Samhällsbyggnad kallar sig en avdelning på det stora konsultbolag jag jobbade på förut.
Samhällsbyggnad heter en lista som jag är inpetad på av en twittrare.
Samhällsbyggnad används ibland när ordet byggbranschen inte räcker till eller passar in.
Samhällsbyggnad – Vad betyder det egentligen?
—–
På Trenddagen 2011 var det en del om samhällsbyggande tycker jag.
Örjan Wikforss, professor i projektkommunikation på KTH och arkitekt, pratade om stadsplanering, om vårt rörelserum (staden) och som jag tolkade det varnade han för just det system tänkande som nu eftersträvas. Han tyckte att han hade hört pratat om högre industrialisering i förtio år . Han frågade retoriskt om vi kanske vi nått den nivå vi skall ha. Han påpekade också att vi inte mår så bra om inte staden funkar bra, om vi slarvar med vår stadsplanering och rumplanering. Lika retoriskt frågade han om vi har råd att tänka så kortsiktigt.
Och så på slutet stod storbolagen i form av Skanska som visade ett byggande lite mer systematiskt än normalt och NCC som stolt visade upp den tekniska briljans och precision som numera finns i anläggningsprojekten. Konstruktioner och hus som är anpassade till produktionen. Precis i miljonprogrammen.
Och igår var jag och kollade på Ncc´s P303. Enligt en arkitekt jag pratat med ”extremt tråkiga hus”.
Byggaren vill förse marknaden med snabba, billiga system att bygga bostäder och vägar. Arkitekten och professorn vill bygga en stad man mår bra i.
Samhällsbyggare allihop.
—–
Debatten om Göteborgs yttre områden och samhällsbyggandet som skedde för förtio år sen har tydligen nått ända till Stockholm, det är en debatt som Mark Isitt har satt fyr på. Det handlar om arkitekturen möjligen är vållande till kriminalitet och ohälsa i miljonprogramsområden som Hammarkullen och Biskopsgården i Göteborg. Alla är inte överrens om det och det är ett smärre gängkrig i GBG´s förorter just nu, fast det förs mer i de fina salongerna och via den lokala blaskans debattsida.
Fredrik på Byggvärlden är inne på det här, och i den begränsade skara som bloggar om byggbranschen så finns också Rotpartnern, Fredrik Olsson. Hans företag jobbar väldigt mycket med just dessa områden, han har nog en väldigt bra bild av problemen ur flera synvinklar. Det är klart att man som fastighetsägare måste fundera på kassaflöde som fastighetsägare, alltså Fredriks uppdragsgivare.
Fredrik och Fredrik är ju kloka pojkar, en av dem är chefredaktör och FB-kompis med Isitt, den andre är VD för en av de stora aktörerna på konsultsidan när det gäller stora ROT-jobb. Fredrik och Fredrik är samhällsbyggare.
Vad har jag och komma med här?
Född i Bergsjön. Uppvuxen i sjukhusbostäderna nära Östra Sjukhuset, bodde där i arton år. Flyttade sen till Lövgärdet. Idel ädel adel – bara miljonprogram. Min erfarenhet av miljonprogrammet är alltså att växa upp där som barn och boende. En åttabarnsfamilj i en fyrarummare på knappt hundra kvadrat. Äldsta syrran hann flytta innan den yngsta föddes. Det kunde bli lite Taikonstämning där ibland.
—–
Jag skulle så väldigt gärna klistra in en favoritteckning här av den fantastiske Jan Stenmark. Den föreställer några barn som springer barfota i gräset och leker indianer, ett stenkast från höghusen. Bildtexten till teckningen är tagen från min barndom. (OBS – ej exakt citat)
– Vi förstod inte då att vi var olyckliga.
Ironi. (Klipper in en bild på mig själv istället. Från sjuttio-nånting.)
För det var en lycklig tid, jag kanske inte alltid begrep det då men jag har fattat bättre sen. Om det finns människor som tror att det per automatik är misär att bo i ett sexvåningshus, de har fel. Så jag förstår dem som bor i de höga husen i Hammarkullen, som trivs med det och som reagerar på debatten som förs över deras huvuden.
—–
Ja, i alla fall, boendekarriären tog fart när jag fyllt 22, då flyttade vi in till stan, sen bytte vi lägenhet några gånger. Långt senare när barnen fötts så drog vi från stan, långt ut på landet till ett nybyggt hus.
Vad är det för problem man dras med i förorterna? Integration och segregering. Det är så svåra ord att jag måste kolla stavningen, jag kan knappt uttala dem. Men är det konstigt att det är just de problemen? Jag är en av dem som stack därifrån, ytterligare en som ville byta upp sig i status och ansluta till den vita medelklassen, först i city, sen långt ifrån både höghus och stad.
Men min insats som samhällsbyggare då? Gjort någon nytta i miljonprogrammen, Sync? Nja, tveksamt.
—–
Jag tror inte det är arkitekturen som är felet. Problemet är att vi stack därifrån. Problemet är att vi som drog lämnade tomma platser, platser som till del har fyllts upp av dem som har sämst förutsättningar av alla, flyktingar. Människor med lite förankring i vårt samhälle och noll chans att få ett jobb. Arbetslöshet och utanförskap är inte arkitektens fel.
Samhällsbyggnad? Lite mer än arkitektur.
—–
Snygg vinkling. Stämmer in i ”Arbetslöshet och utanförskap är inte arkitektens fel”….
Förtydligande – jag flyttade två veckor EFTER lilla lillasyster var född. Men det är kloka tankar du har, och visst – inte var vi väl olyckliga… men samtidigt, när man åker förbi det där sexvåningshuset, längtar man inte tillbaka…