alternativ. Libyen var ett av dem.

WSP hade fått ett stort uppdrag i Libyen och vi pratade allvar hemma om att åka till nordafrika i några år. Vi har pratat om det många gånger men det har aldrig stämt med det övriga livet. En period så var Shanghai aktuellt. Då var det en chef från NCC som var på jakt efter folk. Jag minns inte hur snacket gick men det rann ut i sanden då med.

Jag var sugen på Libyen, smickrad av den höga lönen och det lagom tuffa äventyret. Vännen som senare blev min Syncförtrogne kollega hade lite bättre koll på verkligheten och menade att man inte kan åka dit och jobba för en diktator. Av ideologiska skäl. JAg som levt i ett känslomässigt vacuum under tiden som egen företagare hade inte tänkt tanken men naturligtvis hade han rätt.

Vi startade Sync istället. Nu har vi förmånen att ibland få åka till Skåne, vi har varit på jobb i Norrlan och skall om ett par veckor på en rolig utflykt till Gävle. Vi snackar alltså tågresor genom Sverige, stadshotell med tveksamt bra meny och äventyr på den beskedliga mellanmjölksnivå där en småbarnsfar trivs utmärkt.

Jag tänker på hur det kunde blivit. Vi kunde suttit i Tripoli med två livrädda barn och önskat oss allt annat än äventyr när Gaddafis bombplan börjat vina över huset.

Så vem vänder egentligen vindarna?

—–

Läser mer på GP, SVDDN sen orkar jag inte längre. Det blir för overkligt att ta in allt i villan i skogen där sambon och sonen somnat i soffan och dottern sitter och läser sin bok. Fridfullt och fredagssömnigt. Inga stridsflygplan, inga bomber, ingen som dör.

Det blåser ute men bara lite grann.

—–

Annonser

Sync önskar lycka till…

… på upploppet. Hela vägen in i kaklet som vi säger i byggbranschen.

Vi har just haft sista fredagstårtan på ett bygge som skall vara klart på måndag.

Fredagsfikat klockan kvart över elva brukar innehålla en tvåveckorsplan och arbetsfördelning. Idag var det bara de närmaste tre dygnen som diskuterades, inget annat. Tisdag finns inte (nästan). Fokusering alltså.

Slutbesiktning på måndag med start klockan 08.00, då skall platschef och arbetsledning sitta och redovisa sin dokumentation. DU-pärman och boendeinformation, injusteringsprotokoll och OVK-papper. Då sitter det tre allvarliga besiktningsmän, ett gäng beställare och konsulter för att granska och godkänna jobbet. Då skall alla lägenheter vara städade, det skall komma vatten ur kranen (både varmt och kallt – i rätt ordning), tvättmaskiner och diskmaskiner skall vara provkörda, det skall finnas ström i uttagen och TVn skall gå att koppla in. Entreprenören har lite att göra kan man säga.

Beställaren skall lägga sin söndag på att namna postfacke, fördela källarförråden, fixa det lilla extra. På måndag är det leverans!

Klockan 20.00 måndag kväll kommer de tre första flyttlassen till huset, sen fylls det på med sjutton glada hushåll till under ett par dar.

—–

Jag som är konsult, pådrivare, kvalitetsansvarig och allmän sällskapsdam på platsen går hem snart och firar helg.

Jag önskar alla på bygget och i princip alla övriga också en god helg 🙂

—–