Eva Dahlgren sjöng en gång Vem tänder stjärnorna.
Det var på nittiotalet och vi hade LPn hemma, den spelade vi mycket. En Blekt Blondins Hjärta.
I låten Vem tänder stjärnorna finns en textrad som lyder
vem vänder vindarna
vem får mig att gå
dit jag aldrig gått
—–
Jag tänker på det när jag läser om Tripoli, om upproret i Libyen.
2007 jobbade jag på det stora konsultbolaget. Mitt projekt var på väg att ta slut och jag såg mig om efter alternativ. Libyen var ett av dem.
WSP hade fått ett stort uppdrag i Libyen och vi pratade allvar hemma om att åka till nordafrika i några år. Vi har pratat om det många gånger men det har aldrig stämt med det övriga livet. En period så var Shanghai aktuellt. Då var det en chef från NCC som var på jakt efter folk. Jag minns inte hur snacket gick men det rann ut i sanden då med.
Jag var sugen på Libyen, smickrad av den höga lönen och det lagom tuffa äventyret. Vännen som senare blev min Syncförtrogne kollega hade lite bättre koll på verkligheten och menade att man inte kan åka dit och jobba för en diktator. Av ideologiska skäl. JAg som levt i ett känslomässigt vacuum under tiden som egen företagare hade inte tänkt tanken men naturligtvis hade han rätt.
Vi startade Sync istället. Nu har vi förmånen att ibland få åka till Skåne, vi har varit på jobb i Norrlan och skall om ett par veckor på en rolig utflykt till Gävle. Vi snackar alltså tågresor genom Sverige, stadshotell med tveksamt bra meny och äventyr på den beskedliga mellanmjölksnivå där en småbarnsfar trivs utmärkt.
Jag tänker på hur det kunde blivit. Vi kunde suttit i Tripoli med två livrädda barn och önskat oss allt annat än äventyr när Gaddafis bombplan börjat vina över huset.
Så vem vänder egentligen vindarna?
—–
Läser mer på GP, SVD, DN sen orkar jag inte längre. Det blir för overkligt att ta in allt i villan i skogen där sambon och sonen somnat i soffan och dottern sitter och läser sin bok. Fridfullt och fredagssömnigt. Inga stridsflygplan, inga bomber, ingen som dör.
Det blåser ute men bara lite grann.
—–
Sync Blog 
Tacksamhet!
Jag känner djup tacksamhet, jag känner väldigt privilegierad när de här tankarna kommer.
Roligt att du fortfarande läser här. Jag hoppas att ni slipper bombplan även i Norrland och att livet är gott
Det du skriver just nu är faktiskt en av anledningarna att jag läser. Du liknar (fast i en något yngre upplaga) en byggkonsult som jag jobbar mycket nära. För min egen del så har det på senaste tid blivit mer än önskvärt tydligt att VEM man samarbetar med är viktigt. Om inte helt avgörande?
De mjuka parametrarna är svåra men jag skulle vilja påstå att de för mig är absolut avgörande. Utan tvekan faktiskt.
Så klart läser jag här. Ibland varje dag ibland någon gång i veckan. Ibland engagerat, ibland bara så där översiktligt. Om inte det har framgått tidigare så gillar jag din blogg. Mycket. Du skriver mycket klokskap och varför skulle jag inte ta chansen att ta det av det? 🙂
Här uppe i Norrland är det fint. Just nu har nog kroppen sagt ifrån lite efter en väldigt lång tid av extrem press i ett stort projekt. Men jag är klok (tror jag) och lyssnar numer. Vila står på schemat den här helgen. Det händer ju en del här uppe. Det byggs så det står härliga till. I like!!
Samtidigt kan man ju hamna i en flodvåg i Thailand, kravaller på avenyn i Göteborg, och allt vad det kan vara. Livet är nog aldrig helt säkert och fyllt av kalkylerade och okalkylerade risker.
Däremot det där med vilka man jobbar åt (och med) är en viktig sak.
Det där som Viktoria skrev om lätt att göra rätt kan ju även ses i ett moraliskt perspektiv. Inte bara att följa lagar och förordningar och bygga något som kunden är nöjd med.
Med ärliga människor är det lätt att vara ärligt. Man kanske t.o.m. motiverar varandra att bli bättre människor. Fast det där lät fruktansvärt pretentiöst.
Vise versa med oärliga människor riskerar det mesta att bli ett machiavelliskt storslag, och där är det inte så kul att vara om man inte har grava anti-sociala tendenser.
Men moral i ett entreprenadperspektiv handlar inte alltid om att gratis åtgärda det som kunden anser är felaktigt.
Det finns många viktig saker som det vore trevligt om sync tog upp på sitt eminenta pedagogiska vis (om det inte redan är gjort):
* Kalkylerbart respektive icke kalkylerbart när en entreprenör lämnar pris på en entreprenad
* Byggherrens buffert för ”oförutsett” (= du startar inte en entreprenad om anbudssumman är alla de pengar du har att lägga)
Sista punkten återvänder där kommentaren började:
* Risk och behovet av att prissätta denna
Den som tar en risk måste också ta en rimlig riskpremie för denna, Vid en upphandling i konkurrens tullas ofta på detta och det tas ut på ÄTA istället, vilket i sin tur i praktiken innebär att det är kunden som tar risken, och utan att alltid ha vetat detta från början (och har buffert för det).
Mycket skäll om NKS (nya karolinska sjukhuset) här i kungliga huvudstaden och om att Skanska med finansiärer tjänar oförtjänt mycket pengar i detta. Vilka pengar som tjänas kan man inte bedömma förrän allt är klart, men man får vara medveten om att det finns en stor riskpremie i detta som det allmänna annars hade stått för.
Nu kom jag långt från Khadaffi och Libyen, men det är ju så det kan bli =(
Många intressanta frågor på en gång 🙂
Slumpen, ödet eller vad det nu är som styr händelserna i vårt liv kan vara grym/fantastisk/hemsk/underbar. Tur för oss kalender- och planeringsberoende människor att det är så trots allt.
Jag lägger in följande förslag som drafts i min bloggmaskin:
* Kalkylerbart respektive icke kalkylerbart när en entreprenör lämnar pris på en entreprenad
* Byggherrens buffert för ”oförutsett” (= du startar inte en entreprenad om anbudssumman är alla de pengar du har att lägga)
* Risk och behovet av att prissätta denna
Roligt med konkreta förslag påå ämnen, jag har över sexhundra inlägg att referera till och börjar nästa begripa sambandet själv. Jag har snuddat vid dessa förslagen på olika sätt, kanske till och med gått på djupet i fallet med ”oförutsätt” men inte med den vinkeln hur beställaren tänker full ut.
Tackar för dina fina kommentarer, det är sånt som får mig att fortsätta skriva (det och det faktum att statistiksidan är som knark för alla bloggare)