Läser i DN om Johan af Donner som blåste Röda Korset på en hel hög miljoner. Det kom fram under förödmjukande former och fick en enorm exponering. Den som försnillar just såna pengar måste vara nära den absoluta nollpunkten rent moraliskt kan man tycka.
Stina Oscarson, regissör och kulturdebattör, gör ett fint porträtt av en ödmjuk bedragare. Jag tycker det är intressant att läsa om hur bedrägeriet uppstod och hur han tänkte under tiden. Det är intressant för byggbranschen med tanke på den solkiga känslan man får runt våra byggskurkar i mutornas stad, Göteborg. Donner framstår som ganska sympatisk i sammanhanget.
Sync Blog har ju som ett slags grundtema att det saknas en del ödmjukhet i byggbranschen. Vi ligger lite efter där ibland.
—–
Donner bjuder på en fin liknelse i slutet på artikeln:
”Det finns en berättelse om en indianhövding som får en fråga av sin dotterdotter. Hon säger: Det känns som jag har två vargar som kämpar i mitt inre. Den ena är våldsam, hatisk och hämndlysten och den andra förlåtande och full av medkänsla. Vilken av vargarna kommer att vinna?
Hövdingen svarar: Den du matar.”
Donner har tagit sitt straff, han skrubbar toaletter och gör avlat.
Olle Lundgren får två miljoner i avgångsvederlag, han får sex månaders på anstalt och överklagar det (inte arvodet då utan straffet).
—–
Läs hela artiekeln om Donner i DN och mer om våra mer normaldryga skurkar i byggbranschen i GP, SVD, GT/Expressen, DN, Ny Teknik, Rotpartnerns blogg och Svenssons förstås.
—–
Sync Blog 
Undrar just var han ville komma med berättelsen om indianhövdingen.
Vid första anblicken kan det tyckas handla om vilka egenskaper som samhället premierar och avlar fram.
Samtidigt känns det som det finns en underliggande manipulation i att den som dömer honom matar sin ”onda varg”, medans den som förlåter hon matar sin ”goda” varg.
Jag är lite benägen att se samma sak som Unni Drougge, snarare än någon genuin ödmjukhet.
http://www.unnidrougge.com/2010/03/02/psykopatens-uppgang-och-fall/
Läs gärna fokus-artikeln som hon länkade till:
http://www.fokus.se/2010/02/korsfararen/
Sen är det fakta att Johan af Donners lena tunga bidrog till att håva in mycket extra pengar till Röda Korset. Säkerligen mer än vad han försnillade. Det ursäktar inget, men förtroendeskadan var nog bra mycket större än den ekonomiska.
Donner är möjligen fortsatt manipulativ, svårt att veta.
Jag funderar mer på hur bedrägeriet uppstår, var nånstans på vägen man släpper taget om god uppfostran och söndagsskolelogik. Vi ser det när annars kloka direktörer låter en hög miljoner landa på privat konton hos sig själv eller sina kompisar, nånstans måste de ju funderat på om det var rätt och (om det inte var rätt – läs Vattenfall) om det var värt risken.
Byggbranschens skurkar har väl samma sits på sätt och vis. En relativt stor omsättning på pengar som passerar förbi ens skrivbord och en möjlighet att skära lite i kanterna. Man gör ett eget ”privat bonussystem” för att man tyckar man är värd det lilla extra.
Jag tror att jag är med på vad du är ute efter, men just när det gäller Johan af Donner så tror jag att det är efterhandskonstruktioner om var han släppte taget när det gäller Röda Korset. Om man läser Fokus-artikeln så verkar det vara samma mönster som upprepat sig hela tiden. Frågan är om han någonsin hade något riktigt ”tag”.
Sen är det nog lite annan kultur i hjälporganisationerna än inom bygg. Tänker t.ex. på:
http://www.byggvarlden.se/nyheter/naringsliv/article92637.ece
”Anders Stridh (anm: personen som avslöjade härvan) har jobbat på Skanska i över 30 år. I början av förra året lämnade han företaget i en förtida pension, bland annat på grund av bedrägerihärvan.
– Det vart väldigt dålig stämning inom företaget i Växjö när Skanskachefen blev kallad på förhör. Det är många som har varit medvetna om vad som försiggick och har känt sig skyldiga, berättar han.”
Den som anmälde var den som förstörde den ”goda stämningen” och var på något sätt problemet.
Kanske är av godo att den här diskussionen kommer upp i samband med den kraftiga generationsväxling vi är mitt upp i. Man kanske har en chans att rensa upp i en kultur som blivit ganska korrupt.