Det får ta sin tid

Det får ta sin tid ibland.

Jag har bestämt för att inte skriva några såna där inlägg om att jag inte hinner blogga, det blir inget med det. Jag har annat för mig faktiskt.

Typ jobba jobba jobba. Och förstås hämta barn, lämna barn, leka med barn och lite till.

Det går fort dessutom. Barnen växer fort.

Jag som aktivt försökt smita undan det där med att växa upp passerar nu den ena efter den andra milstolpen på väg mot pensionens lyckorus (alternativt den sista pinan i sällskap med övriga hjonen hos Kommandoran – oklart vad gäller så dags, runt år 2035).

Det var ett år sen jag fick den härvänliga käftsmällen, jag har precis hämtat mig från den :).
Igår kom ytterligare en lök i lag med laxen. Från SBR.

SBR. Sveriges Byggnadsingenjörers Riksförbund.

Det är ett gäng gamla stofiler enligt vissa. Kanske, säger jag – nu finns det i alla fall nytt fräscht lammkött i lokalavdelningen här. Drygt hundra kilo faktiskt.

Jag får skylla mig själv, jag skickade in ansökan. Nu blir det möten och fikastunder med ärrade ingenjörer. Enligt en säker källa kan det faktiskt vara ganska bra, intressant och nyttigt. Vuxet alltså.

”Vitalt” sätter jag dock lite frågeteckan bakom – det återstår att se.

—–

2 reaktioner på ”Det får ta sin tid

  1. När jag sökte Medlemsskap så uppfyllde jag alla kriterier men då sa man att jag var för ung. Blev ”yngremedlem” i nåt år först. Snacka om lammkött 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s