Jag läser Byggidioterna igen och får en ny fräsch nostalgikick.

Nisse visar på det helvetets kval man får gå igenom när man skall skriva sina kompisars löner och får försöka att räkna ut om, när och ibland för vem de varit och jobbat. Man kan säga att redovisning av egen tid borde vara en enkel och rätt viktig grej för de flesta men att alla med få undantag suger hårt i grenen. Extra intressant att samtliga närvarande nu driver egen verksamhet och trots detta beteende har mat på bordet.

På min lilla firma där min yngste bror fick sin duvning av betydligt äldre och luttrade (men på den tiden ändå ganska unga) män så gällde följande uttryck:

– Bara kringlor!

(för den oinvigde – detta betyder ”jag skiter att skriva min tidlapp, jag har jobbat åtta timmar varje dag – åttor=kringlor!)

—–

För övrigt så får jag alltid sån fin nostalgikänsla när jag läser byggidiotbloggen, det påminner på alla sätt om våra stolliga år runt sekelskiftet (alltså det senaste). Unga, snygga och hopplösa. På ett café, förstås.

Those were the days