…så bjuder vi på en länk till Yimbys blogg. Idag med ett intressant inlägg om arkitekter, av en en arkitekt, till arkitekter.
Introspektivt och dystert:
”Är bilden av arkitekten även inom yrkeskåren reducerad till en underleverantör av bygghandlingar snarare än en visionär och kreatör? ”
—–
(Medans ni läser där så ksall jag fundera på vad jag tycker om det här egentligen)
—–
Axplock från Sync Blog om arkitekter här, här och här.
—–
Sync Blog 
Jag håller absolut med om att arkitekterna kan bli bättre att argumentera för sin sak, men de har också ett ganska tufft utgångsläge. Tekniska konsulter har byggnormer och fysikaliska lagar att ta stöd mot. Entreprenören kan säga att ”det blir för dyrt”. O.s.v. Arkitekten har möjligen handikappnormen att ta till, men det är väl knappast något som främjar gestaltningsmässigt god arkitektur, möjligen funktionell. Ibland kan man hänvisa till att det är bestämt si eller så i bygglovet. Men till sist och syvende gäller det att skapa ett förtroende för att det man ritar kommar att leda till ett bra hus.
Om något blir bra i byggväg så ligger det vanligen ett gediget arkitektoniskt hantverk bakom, tillsammans med möjlighet till efteranpassning mot brukarnas behov. Om arkitekten blir totalt överkörd så blir det sällan bra. Det man önskar sig är att arkitekten tar ett ekonomiskt ansvar och även ett ansvar mot brukarna. Att ett projekt blir publicerat i något prestigefullt arkitekturmagasin behöver inte nödvändigtvis ha så stort värde för brukarna som att huset fungerar. Dvs att det inte läcker in, behagliga temperaturer inomhus, möblerbart o.s.v.
Kan tänka mig att det är stor omställning från skola till arkitektyrket för många. Från att ha gått loss och ritat organiska blobbar så hamnar man på att nöta dörr- och fönsteruppställningar.
Ja, under hela min karriär så har det sagts att arkitektens ställning i Sverige är svag. Ofta följt av påståendet att i Tyskland, där, där är arkitekten minsann kung. Han (oftast en han) är überprojektledare också och styr rubbet.
Undrar om det stämmer – är det så?
Är svenska arkitekter mjäkiga?
Har de i så fall sig sjävla att skylla?
Eller är de produkten av svenskt konsensustänkande?
Har arkitektrollen förstörts av alltför många totalentreprenader utan arkitektfokus?
Är det fel på beställarna?
Filar på ett blogginlägg om detta 🙂
Det verkar mer vanligt förekommande nere på kontinenten att arkitekterna även pysslar med byggadministration, byggledning o.d.
Jag har dock svårt att föreställa mig att det är samme person som både projekterar och sköter dessa bitar, annat än vid mindre villabyggen.
Verkar snarare som vi har mindre specialisering här i Sverige generellt inom bygg. Kanske för liten marknad för att bära stenhård specialicering.
Tror att det är lätt hänt att man här i sverige projicerar sina egna önskedrömmar på hur arbetet går till utomlands (gräset är grönare på andra sidan).
Om man som enskild arkitekt vill jobba på ett visst sätt så tycker jag att man ska sträva målmedvetet mot att skaffa sig den kompetens och det kontaktnät som krävs för att göra det. Absolut att det är genomförbart även i sverige, trots ”totalentreprenadens diktatur” och allt vad det är.